Så jag lovade att jag skulle blogga när jag väl hade flyttat, och känner att det är väl lite dags nu.
(Kan man ändra textstorlek? Jag ser inget!!)
Sådär. Det är lite jobbigt när man sitter med en 37" tv som datorskärm. ;D
Nåja. Oscar jobbar just nu. Lite tråkigt att sitta ensam hemma (det är 'hemma' nu!), men jag kan ju sitta och blogga såna dagar. Bra ju.
Hur som helst. Vad har hänt?
Sara och jag åkte till Dublin, mitt i avslutande del i skolan. Ehm, fick ju aldrig redigt tillbaka en del av mina prov, men betyget säger väl allt, antar jag. (Jag var för övrigt precis inne på mina sidor på studera.nu och såg vad jag har för värde på betygen.. 18.78)
Hur som, vi hade skitkul! Kan knappast berätta om allt, men lite kanske. Så vi anlände jättesent till Dublins flygplats och hoppade in i en taxi, som släppte av oss precis vid hotellet. Det visade sig ha ett jättebra läge, precis vid floden. Ok, våran utsikt var väl inte sådär finfin (ventilationstrumma och en bakgränd med ett mysko hostel... skräckfilmsvibbar), men rummet var mysigt. Litet, men mysigt. Märktes att hotellet var lite gammalt, men vi var ju inte så petiga heller. Det hade ju badkar! :D Så vi sov lite, sen vaknade vi. Eller, egentligen ringde min mamma och väckte oss vid 7 sådär. Vi kilade ner och åt en mäktig frukost (english breakfast ingick) och gick proppmätta upp och lade oss igen. Fast vi kom iväg och turistade runt 9.. Trinity college var först, men där började inte tourerna förän efter 10, så vi gick viadare till nationalmuseét för arkeologi. Där fick vi sitta och vänta lite (det duggregnade lite och var småkyligt) för det var inte öppet än. Därinne strosade vi runt, och sen gick vi tillbaka till Trinity. Vi fick värsta sköna tourguiden! Härlig dialekt, humor.. Woho. Så jag kommer inte ihåg allt, men okej, vem brukar göra det? Kul var det i alla fall. Och för 10 euro fick vi en tour och se the Book of Kells. Den var fin. Haha. Efteråt var det dags för lunch, och vi hamnade på Hard Rock Café!!! Ok, det var inte världens billigaste lunch, men den var god.. Så var det ju ett coolt ställe också. Vi köpte var sin t-shirt sen med. Obligatoriskt naturligtvis. Dom var fina... Och dyra. Men vafan. Jag provade en Guinness där med. Måste ha varit den vidrigaste öl jag har provat. USH!
Efter lunchen hamnade vi i diverse turistfällor (ni vet, såna där små affärer med allt möljligt skärp) och den blev tre t-shirts till (för samma pris som en på hard rock) och en nyckelring för mig som det stod mitt namn på. För, hur ofta hittar man en nyckelring som det står Jane på i Sverige? Jag har inte sett en än i alla fall. Just det, någonstans mellan Trinity och museét så köpte jag en bok med illustrationer av karaktärer ur Discworld. Den är fiiiin. Oscar har naturligtvis redan läst genom hela, Pratchett-fan som han är. Jag ska väl också gör det, någon dag.. Hm, sen då? Vi gick på Dublins största shoppinggata - Grafton Street. Det var bara en massa dyra affärer där, fast det var lite småskoj att fönstershoppa också. På kvällen (efter att ha legat ner en stund i hotellrummet) så gick vi en liten pubrunda. Först blev det Stags Head (som låg lite off på någon bakgata) som var en mysig avlång pub med mahognybar och speglar och fina fönster. Där upptäckte jag också hur god cidern på Irland är. Undrar vad det var för någon? Nån som vet?
Efter det bar det av till Irlands äldsta pub, The Brazen Head. Därinne på gården var det också myspys.
