På grund av viss sömnbrist tidigare natt så trodde man ju att jag skulle gå lägga mig tidigt. Icke! Låg uppe och läste säkert till midnatt. Däckade rätt fort när jag lade ifrån mig boken, och sov säkert utan att vakna tills 11. Det kan jag säga er är ovanligt. Brukar vakna första gången runt 7, kanske 8. Då är jag alltså tillräckligt vaken för att titta på klockan men inte redigt tillräckligt för att inte somna om. Fast sömn efter det är ganska onödigt för jag vaknar med 15-30 minuters mellanrum och vrider och vänder på mig. Min kropp är ganska elak ibland. Men idag sov jag ordenligt länge! Tack, trötthet. Ska kanske skippa fler nätter, bara för att få sova längre.
Jag vaknade konstigt också. Normalt så brukar det ju ta en stund innan man öppnar ögonen. Man ligger liksom och slöar, och vaknar till sakta. Men inte idag. Nepp, då vaknade jag så tvärt att jag kände mig chockad. Hade jag hört något som väckte mig? Jag vet inte.. Jag har ju alla möjliga idioter till grannar. Kändes mysko i alla fall. Dessutom så hade jag kunnat svära på att det var mörkt, men när jag öppnade ögonen sådär tvärt så var det ljust, och det bidrog till chocken. Alltså måste jag ha haft något minne kvar av när jag somnade, eller så drömde jag precis innan jag vaknade att jag låg i min säng och det var natt.

En timme senare öppnade mamma dörren och berättade att Vivvi (Björns excentriske mor) skulle komma. Alla tackade tyst för den så i bra tid-förvarningen, och satte direkt igång med att göra saker iordning. Vanligtvis brukar jag inte hjälpa till med sånt om inte någon tvingar mig eller hotar mig eller så, men jag är ju konstig idag, så jag erbjöd mig att dammsuga. WTF??, tänkte jag efteråt. Vet inte vad som fick mig till det, men jag vaknade väl inte bara på fel sidan av sängen, men på fel sida av mig själv också. Kanske därför jag fick för mig att det var natt!! Så jag dammsög nedervåningen, och stannade inte med hjälpsammheten där, åh nej. Jag hade för länge sen lovat mamma att sy upp ett par gardiner som var för långa.. Sen gick ju nålen sönder, men nu hade vi nya. Så jag gjorde det också. Det är fortfarande inte allt heller! Björn bad mig att sy igen ett hål han hade i jackfickan... Jag är snäll idag. Ovanligt snäll. Det är något fel. VEM FAN HAR DROGAT MIG???
Jag vill vara cynsik och lat...

Vivvi kom fortare än väntat, eller så gick tiden fort, jag vet inte vilket. Min hjärna fungerar ju inte ordetligt idag. Snäll, pftt... Hon var förvånad över att se mig hemma, och verkade inte gilla mitt korta hår. Ja, jag ska låta det växa ut igen... Antagligen. Ärligt talat är det lite kul att kunna göra lite mer med håret. Förut var det bara långt, tråkigt, och halvplatt. Får väl försöka hitta en frisyr som passar mitt hår bättre.. Eller bara behålla det kort!
Hoppsan, nu svammlade jag iväg lite. Vart var jag? Just det, Vivvi anlände, jag hörde hur hennes antika Jeep parkerade på gruset precis under mitt fönster. Vi åt lax, drack kaffe och pratade om.. Jaha, det hade jag visst redan förträngt. Micke kom förbi i sin bil, och jag var ju tvungen att se skönheten (bilen: röd Mustang -71, tror jag). Så jag stod där och pratade med Björn och Micke, vilket också var ovanligt. Jag brukar inte tränga mig på sådär. Diskuterade lite om huset (grannen mittemot, Snusk-Christer ska sälja sitt hus*), och whatnot else. Men Micke skulle vidare, ville bara komma och säga hej, visa upp bilen, ja ni vet: skryta. Jag fick en kram. :)

