Plötsligt känner jag mig stressad. Det är inte mycket att göra, några få saker bara, men varje sak är en stor grej. Jag trodde jag hade tid, jag tänkte inte mer på det. Men som vanligt så blir allt i sista stund.
Jag hatar det egentligen.
Jag bara ber att det viktigaste blir klart i tid. Jag skulle bli förkrossad om det inte blev klart.
Och allting annat som pågår i mitt huvud gör mig inte lyckligare. Jag kunde inte sluta tänka. Jag försökte, men det gick inte.

Slutsats: jag tänker för mycket.