På vägen hem köpte vi godis och chips och satt på hotellrummet och titta på BBC news. Och badade i badkaret förstås! Mmm.
Nästa dag sov vi så länge att vi höll på att missa frukosten, så det var att klä på sig fort och springa ner! Vi var i alla fall inte sist, även om det kändes så. Monsterfrukosten följdes av en lååång promenad bort till Moderna Muséet. Jag kan säga dig, det var en bra bit att gå. Vi hittade inte heller, eftersom gatorna plötsligt låg utanför min turistkarta. Vi fick gå in på tågstationen och fråga om vägen. Vi kom ju fram i alla fall, med värk i fötterna. Sen kan jag ju säga såhär, visst jag förstår inte konst för det mesta, och jag stannar inte och tittar på dem och försöker tänka "varför?", men det är fortfarande kul att gå och titta, bara för att dem är fina... Dessutom kan jag ju säga att vi i alla fall var där. Efter några timmar, och en liten promenad i parken, så bar det av tillbaka och vi gick förbi ett annan national muséeum, där vi naturligtvis också kikade in. Hallå, inträdet var ju gratis till alla muséum! In överallt!! Så vi såg lite kulturhistoria; mynt, kläder, silver, smycken, möbler, lite sånt där. Och en samurajdräkt. Inte för att jag vet vad den hade med Irlands historia att göra, men visst. Cool var den i alla fall.
Det var här inne jag också fick ett samtal från mamma, som inte var så kul... Morfar hade tagits till akuten, och där visade sig att han hade en massiv pågående hjärtinfarkt. De visste inte ens om han skulle klara sig... Fast det gjorde han. Tack och lov. De gjorde en balongsprängning på honom, och nu käkar han en massa medicin, men han lever...
Ehm, tillbaka till Dublin. Vi låg på hotellet ett tag till, och sedan gick vi på en annan shoppinggata, också med en massa dyra affärer. Vi hittade en resturang och åt lunch, och vid det här laget var vi väl ganska utmattade. Men det hindrade oss inte från att ta ett pubbesök till. Dock inte långt från hotellet. Faktiskt så var det på hotellet. De skulle ha irländsk musik där, och stepdansare (fast så länge satt vi inte kvar). Jag drack mig lite onykter på cider, budwiser och någon annan öl. Bartendern var snäll som lät mig prova lite. Mums. Men jag kunde gå rakt sen! Eller, det var inte så mycket rakt som uppför trappan till tredje våningen... Vi somnade inte så fort... Trots att vi skulle upp 4.45 nästa morgon... Man ville inte redigt somna, för då skulle resan vara slut för fort. Men vi somnade, vi vaknade, vi checkade ut hos de trevliga receptionisterna, vi satte oss i taxin och vi åkte till flygplatsen. Jag kan säga att för att vara så tidigt på morgonen var det ganska många som skulle genom säkerhetskontrollen. Jisses, vi stod och köade en bra stund alltså. Tur att vi var lite tidiga. Men vi kom genom utan missöden (och pipanden eller bomber i kontrollen) och sen var det bara att promenera bort till gaten. Det var en liten bit att gå, kan jag säga dig. Det verkade som om Ryanair fick de bortglömda gamla gatesen som blev över efter nybygget. Där satt vi på våra väskor i prioritetskön och väntade på att de skulle släppa på oss på flyget. Bästa platserna (de med mer benytrymme) gick till oss. Eller, inte bara, för det är ju 12 platser, men vi fick två. Skönt! Det var samma platser som på vägen dit. Flyget var lite äldre den här gången bara. Lät lite mer.. Lät som om halva inredningen skulle braka ner i huvet på en. Men vi landade, utmattade, i Sveriges 30-gradiga stekheta värme, och plockades upp av en Volvo med A/C. Sen bar det av till Motala igen, vilket alltid känns som fel håll. Alltid.

