Det finns en dag för nästan allt. Kanelbullar, semlor, barn.. osv. Nu har jag uppfunnit en ny dag. Den kommer när du minst anar det.

Så jag vaknade 10-15 minuter innan jag skulle iväg på lunch. Det händer inte ofta. Sist var väl efter studenten kanske, bakfyllan tog hårt. Eller.. När jag kom hem från Estland och var sjuk. Så hur bra sov jag? Nästan inte alls. Jo, jag sov en del sen. Men alltså...
Så jag satt uppe och spelade. Karazhan. Oscar gick och lade sig, och jag fick lite dåligt samvete. Dessutom började jag bli utmattad. När jag väl gick och lade mig hoppades jag på en snabb insomning. Det var ju att hoppas på för mycket.. Det var en liten tanke som var som en katalysator och satte igång hela skiten. Jag blev irriterad, arg och besviken på mig själv. Jag kom på hur ont jag hade. Jag blev irriterad på att jag fick sova på kanten, fast jag hade gjort ett försök att knuffa till mig mer plats. Någon sömn fick jag inte. Till slut var jag så frustrerad så att jag nästan grät. Så jag gjorde som jag gjorde en annan gång. Tog en kudde, och lade mig i soffan. Då kunde jag i alla fall sova utan att oroa mig för att bli utknuffad.
Det var inte meningen att göra Oscar ledsen. Jag var bara så frustrerad... Mitt eget fel, till stor del. Jag hetsade bara upp mig själv till den punkten. Jag gör så ibland. Det är för att min hjärna inte tycker om mig så mycket...

Så jag har en dålig dag nu. What a surprise.. Nog för att jag mår lite dåligt för allting annat som jag bekymrar mig över. Räckte inte det? Nej då. Här har du lite mer att vara ledsen över...
Nu ska jag inte vara sån.

Kärlek. Det är en konstig sak. Eller rättare sagt, den gör konstiga saker med oss. Jag ser så många exempel på det runt om mig.. Äsh, jag orkar inte utveckla det nu.

Puss och blööh.