Nu har man då återvänt från det kalla och blåsiga (och vitare) dalarna. Fjällen egentligen, men de låg i Dalarna..
Vi vaknade klockan tre söndag morgon och satte oss i bilen (där vi satt i minst 10 timmar). Inte nog med att det var trångt och kallt i bilen, det var dessutom minus tjugofem grader celcius ute. Inte bara i fjällen, utan hela vägen upp. Det blev nog varmare ju längre upp vi kom. Ett tag var det bara minus arton grader celcius. Det var kul ett tag, vi såg inte precis ut genom våra fönster. Vi andades så mycket så det blev imma på fönstrena som genast blev frost.. Då och då tog vi fram skrapan och gjorde små luckor. Vi hade snöbollskrig i bilen efter det.. Lagret med frost var säkert flera millimeter (vilket inte låter mycket här, men för frost är det rätt mycket). Då och då nosade en rastlös hund någon i örat. Ett tag höll han på att hoppa över sätena också (han ville ju bara gosa.. och busa).
Men i alla fall. Efter många timmar var vi framme - Stöten here I am. Efter att de som hade bokningsnumret anlände evakuerade vi den frostiga bilen och intog lägenheten. Burar kom upp, tv'n inspekterades, wlan upptäcktes.. Man slogs om sängplatser.
På måndagen började vi med att hyra skidor, och efter ett tag i kön märkte jag att mitt humör inte var det bästa. Jojomensan, efter ett par fall i barnbacken tjurade jag till det ordentligt, satt i snön ett tag (tills rumpan inte kändes mer), och sen var det slut... Tisdagen gick betydligt bättre (även om vissa fall nog förvärrade min förmåga att åka skidor). Killarna tjatade om min icke existerande fallteknik.. Nåja. På onsdagen tog vi det lugnt, kollade in after ski'n. Lite småkul, fast jag var väl inte sådär himla road. Blöh.
Torsdagen var intressant. Det var tänkt att vi skulle åka, men.. Det blåste stormvindar. Dem andra åkte, och jag gav det ju ett försök. Men det var is i backen, så det gick inte så bra. På fredagen var det plusgrader (och därför blötsnö). Det gick rätt bra då med, även om Granen inte var så förtjust i mig. Fan vad jag vurpade. På en liten backen flög jag som en vante, tre gånger. Man tackar...
Oscar hyrde skidorna en dag till och åkte som bara fan på lördagen. Han hade ju kul i alla fall. Jag är väl lite ledsen över att jag inte åkte mer.. Medan man var där liksom. Men är man tjurig av sig så är man. Eller, det kan väl misstolkas. Tjurig och feg och ger lätt upp. Vad var det han sa.. Jag har väl inte smärttröskeln som krävs..

Hur som helst, det var i alla fall trevligt, och kul. Göra om? Ja tack!

Nu är man hemma igen, i verkligheten. Det känns ganska tomt. Jag vet inte varför, men det var något med att vara i fjällen som gjorde att allt kändes som en lång, skön dröm.. Nu har man vaknat, och allt är som vanligt igen. Alla problem.. All skit.. Allt man behöver göra.
Jag vill hellre drömma..