Jag sitter och försöker bestämma mig om det har varit en bra dag eller inte. Lite både och, är mitt enda svar hittills.
Natuligtvis börjar morgonen med ett prov - uppsats på engelska om evolution och intelligent design i två timmar. Vem blev klart nästförst? Ja, vadå? Först kan man ju inte gå. Nästförst är lagom, och då var det ändå efter 1 timme och 25 minuter. Jag gillar att skryta om hur snabb jag brukar vara på prov... I alla fall uppsatser! Vem är bäst, vem är bäst? *gör en liten dans*
Så jag gick och hämtade mina feta Keyes-böcker (som jag helt hade glömt bort!) och kilade till kafeterian för att ha en kopp te. Den billiga varianten då, eftersom jag har en egen kopp och eget te.

*hämtar mat, glömmer att värma den och springer ner igen*

Sådär, nu är maten värmd. ^^ Men vadå? Jag brukar faktiskt ta lite pauser när jag skriver, det är lite därför det tar sån tid, plus att när jag tar en paus kommer på att jag har mer att skriva. Hur som, vart var jag?
Just det, så jag sitter ett tag i kafeterian, kollar lite på datorn, pratar lite med Toffeln, och tiden går ovanligt fort, för att vara en långrast.

Jag älskar matteuppgifter där man bara behöver följa exemplet för att klara av alla uppgifter. Det är skonsamt mot hjärnan. Vem behöver förstå?! Bara räkna! Jag brukar lyckas lista ut vissa system i uträkningar, det blir så mycket lättare då. Man behöver skriva mindre också, då man kan hoppa över ett par steg.
(Btw, jag skriver och äter samtidigt. Man kan ju inte låta wookade grönsaker med kyckling i currysås med tagiatelli svalna!)
Det blev värre när det blev fysik, för då ska man förstå vad fan man gör också. Det är då hjärnan inte riktigt orkar sätta igång, och då sitter man och tittar i facit till uppgifterna och kommer på "ja just det, det är så man gör!" och sen gör man bara så... Idag var det i och för sig mest "eh, varför gör de så?". Inga framsteg alltså, bara baksteg...
Lunchen var rolig. Vi var naturligtvis sist kvar i matsalen, vilket vi märkte då mattanterna började städa... "Dags att gå?" "Ja, bäst kanske!"
Det diskuterades film, en viss typ av film... Och en viss film av just den typen. Tim har dåligt minne (eller så är han bra på att förtränga) och Joel hade bra minne, vilket var olyckligt för resten av oss. Min fråga till dig är, har du sett Ridskolan?? Haha...
Vad pratades det mer om? Hmm, på grund av filmtypen nämndes väl killars.. vanor.. Och skjärtgräs.. Haha. "Odlar du skjärtgräs?!" Ah, minnen. Stackars Tim tappade matlusten, kanske på grund av de mentala bildern han hade (som hade sett filmen...).

Föresten, någon som vill gå på bio med mig? Alla andra gick i helgen, men inte jag, och jag har en gratisbiljett. (Nej, vi ska inte se Ridskolan, utan Iron Man, som har blivit rekommenderad av typ 5 pers nu, minst.)

När vi hade utrymmt matsalen (vissa fortare än andra) så satte vi oss i kafeterian, där det pratades om en viss person (mer behöver inte nämnas om det). Vidare så uppstod en awkward situation, så att säga, där Tim räddade dagen. "Eh, biologi!" Tack...

Jag kom på att jag inte längre lyssnar så mycket på Ulf, och jag skyller en del av det på att lektionerna ligger så fel. Går man från 8 till 12.30 och sedan har lektion igen 13.30 så är man lite utmattad och det brister i koncentration. Är lektionen en hel timme lång, utan rast, och bara Ulf-babbel så går det hela ganska segt. Tur att man har någon att flumma sig med, och tur att Ulf avlägsnar sig från klassrummet ibland. En lite breather.
Lycka uppkom dock inom mig när jag fick ett litet sms från mor om att min plånbok fanns att hämta. Woohoo! Det var ett tag sen jag tappade bort den nu, men allt var kvar, kort och pengar och lappar. Underbart. Sara var så snäll att hon skjutsade mig till stan, trotts att jag var lite elak mot henne... Jag menar det inte, det vet du! Bara blir lite för mycket när jag är övertrött! Tur att jag inte dricker kaffe i skolan mer, inte bara för att jag sparar en massa pengar, men också för att det är nog skonande för mina klasskamrater som slipper högljudda, obscena Jane efter lunchtid (och ibland också före). Nå, det är väl inte helt eliminerat, jag är väl bara sådan helt enkelt, men kaffe förstärker det!

Nåja, tydligen hade de haft plånboken ett tag, så jag får skylla mig själv för att jag inte orkat leta upp den. Men men, den kom ju tillbaka. Tjoho!

På vägen tillbaka gjorde jag något jag inte har gjort på länge, och det kändes bra. Vadå, jag hade ju ändå 2kr till hands, då det låg lite mynt i plånboken. I just have to believe... Det är väl något som har levt kvar ända sen jag var liten. Min cyniskhet och elakhet är som bortblåsta i sådanna stunder. Ni skulle se hur ödmjuk jag blir. Ojoj. Mamma blev i alla fall glad. Jag förstod nästan att hon skulle det, men jag gjorde det ändå för min egen skull. Det kändes rätt.

Nu sitter jag här hemma (och har ätit klart, mumigt var det) och funderar över massor av saker. Eller massor och massor, några i alla fall. Har ju lite dilemman.

Mormor ringde också. Jag ska äta middag efter skolan där imorrn. Det brukar vara helt ok, ibland blir det samtal man önskar att man hade kunnat få slippa, men det brukar ändå inte vara tortyr precis. Och god mat! För att inte tala om goda efterrätter! Matlagning är visst en medfödd talang i våran familj (jag lyckas också ibland, när jag vill! och jag äger på att baka! så det så!). Har egentligen ingen lektion imorrn *skryt skryt* för det är opposition av projektarbeten imorrn och eftersom Ion tyckte att det var en dålig idé har våran grupp det nästa torsdag. Men alla lektioner är likförbannat inställda. Så det blir frivillig räknestuga imorrn, då jag måste räkna fysik. Det är bättre att göra det i skolan, ifall att man behöver få något förklarar för sig (vilket brukar behövas). Ska räkna lite idag också. (Joho, det ska jag visst!)

Puss och plånbok (nej, det är inte ett rån...)!