Jag tänkte gratulera mig själv till att officiellt fått tvåsiffrigt antal besökare i min blogg. 10 stycken glada människor! Jag är också glad. Tack Sara som länkade till mig! :D
Vidare kan jag också gratulera mig själv till att ha lyckats skaka vispgrädde... till smör. Ja, det är sant, och jag vet inte hur det gick till, men det blev smör. Det såg misstänksamt grynigt ut när jag var klar, visste inte riktigt varför först. Sedan rörde jag om lite och allt blev klart: det var smör. Björnen retade mig för det sen. Inte ens han har lyckats få smör, och var sarkastiskt imponerad på min armstyrka... Haha. Mamma kom hem och skrattade åt mig också.
Det kan väl erkännas, det var lite roligt... Jag vet inte hur det gick till, men det var roligt. Dock inte så gott på fruktsalladen. Ehm.

Satt ganska länge med att försöka lära Vivvi hur man gör nya mappar, flyttar bilder, laddar ner bilder and so on. Jag har med andra ord varit lärare en liten stund. Jag är i alla fall lite mer tålamodig och pedagogisk än Björnen, dock har jag en känsla av att jag tog lite för mycket på en och samma gång. Svårt att lära en gammal hund att sitta, så att säga, ännu svårar att lära den att sitta, ligga och rulla runt samtidigt. Hunden har väl glömt det tills imorrn.

Vi hade ett samtal om skolor och ungdomsvåld vid maten, vilket var lite intressant. Tror det började som ett samtal om skolmaten, gick vidare till skolor i allmänhet och sedan till våldet i skolorna och allmänt bland ungdommarna.
Sakemn är den att vi har hört (från vissa personers lillebrorsor) att situationen i skolorna vara förvärras. Man behöver egentligen bara läsa i lokaltidningen om vad som händer. Det har varit bråk jämt och ständigt, det har kommit fram knivar och andra vapen, det har förkommit mordhot mot lärare... Det verkar inte som om någon försöker göra något åt det heller. Klasserna är stökiga och bråkiga, och ingen verkar bry sig. Det bara fortsätter, och ökar! Överallt! På min tid (dvs 3-6 år sedan var det jämförelsevis lugnt. Ändå var våran klass värst. Det var bråkigt och stökigt, ett och annat bårk ibland, sällan något allvarligt. Då tyckte man att det var jobbigt, men vad skulle man tycka nu? Det är rent ut sagt chockerande att höra om allt det här, man sitter alltid med hakan i golvet efteråt. Vad fan håller alla på med? Ungdommen nu för tiden, jag säger då bara det, och jag får säga det utan att det känns fel. Lärarna nu för tiden, säger jag också... Föräldrarna nu för tiden, kan också tilläggas.
Jag känner mig hård och konservativ nu, men det är vad jag tycker, och jag har rätt till min åsikt.
Någonstans måste vi börja ta ansvar för dem som själva inte är redo för det. Sanningen är den, och det är ganska tydligt, att ungdommar som går i högstadiet (och alla klasser under) inte är förmögna att ta ansvar. Med ansvar menar jag flera saker. Dels att ta ansvar för sina handligar, gentemot andra, sig själv och egendommar, och dels det ansvar att ha allmän respekt för andra. Dessa två hänger ju ihop, och när nästan samma sak. Dock är det så att om man har respekt (inte rädsla) för någon/något så tänker man sig för innan man utför handligar. Men man har ett ansvar för de handligar man utför också. Kort sagt: ungdommar nu för tiden lär sig inte den respekt och ansvar de borde ha genetmot andra. Vi är alla individer, men vi lever tillsammans.
I dagens samhälle verkar det mycket vara så att det blir allt mer accepterat att enbart tänka på sig själv, och strunta helt i andra (vilket fick mig att tänka på Nietzsches teori om övermänniskan). Man utför alltså handlingar som gynnar en själv, eller på instinkt, och tänker inte efter vad konsekvenserna för andra blir. Ja, det råder en allmän mening om att man ska vara snäll, men utgår inte detta egentligen ifrån att om man är snäll mot andra mår man bra själv, och får bra saker tillbaka? Alltså, man ska vara snäll för att det gynnar en själv.
Vidare så råder det också en väldigt liberal mening om barnuppfostran. Barn blir bortskämda. Barn får lite skäll, mycket godis, uppskattning, leksaker och skräpmat. Barn får göra som de vill, utan särsklit många restriktioner. Vad leder detta till? De får uppfattningen om att de kan få all, bara de är tillräckligt påstridiga (vilket inte behöver vara dåligt) eller högljudda (vilket alltid är dåligt). De förlorar respekt för andra människor, eftersom andra går att manipulera. De får lära sig att nästan allt är tillåtet att göra. Tänja regler går hur bra som helst. Man får ju bara lite skäll, nästa dag får man godis. Det är ju inte så farligt? Ja, så får man göra. Bara man döljer det så får man inte ens skäll, bara godis... de förlorar respekt för regler. De får saker hela tiden, och förlorar respekt för tingen. Har man få leksaker uppskattar man mer dem man har. Alltså blir man respektlös mot egendom. Vad leder allt detta till? Ehm, lätt fråga; dagens ungdom. Dagens arga, aggressiva, respektlösa, impulsiva ungdom.
Tänk er när alla dessa barn växer upp, med den attityd de har idag. Hur kommer världen att se ut? Jag kan inte se det som en bättre värld...
Förslag som kom från Vivvi som jag tyckte var klokt: Placera en förälder som är med i klassen hela dagen, och går i korridorerna på rasterna. Detta ska vara obligatoriskt för alla föräldrar med barn i den skolan, detta ska ske enligt ett schema så att alla får vara med lika många gånger, och skolan ska betala lön till dessa föräldrar för den dagen. Tänkt dig hur pinsamt, skräckinjagande det skulle vara att ha sin förälder med i skolan. Vad lungt det skulle bli i klassen!!!
Dessutom tycker jag att det är viktigt att lärarna tar sitt ansvar och ser till att klassen sköter sig. Ofta kan lärare vara alldeles för mesiga, kanske för att de inte vill bli hatade av eleverna, eller bara för att de inte tycker att det är rätt att skälla på dem, men det behövs. Tro mig, vi gick berzerkagång på två stackars mesiga lärare.
Men föräldrar måste också ta sitt ansvar. Jag hörde ju om hur en lärare hade ringt hem till föräldrar till en elev som skolkade och kom för sent väldigt mycket, men det gjorde ingen skillnad. Vad tänker sådanna föräldrar? Tror de att om de bara säger till sina barn att "sköt dig nu" och så löser det sig? Så naïvt. Man ska följa upp. Jag vet inte hur, man kan ringa till skolan själva och fråga, "sköter mitt barn sig?". Man måste göra mer.
Man måste sluta dra ner på skolbudgeten. Man måste sluta skära ner, sluta ge lärare sparken. Mindre grupper, fler kompetenta lärare, fler kompetenta och engagerade föräldrar.
Jag är som sagt rädd att jag låter konservativ och hård. Det är inte så att att jag förslår att vi ska börja aga barn igen precis (ush för det!) men vi kan inte fortsätta vara så förbannat liberala.

Nu tvingas jag avsluta. Fortsätter väl att tänka på det, så det blir väl mer utvecklat imorrn.

Puss & vispg.. eh smör..


P.S. Ett tack till Tim för länken om Dublin. Sara och jag blev peppade av det, och dessutom var det en bra början till att planera vad vi vill göra. Tack, tack, tack! :D
*studsar upp och ner i stolen*