"kaffe låter farligt om det nämns i samma mening som Jane"
Ensam på mitt gamla rum i Motala, klockan är efter midnatt, jag sitter och glor på msn. Det är nästan som the old days. Datorn hatar mig, speciellt tangentbordet. Men jag och tangentbord på laptops har aldrig kommit så bra överens, så det kan ha med det att göra.
Det är så här dags man blir skrivsugen, och då var det ju tråkigt det där med tangentbordet. Men jag ska ge det ett försök.
Ok, jag hamnade i Motala på grund av ännu en fest ute på torpet. Det blev Freddy Krueger (efter en intensiv tröj-jakt). Jag lyckades till och med göra en egen handske. Hur bra den nu blev. Kass antagligen. Ingridienser: en gammal fuskskinn väska som var sönder, lite konstiga skinnband jag hittade i mammas låda, plast från en dvd-films-case, och aluminiumfolie, samt tejp förstås. Tejp is teh shiet.
På grund av det tråkiga vädret och uteblivna luncher har det bara hunnits med en promenad med Fosco denna vecka, och den gick bättre än den förra veckan. Jag fick helt enkelt gå och tänka "Jag bestämmer, jag bestämmer, jag bestämmer". Vid ett tillfälle tror jag till och med att Fosco fattade. Det kändes ju lite bra måste jag säga.
Vad har jag mer gjort den här veckan? Av någon anledning har jag suttit massor på Skype + WoW. Meh, det började liksom med när någon frågade mig om jag hade Skype förra gången vi var i Kara med PKswe, och sen hände det bara en massa grejer. Vi gjorde lite gamla instanser för att få achivements (och jaga mounts), och jag tyckte det var lite kul så det gick ju bara utför kan man säga. Jag kan ju säga att jag har hört "jaha, och vem vann nu? jo Caran förstås.." ganska mycket. Men vadå, jag kan inte rå för att jag rollar så bra? Jag vann en nice cloak i ZA, jag tror folk blev lite avis på mig där. Och så vann jag ju nästan allt som inte var BoP (binds when picked up) i de gamla instanserna så det blir lite cash till mig. Haha, nu fattade ni inget va?
Hur som helst, det jag ville komma fram till egentligen var väl att jag har varit ganska borta från IRL ganska många kvällar nu (att rösterna som kom ur headsetet var riktiga räknas inte som att vara IRL), och mitt dåliga samvete slog till igår (i förrgår numera). Visst, det kanske inte är så annorlunda från vad det brukar vara. Fast den tanken lättade inte mitt samvete det minsta... Men det är ju inget jag kan göra åt nu heller, för jag är ju i Motala. Långt bort från den jag skulle göra upp för, med andra ord. Och nu blev jag gossjukt. Gah.
Jag vet, jag borde egentligen gå och lägga mig.
Massa idéer, bah. jag är för förvirrad för att reda ut mina idéer, och skulle jag göra det skulle de antagligen säga emot sig själva i alla fall.
Vad skönt det skulle vara om man kunde reda ut sitt liv. Alltså, inte det som är nu, även om det kanske också behöver redas ut lite, men det som har varit. Men ingen har ju listat ut varför man blir som man blir, så jag har väl inte en så stor chans att göra det heller. Man kanske ska reda ut nuet istället.
1. Börja lita på den som jag står närmast.
Det är inte det att jag inte litar på honom. Det gör jag. Eller, på ganska många sätt gör jag det. Men det finns alltid den här lilla rädslan för att det man säger kanske bara förstör alltihop, ändrar hela hans syn på mig.. Så det är väl rädsla mer än att inte kunna lita på honom. En del saker vet han ju redan... Men det är inte som om jag alltid säger vad jag tänker/tycker. Man kanske skulle göra det.
2. Skärpa till mig och börja se till att det som man har sagt ska göras faktiskt görs.
Det här kan väl egentligen ses som det största problemet rent praktiskt. Det händer inget. Ingenting alls. Inte det minsta. Nada. Vems fel? Mitt fel. Men du, jag försökte skriva ett CV här om dagen. Jag fick problem med fritidsintressen. Det tog emot lite att skriva ner datorspel, och något annat intresse sådär har jag ju inte. Aktiv? Hell no.
3. Jag hade tänkt skriva "Börja vara mer social", men sen kom jag på att det kan bli svårt när folk bor i fel stad. Jag känner ju ingen i Hultsfred, och det är väl lite trist kanske..
Jag kommer inte på mer just nu. Låt mig fundera en natt eller två så ska vi nog se att jag kommer på mer saker som behöver redas ut eller lösas, eller övas på eller vad det nu ska behöva göras. Ska jag fundera på det så får jag väl ett sammanbrott till.
Jag är inte så sugen på fler just nu.
Nostalgitripp imorrn. Nu började jag mest fundera på om det alls kommer att gå bra. Tänk om vi inte har ett skit att prata om? Äsh, det kan väl inte vara så farligt.
Om vi ska gå tillbaka till mina små i-landsproblem. Vilket jävla ruckel till tåg jag fick åka idag. Förra gången var det buss. Fan vad otur jag har med mina resor. Hoppas jag slipper det på hemvägen. Jag blev nämligen lite åkjuk...
Fan, det är lite off att vara i Motala igen. När jag klev av bussen kändes det nästan.. fel. Jag tror inte jag hör hemma här längre. Visst, jag kan stan, jag känner folk här.. Men nej, stanna här i mer än några dagar skulle vara helt fel.
I Hultsfred blir inte tillvaron långvarig heller. Nästa år blir det Götet. Nej, jag har inte så mycket till val. Jag ska börja plugga, så det så.
