Alla mörka, sorgliga och deprimerande funderingar jag har, vem ska jag dela dem med? Fiskarna, hunden, nallarna?
Ensam, alltid och för alltid ensam. Ensam och dum.
Alla utom jag själv ser det ljusa och goda som jag har i mitt liv. Mina ögon ser bara mörker.. Jag tänker bara mörker. Jag har inte mycket hopp för mig själv, för framtiden. Det är inte mycket jag ser fram emot. Jag hittar fel i alla jag gör. Jag föreställer mig alltid det absolut värsta som kan hända. Jag litar inte på mig själv, mina känslor. Jag kan räkna de personer jag har tillit för på min ena hand. Faktiskt på två fingrar. Ingen av dem två är från min lilla familj.

Ibland vill jag bara börja om. Lämna allt och alla bakom mig och börja om. Men jag skulle nog bara göra om samma misstag igen. Dessutom kan jag inte bara tänka på mig själv. Få som de är, så har jag personer jag bryr mig om, som bryr sig om mig, och hur kan jag lämna dem?
Man kan inte fly från sitt liv bara för att man inte orkar mer.. Man får göra vad man kan, när man kan. Tiden går fram, så sakta så det känns som om den inte går fram alls. Men någonstans finns en ny dag.. En dag som är bättre än den innan, som bryter mönstret med dag efter dag som bara är den andra lik.

Det finns inte mening med livet när man lever sitt eget mörker. Man lever så mycket för andra, man gör så mycket för andra, och så lite för sig själv. Men när det inte finns något man själv vill, vad har man annars att göra? Man bara väntar på att en dag finna något som man själv kan leva för. Något som ger livet mer substans.
Just nu, när man ser på sin framtid, så ser man bara bilden av vad som förväntas av en. Utbilda sig, skaffa jobb med bra lön, skaffa familj. Utbilda sig i många långa år, leva fattigt under tiden och bara bygga upp ett enda stort lån. Skaffa ett jobb man saknar passion för, bara gå upp på mornarna och jobba, samma rutiner dag efter dag. Meningslöst slöseri på tid, för att få pengar. Pengar man spenderar på att köpa saker för att överleva. Pengar man spenderar på saker som skapats av andra människor som slösar sin tid lika meningslöst. Skaffa familj.. Hitta någon passande partner vars gener man godkänner och vill föra vidare med sina egna. Ägna 18 långa år (minst) på någon annans liv.
Man ska bara överleva. Det är livet. Man ska gå upp varje dag, och kämpa för att överleva. Vi är djur, vi har bara ändrat kraven på vad som krävs för våran överlevnad.

Man ska bara överleva, tills man dör.