Jag tycker inte att jag har rätt att klaga. Det är som "tänk på barnen i Afrika" igen. Men vafan. Jag mår dåligt av det. Jag borde inte må så, det finns ingen anledning, men det gör jag, konstig som jag är. Känslomässigt vrak? Jag vet inte... Och när jag väl somnar om har jag konstiga, obehagliga drömmar.. Såna som man inte kommer ihåg, men känslan blir kvar. Den där obehagliga känslan.
Ska vi byta, sa han. Sanningen är den att jag tror det skulle vara bättre om jag hade något att göra. Att sitta hemma i tristess är inte bra för mig. Jag menar, om det är tillräckligt illa när jag ligger vaken på kvällarna, så hur är det inte när jag är själv? Jag lever för mycket i min egen värld för att det ska vara bra för mig att faktiskt ha tid att göra det. Alla små scenarion i mitt huvud.. Slutar aldrig bra. Aldrig. Men jag lever i dem. De lämnar kvar spår, som drömmarna. Då är det inte så konstigt att jag är ett sånt vrak.

Nu var det inte det jag skulle skriva om. Jag behövde bara få det ur mig. Det är mycket jag behöver få ut mig, men vi tar det i delar, de jag kommer ihåg först. En ny sen kanske?

Igår fyllde Emma år. Så det blev att åka in till V-by och handla (eller rättare sagt, passa på och handla när man ändå var tvungen att lämna bilen på lagning). Hon fick ett sånt mysigt dubbeltäcke... Och två påslakan-set till (kingsize, yeah), samt presentkort till Intersport (dagen ni ser mig köpa något där inne alltså.. inte min stil...) och så ett skoställ (jag var med och hittade det, då räknas det som "från oss").
Nu hoppar jag över gårdagens skratt. Till skilland från idag, så var det inte så fint väder. Lite regn och så. Så när jag skulle gå och äta lunch började det spöregna. Men jag tänkte, vad har jag för val? Dit måste jag. Så jag gick. (Det visade sig senare att hade jag väntat hade jag blivit hämtad.) När jag kom fram var jag blöt. Blöt som i dränkt. Alla som såg mig skrattade lite, sen fick jag låna lite torra kläder.

Nu ska jag äta frukost... Ovanligt.