Nog med Dublin. Men vi stannar kvar samma dag, fredag den 30:e. På kvällen hade nämligen Ska Bara spelning i Martins trädgård, där ingick grillning, och hela kvällen blev mysig. Jag blev onykter igen (mamma var glad att jag hade börjat drick öl så jag fick lite ;), men den var inte slut där. När jag var som onyktrast så börjar trädgårdsfesten ta slut, men då kommer jag på att Micke skulle ju spela på Brygget. Då utbrister jag "är det någon som ska med till brygget??" och får med mig Emma, Karin, Mari och Sofie. Så det var hem och hämta leg (pass..) och in till stan. Jag ska inte nämna så många detaljer, det behövs inte... Men vi hade kul, vi var onyktra och jag hade ont i nacken dagen efter. Dra slutsatserna själv. Det finns bilder också, men det vill jag inte skada era ögon med...

Eftersom det var inledningen till studentveckan så var det mycket på gång, men jag var lagom utmattad så det enda jag hakade med på var en liten tur till Varamon på söndag. Tack för skjutsen, Tim. ;D Efter en sådär 2-3 timmar i stekande sol, bestämmer jag mig, trots tidigare vägran, att bada. Vilket inte var en så bra idé, för jag blev lagom förkyld sen. Men det var i alla fall kul. Måndag inleddes med att gå till skolan kl 8, för en avslutande lektion i filosofi. Fika is teh shiet. Jag hade engelska sen också, och fick glädjande besked. Jag äger helt enkelt.

Resten av veckan låg jag hemma och snöt mig själv var 5:e minut, ingen förfest här inte. Onsdag så följde jag med till lunchen i Medevi, som var ganska god, fast det hade behövts lite salt.. Och där sades det förväl till Ion... Ja, jag började nästan gråta, men jag är ju lite sentimental av mig, faktiskt. Efter det skulle vi iväg och pynta vagnen, och tre bilar åkte runt lite, och vi frågade lite efter vägen, och vände lite, tills jag såg en skylt och sa, är det inte dit vi ska? Jo, det var det. Vad skulle de göra utan mig? Vi hade lätt aldrig hittat dit annars. Väl där så uppstod en del diskussioner om vad vi skulle ha på våra lakan, och ja... Det blev som det alltid blir med våran klass. Ingen kan bestämma sig. Så några lite mer bestämda bestämde, så att säga. det blev bra till slut. Tycker i alla fall jag. Nördigt, men bra.

Så, torsdag den 5:e juni vaknade man kl 6, för att göra sig iordning för sin student. Nog för att man var nervös, man var trött också. Jag kunde inte somna på kvällen, jag var så nervös... Men man vaknade, man gjorde sig i ordning, tog på sig sin klännning, fixade håret lite smått, och gick ner för att vänta på Sara. Vi klarade av fotograferingen. Mannen som tog porträttfoton var lite rolig. Säg 'tchena" (tjena?). Tog säkert 10 kort på mig, tills jag log så han blev nöjd. Ush.
Fort som attan satte vi oss i Saras bil (alltså, inte hela klassen, bara jag och två till, och Sara själv då) och åkte iväg till champagnefrukosten hemma hos Emil, som var himla trevlig måste jag säga. Ett par glas gick väl sönder, och champagne hamnade på golvet, men det var trevligt. Det skrevs namn i mössorna också. Det blev lite förvirrat där ett tag.. Med 20 mössor som vandra runt lite hur som helst, och inte lika många pennor.
Vad var det Sara skrev? "Champagne och kaffe har väl inte skadat någon?". Hehe. Efter en timme var det att sticka tillbaka till skolan för avslutningen i parken. Det delades ut stipendier, det hölls tal, och det spelades musik, och på det stora hela var det ganska tråkigt. Jag hälsade på Linda, Jennifer, Kristin och Lisa. Ovanligt att man ser alla på en dag. Rezana var ganska högljudd också... Onykter? Övertrött? Bara sig själv? Jag vet inte. Inne i klassrummet delades sedan blommor och betyg och stipendier ut (jag fick ett av varje, 500kr är väl något det med...). Martin hade skrivit en väldigt bra dikt, som i alla fall fick mig att böla. Ok, det var väl inte bara den, det var hela situationen... Men det var bara så sorgligt. När jag började gråta började en massa andra också att gråta och min lilla nästduk med komönster fick vandra runt en stund. Jag slutade inte gråta förän vi sprang ut. Våran klass stod och tvekade vid entrén, ingen ville ut först, så jag och Karin sprang ut tillsammans. Sedan utroppades det ljuvliga, att vi nu hade tagit studenten, och alla jublade. Bandet släpptes och alla fick leta upp sin familj. Jag hittade mitt plakat efter ett tag. Oscar var där, och Johan, och mamma och Björn förstås, och mormor. Jag fick blommor och gosedjur och champagne och en massa kramar och gratulationer för mitt betyg. Sedan hittade Sara oss, och mamma hittade Katarina och Josefine, så vi grattade dem också. Efter en stund besöt vi för att försöka hitta fler från våran klass, för alla skulle försöka vandra ner till stan klassvis. Det blev en smärtsam promenad, dels var det varmt, dels så var mina skor lite obekväma och så blev ju min stortå överkörd av en skateboard. Idiotas! Nere vid hamnen stod våra flak, som vi klättrade upp på och där stod vi och drack lite champage och blev fotograferade av.. ja.. alla? Sen åkte vi iväg, runt, runt, runt på stan, och skrek och jublade till trummornas slag (Tims lillebror och Ska Bara's slagverkare var närvarande :). Någon kastade öl på oss när vi passerade en annan vagn. Vilka jävlar. Annars jublade alla studenter åt varandra. En sådan dag ska väl alla vara vänner? Eller?

