Så jag har varit ensam idag. Ibland vet man när man inte borde följa med. Annars blir det bara som resan till Norge där jag blev dumpad i Bovall. Jag är ett jävla tjurhuvud, så är det.
Jag har väl klarat mig helt ok idag. Lagat mat (men glömde köpa lök, hur typiskt jag är inte det), och det gick att äta.

I min vanliga "I'm so pissed at everything"-anda så tjurade jag på WoW idag. Men vem bryr sig.. (Var kom det ifrån?)


Jag vet inte om jag är arg, besviken eller ledsen. Antagligen allt av det där. Jag var nog arg först, besviken sen och nu är jag bara ledsen. Jag förlorade nog något där, skulle jag tro. För inte ett ord har jag hört, eller sagt. Nu känns det mest som att det får vara. Det var nog inte värt att försöka så jag släpper det. Man ska hur som helst inte sträva bakåt, eller hur? Man ska inte sträva efter att hålla fast eller få tillbaka det som redan gått förlorat.
Äsh, varför skriver jag inte bara som det är? Det handlar om att förlora vänner. Att vara besviken på dem, att försöka behålla vänner som man redan förlorat. Att försöka väcka gammal vänskap till liv igen. Jag får skaffa nya vänner helt enkelt, även om det må ta flera år. Men någonstans hade jag räknat med det. Man kan inte vara så långt ifrån och ändå vänner. Nej, jag får börja om.