God morgon. Ok, den var inte så god egentligen, men tunnbrödet var gott att äta.
Jag vaknade, gick uppoch fixade en macka, kom på att jag var lite yr, lade mig ner, och somnade med tunnbrödet i handen. Det är sant! Nåja, så går det när man sover dåligt. Men nu är jag vaken!

Jag fick ett efterlängtata mail.. Helt klart längre än jag trodde att det skulle vara. Så jag hade mig lite morgonläsning. Naturligtvis förtjänade mailet ett svar, så det blev lite morgonskrivning också. Det blev lite långt det med. Nästan som när jag kommer igång med ett av mina blogginlägg. Hur som helst, det värmde i hjärtat. Det du, du som skrev det. Det värmde i mitt hjärta. Det trodde du inte va?

Jag glömde ju berätta om mina drömmar jag hade igår.
Första var väl.. Har jag tittat för mycket på film? Nåja. Världen blev attackerad av aliens. Den du! När man drömmer om det är det faktiskt läskigt.. Man hör hur de marcherar mot en från ett håll, och vet att det finns fler åt andra hållet, och de fanns i alla hus, så vart skulle man ta vägen? Vi sprang och vi gömde oss, och folk dog. Det var obehagligt. Precis innan jag vaknade så hade vi tagit oss ut ur staden och var på väg in i skogen för att gömma oss och jag sa "vart vi än tar vägen, så kommer vi dö i slutändan" och tänkte då på att vi kommer dödas av alien'sen. Sen såg vi hur de kom mot oss och sprang vidare.
Andra drömmen var minst lika udda.
Vi var ganska många som satt inne min min gamla låg/mellanstadie-matsal. Jag hade känslan av att de flesta var ganska farliga. Men ändå stod jag upp och höll något slags förolämpande tal. När jag var klar började folk, hastigt, men inte springande, att gå därifrån. Jag gick ut i kapprummet, och där blir jag konfronterad av en man med en pistol. Men jag var inte rädd. Jag visste att sköt han mig så skulle det inte göra ont. Dog jag så skulle jag komma tillbaka. Jag visste att jag var den som var tvungen att dö, han var tvungen att överleva. Han sköt mig först i axeln. Jag föll på golvet. En polis kom inrusande, och pekade sin pistol på mig. Skjut då, skrek jag hela tiden. Men av någon anledning ändrade han sig och sköt den andra mannen istället. Sen vaknade jag.
Min hjärna är konstig.

WoW är nere, som alltid på onsdag förmiddag. Denna gången tills 14, men det är väl för att en ny enorm patch kommer ut. Så nu har jag inget att göra tills jag ska gå och fixa lunch. Ärtsoppa någon?

Om man skulle ringa mammsen.

Puss och tunnbröd.