the day of never-ending rain
Jo, så det är duggregnens dag idag. Men det hindrade inte mig.. Nej, det var WoW som gjorde att jag kom försent till lunchen, inte vädret. Faktum är att jag visste inte vid 11:49 vad det var för väder, för rullgardinen var fortfarande nere.. Det är sant, jag är lat. Jag kan ju också berätta att jag satt i morgonrock. Här klär vi inte på oss i onödan.
Fast regnet höll ju på att hindra min dagliga promenad. Ush ush, vi kan ju inte bryta traditionerna nu. Oh nej. Så beväpnad med en väldigt röd regnjacka och en sprallig Biko Slaköra, så gavs det ut. Som man säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder (och skor, men det är en helt annan fråga).
Jag gillar att gå i skogen. Det är tyst och fridfullt på något sätt. Inte när man går nära spånskivan kanske, men resten av biten är finfin. Min hjärna var så avslappnad/avstängd sista biten att det skedde en liten insident. Jag fick en tjurig blick. Men nog om det. Det var helt enkelt bara klanigt. Hjärnan satte liksom inte igång i den hastigheten som den skulle. Som en bil som det tar 1 timme för att komma upp i 100km/h med (Hyundai Atos?).
Jag funderade på om jag skulle diska. RIsken är att jag börjar spela istället, och glömmer bort tiden (igen). Fast jag har ju tid. Eller, några timmar i alla fall. Jag måste ju sitta ner ett tag, nu efter min promenad. Jag är rätt seg i benen, och vet inte om jag orkar stå.
Uh, ursäkterna haglar. Jag kanske är lite beroende. Bara lite?
Puss och regn.
Fast regnet höll ju på att hindra min dagliga promenad. Ush ush, vi kan ju inte bryta traditionerna nu. Oh nej. Så beväpnad med en väldigt röd regnjacka och en sprallig Biko Slaköra, så gavs det ut. Som man säger, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder (och skor, men det är en helt annan fråga).
Jag gillar att gå i skogen. Det är tyst och fridfullt på något sätt. Inte när man går nära spånskivan kanske, men resten av biten är finfin. Min hjärna var så avslappnad/avstängd sista biten att det skedde en liten insident. Jag fick en tjurig blick. Men nog om det. Det var helt enkelt bara klanigt. Hjärnan satte liksom inte igång i den hastigheten som den skulle. Som en bil som det tar 1 timme för att komma upp i 100km/h med (Hyundai Atos?).
Jag funderade på om jag skulle diska. RIsken är att jag börjar spela istället, och glömmer bort tiden (igen). Fast jag har ju tid. Eller, några timmar i alla fall. Jag måste ju sitta ner ett tag, nu efter min promenad. Jag är rätt seg i benen, och vet inte om jag orkar stå.
Uh, ursäkterna haglar. Jag kanske är lite beroende. Bara lite?
Puss och regn.
Kommentarer
Trackback