Så jag var duktig och började diska. Fan vad bra jag är ibland.
Nåja, jag tog lite pauser. Läste lite blogg, bytte bakgrund, åt mackor (öppnade en konserv för det till och med, tid det tog..), och nu sitter jag och bloggar själv. det här är varför det tar tid att diska. Det är inte diskningen som tar tid, det är pauserna. Men så ont som jag brukar ha i rygg och axlar så är det inte så konstigt att jag inte orkar stå och diska den astronomiska mängden disk i ett enda svep.
Å andra sidan är det också bra att det tar tid. Ju längre jag håller mig sysselsatt desto bättre. Kanske är det därför det känns så bra att gå också, man tänker inte så mycket då, och det går ju åt en hel timme av en dag som annars är ganska sysslolös. Ni förstår, jag har dagar då jag bara inte får börja tänka. Idag är en sån dag. Fast nu sitter jag ju här och tänker ändå. Illa. Mycket illa.
Nåja, jag har mått värre. Och det var en hel annan sorts dålig. Det jag inte riktigt har rett ut är att om jag mår dåligt varje dag, och bara inte tänker på det alla andra dagar, eller om jag faktiskt har bra dagar med. Pessimist som jag är så gissar jag på alternativ nummer ett. Men då är det ju faktiskt så att när jag faktiskt mår bra någon dag, så är det så mycket bättre.
Jag har märkt att jag är lite inne i en fas just nu. Nej, den är inte dålig. Jag vet inte om den är bra heller, det kommer väl märkas när jag drar ut det till sin spets. Men jag har väl.. gjort saker. Jag vet att det inte säger så mycket, men det får räcka, så får ni undra. Jag kan ju i och för sig säga att det inte var något stort.

Jag vill skaffa jobb...

Puss och Yes.