Hur som helst, man hade lagom ont i fötterna när vi stannade igen, och promenaden hem (barfota på varm asfalt) var inte så mysigt. Hemma blev det ett fotbad och det dök upp lite fler släktingar som grattade mig. Jag måste erkänna, det var ganska trevligt för att vara en släktsammankost. Antagligen för att alla pratade svenska (för det mesta). Det blir lite snällare då. Jag blev kallade mattesnille också. Hehe.

Senare, när folk hade börjat åka lite smått, så skulle det göras i ordning för förfest med klassen, och bord lyftes och sköljdes av och lite sånt där. En sopptunna med småkryp i ställdes fram... Folk droppade in lite smått, och snart var alla där. Det var himla mysigt, trevligt. Det var lite fram och tillbaka med musiken, men vad gör man? Tim och Oscar hittade varandra också. Vilket var väl tur för Tim. När vi gick in till stan sen var alla lagom packade (även jag) och stackars Tim mådde inte bra alls. Oscar orkade inte så och köa, så jag gick in, och han skulle hem. Alla undrade var Tim var när vi väl kom in, och det visade sig sedan att Oscar hade kommit tillbaka och stod i kön med Martin och några, då Tim hade vandrat ut ur Harry's på jakt efter vatten eller nått. Ja, han var full. Ganska så. Oscar, snäll och godhjärtad (och onykter) beslöt sig för att hålla koll på Tim, som däckade efter ett tag. Oscar tog hans mobil och ringde runt lite, fick tag på Joel, som också gick ut. Sedan dök nattvakterna upp (föräldrar på stan) och det ringdes efter Tim's föräldrar som kom och hämtade honom. Det var ju så här att han och Joel skulle iväg och tågluffa kl 10 nästa dag. Alla undrar nog fortfarande hur det gick för stackars Tim då...
Vi gick in på Harry's igen och dansade runt lite, och lite för två när alla skulle göra sig redo att gå blev det lite sentimentalt igen och ett par av oss började gråta och kramas och ha oss. Det var bara det att jag blev så rörd.. Jag såg Sara kramar Martin, jätteledsen som hon var, och så satt Sörling på trappan och såg sorgsen ut, och My satt brevid och fångade såpbubblor som Viktor gjorde... Det blev liksom... för mycket. Så jag började också gråta. Sen gick vi (Sara, jag och Oscar) och Sara var så ledsen, och jag var också ledsen, och vi grät, och sa hur mycket vi skulle sakna varandra.. Ush, det var jobbigt.

Resten av helgen gick åt till att packa, och det gick åt lite kartonger.. Vi kom iväg på lördag (bilen startade, efter att ha varit lite tjurig på grund av det varma vädret). Och nu sitter jag här i H-fred. Det mesta är väl uppackat, även om det är lite rörigt. Måste skaffa lite såna där fövarningslådor som man kan ha småskit i..

Här i H-fred har det inte hänt så mycket. Lugna livet. Eller ptja, vi har hunnit äta sill å potatis och badat.. Och sen sov jag tills 11.20 idag. Lagom tills man skulle iväg på lunch (som då blev frukost för mig...). Nu ska jag spela lite WoW tills Oscar kommer hem.

Citat: "Åh, jag kommer sakna dig så mycket... titta, ett flygplan!"

Puss och student.