Jag har fått Marian Keyes-dille, jag svär.

This is how it goes:
För ett par år sedan (ganska många till och med) så fick jag en bok av Lisa. Inte den vanliga chic-boken ala Hemma hos Martina, men ändå en tjejbok. Stundtals rolig, men också väldigt dyster. En sorts cyniskhet jag kände igen mig i antar jag. Hur som helst belv jag glatt överraskad.
För ett par dagar sedan (faktiskt bara en) så följde jag med mor bort till Återvinningen, och efter en liten rundtur bland möblera (i jakt på ett litet sidorbord) så siktade jag in mig på böckerna. Engelska först, of course. Problemet är att det är ganska många böcker, och de är inte välsorterade, speciellt inte engelska pocketböcker. Men mor strosade porslingshyllorna så jag hade gott om tid att kolla genom dem. Sen ser jag ett namn jag känner igen. Hmm, var det inte hon som hade skrivit den där andra boken? Men jovisst! Ner i korgen åkte Sushi for Beginners. Jakten gick vidare till svensk pocket, där mer fynd gjordes av denna författare: När Lucy Sullivan skulle gifta sig och Vattenmelonen. Hittade även Kådisbellan av Roland Schütt och Om en pojke av Nick Hornby. Jag har alltså, till min egen förvåning, gått ifrån min fantasy-hicka för stunden! Tacka Orwell för det antar jag, som gjorde mig sugen på annat. Dock tror jag att jag alltid kommer att ha svårt för deckare. Jag rör inga fler böcker av Grisham, kommer aldrig öppna en Lisa Marklund, och ingen av GW Persson heller. Det finns ju deckarböcker i överflöd... Skulle jag, mot all förmodan läsa någon sådan hittade jag fyra Agatha Christie-böcker till mamma också. Enligt henne är Patricia Cornwall bra med, om jag skulle mor förmodan bli sugen, som sagt... Doubt it.

Sushi for Beginners utspelar sig i Dublin också. :)

Puss & läslust!