Nu ska jag gå lägga mig och börja fundera på en bra novell.
Puss och buuuu!
Det är så här dags man blir skrivsugen, och då var det ju tråkigt det där med tangentbordet. Men jag ska ge det ett försök.
Ok, jag hamnade i Motala på grund av ännu en fest ute på torpet. Det blev Freddy Krueger (efter en intensiv tröj-jakt). Jag lyckades till och med göra en egen handske. Hur bra den nu blev. Kass antagligen. Ingridienser: en gammal fuskskinn väska som var sönder, lite konstiga skinnband jag hittade i mammas låda, plast från en dvd-films-case, och aluminiumfolie, samt tejp förstås. Tejp is teh shiet.
På grund av det tråkiga vädret och uteblivna luncher har det bara hunnits med en promenad med Fosco denna vecka, och den gick bättre än den förra veckan. Jag fick helt enkelt gå och tänka "Jag bestämmer, jag bestämmer, jag bestämmer". Vid ett tillfälle tror jag till och med att Fosco fattade. Det kändes ju lite bra måste jag säga.
Vad har jag mer gjort den här veckan? Av någon anledning har jag suttit massor på Skype + WoW. Meh, det började liksom med när någon frågade mig om jag hade Skype förra gången vi var i Kara med PKswe, och sen hände det bara en massa grejer. Vi gjorde lite gamla instanser för att få achivements (och jaga mounts), och jag tyckte det var lite kul så det gick ju bara utför kan man säga. Jag kan ju säga att jag har hört "jaha, och vem vann nu? jo Caran förstås.." ganska mycket. Men vadå, jag kan inte rå för att jag rollar så bra? Jag vann en nice cloak i ZA, jag tror folk blev lite avis på mig där. Och så vann jag ju nästan allt som inte var BoP (binds when picked up) i de gamla instanserna så det blir lite cash till mig. Haha, nu fattade ni inget va?
Hur som helst, det jag ville komma fram till egentligen var väl att jag har varit ganska borta från IRL ganska många kvällar nu (att rösterna som kom ur headsetet var riktiga räknas inte som att vara IRL), och mitt dåliga samvete slog till igår (i förrgår numera). Visst, det kanske inte är så annorlunda från vad det brukar vara. Fast den tanken lättade inte mitt samvete det minsta... Men det är ju inget jag kan göra åt nu heller, för jag är ju i Motala. Långt bort från den jag skulle göra upp för, med andra ord. Och nu blev jag gossjukt. Gah.
Jag vet, jag borde egentligen gå och lägga mig.
Massa idéer, bah. jag är för förvirrad för att reda ut mina idéer, och skulle jag göra det skulle de antagligen säga emot sig själva i alla fall.
Vad skönt det skulle vara om man kunde reda ut sitt liv. Alltså, inte det som är nu, även om det kanske också behöver redas ut lite, men det som har varit. Men ingen har ju listat ut varför man blir som man blir, så jag har väl inte en så stor chans att göra det heller. Man kanske ska reda ut nuet istället.
1. Börja lita på den som jag står närmast.
Det är inte det att jag inte litar på honom. Det gör jag. Eller, på ganska många sätt gör jag det. Men det finns alltid den här lilla rädslan för att det man säger kanske bara förstör alltihop, ändrar hela hans syn på mig.. Så det är väl rädsla mer än att inte kunna lita på honom. En del saker vet han ju redan... Men det är inte som om jag alltid säger vad jag tänker/tycker. Man kanske skulle göra det.
2. Skärpa till mig och börja se till att det som man har sagt ska göras faktiskt görs.
Det här kan väl egentligen ses som det största problemet rent praktiskt. Det händer inget. Ingenting alls. Inte det minsta. Nada. Vems fel? Mitt fel. Men du, jag försökte skriva ett CV här om dagen. Jag fick problem med fritidsintressen. Det tog emot lite att skriva ner datorspel, och något annat intresse sådär har jag ju inte. Aktiv? Hell no.
3. Jag hade tänkt skriva "Börja vara mer social", men sen kom jag på att det kan bli svårt när folk bor i fel stad. Jag känner ju ingen i Hultsfred, och det är väl lite trist kanske..
Jag kommer inte på mer just nu. Låt mig fundera en natt eller två så ska vi nog se att jag kommer på mer saker som behöver redas ut eller lösas, eller övas på eller vad det nu ska behöva göras. Ska jag fundera på det så får jag väl ett sammanbrott till.
Jag är inte så sugen på fler just nu.
Nostalgitripp imorrn. Nu började jag mest fundera på om det alls kommer att gå bra. Tänk om vi inte har ett skit att prata om? Äsh, det kan väl inte vara så farligt.
Om vi ska gå tillbaka till mina små i-landsproblem. Vilket jävla ruckel till tåg jag fick åka idag. Förra gången var det buss. Fan vad otur jag har med mina resor. Hoppas jag slipper det på hemvägen. Jag blev nämligen lite åkjuk...
Fan, det är lite off att vara i Motala igen. När jag klev av bussen kändes det nästan.. fel. Jag tror inte jag hör hemma här längre. Visst, jag kan stan, jag känner folk här.. Men nej, stanna här i mer än några dagar skulle vara helt fel.
I Hultsfred blir inte tillvaron långvarig heller. Nästa år blir det Götet. Nej, jag har inte så mycket till val. Jag ska börja plugga, så det så.
Nu ska jag gå lägga mig och börja fundera på en bra novell.
Puss och buuuu!
Kommentarer
Trackback