Vidare då. Jag är smått onykter. Har drukit två glas Bacardi Razz med Sprite. Mums. Som nog några vet så är jag lättpåverkad, så jag är lite "hej-kom-och-prata" just nu. Vi kom fram till att alla fyra (Vivvi, Björn, mamma och jag) hade numera varit i Venedig, så vi pratade om det, och visade upp saker vi hade köpt. Sedan började vi prata smycken och guld, och då visade alla upp sina gamla guldsmycken. Jag sörjer den ringen mamma hade, en guldring med en jättestor rubin i. Rubien lossnade och försvann för ganska många år sen. Tänk vad den måste ha varit värd! Den var alltså enorm... Vivvi visade upp sin Rolex-klocka som hon köpt på 60-talet, och ett pärlhalsband. I köket ackumulerades alltså ganska mycket pengar i form av smycken och klockor.. Shit. Häftigt värre när jag får ärva lite av det där. Btw, någon som vet om Antikrundan kommer till Motala snart? :D

What else.. Hmm. Mysko dag för mig personligen som sagt. Händer mysko saker i min hjärna. Snällhet, gladhet, pratsugen och social. Jag förstår inte. En massa andra skumma känslor också, som helt sa emot min tidigare övertygelse. Jag tänker inte säga vad det var, för jag skäms nästan, men det chockade mig också. Jag trodde inte att jag kände så.. Alls.

Blev nostalgisk förut också. Började kolla runt lite på Bdb, för att se om det dykt upp lite nytt folk eller nya bilder hos sånna jag inte övervakar. Hittade Simon (barndomskompis) och började tänka tillbaka. Problemet var att jag kommer inte ihåg några konkreta saker, vad vi gjorde eller så. Har bara vaga minnen av att vi lekte och umgicks. Kommer väl bättre ihåg vad jag gjorde med Ramon, och lite om Jonas, men det var ju senare, så det måste ju vara därför. Simon, han flyttade till Cypern och försvann i många år... Så jag kände mig lite ledsen över att jag inte kom ihåg något. Jag måste ju haft troligt med honom i alla fall, för finns ju vissa jag kom på efter ett tag att jag helt hade förträngt att jag någonsin känt (Nathalie någon?).
Jag börjar alltid sörja när jag blir nostalgisk. Jag saknar mina gamla vänner, mina barndomsvänner. Vad blev det av oss? Jag känner dem knappt längre, vet inte alls mycket om deras liv, pratar inte med dem längre. Visst, hälsar väl när jag ser Angelica och Ramon, men vänner är vi ju inte, och kommer aldrig mer vara. Nej, jag fattar att man inte kan behålla sina barndomsvänner, vi växer upp och växer isär. Men säg inte att jag inte kan sörja det faktumet ändå... De gjorde min barndom lycklig, och jag saknar dem ibland bara...

* Snusk-Christer äger egentligen inte huset, det gör hans f.d fru (vet inte om de ens var gifta?). Hur som helst så är husfan ett ruckel i princip. De har förstört den fina trädgården som var där innan (fanns körsbärsträd och päronträd eller äppelträd där) och ingen jävla ful pool som inte ens är nergrävd. De hade en fin syren som vätte mot oss också, den är förstås nedklippt. Full syn in till våran gård med andra ord. Deras tomt är ju lägre ner än våran också... Snacka om full insyn. Hur som helst. Huset är ett ruckel. Tanken var väl att det skulle renoveras, men det enda de hann göra vara att i princip ta bort allt på nedre våningen (golv, väggar, toaletten). Enda som nästan är klart är köket. Fattas lister och skit. Utsidan är skum också. Han kalkade huset, för att få den vit, men glömde en sida, baksidan. Han glömde också att täcka fönstrerna, och jag har fått höra att det kalk som är på fönstrena inte går att få bort... Smart, Snusk-Christer, smart.. Så går det när man super bort hjärncellerna. Jävla ruckel i alla fall. Påkostat, helvete heller. Han lämnade vatten i poolen hela vintern också, och drog inte ens över skyddet, så den har också ståt öppen. Han är skum, den där...

Åter igen tjats det om mitt framtida plugg. Jag är trött och irriterad på samtalsäment, och orkade inte förklara att det inte kommer bli något av det i höst, så jag bara låtsades att det skulle.. Vivvi: "Har du börjat kolla lägenheter? Blir det Gbg eller Lund? Åh, ska du bli Gbgs-tjej! Blablablabla."
*stoppar undan allt bak i huvet och låtsas inte om det mer*

Jag har inte gjort något vettigt idag, vilket betyder att det får göras imorrn. Jävla filosofi. Men får väl anstränga mig lite kanske...


Puss & Razz!