2009-02-05
10:41

Så har man flyttat in. Än så länge bor vi i kartonger ungefär. Enda som är klart är väl datorerna. Vad vi saknar är internet och tv:n. Och moppen och vattenskrapan (bara för att jag duschade nyss och märkte det).
Jag har ätit min första frukost, druckit min första kopp te, tagit min första dusch. Sovit första natten också i och för sig.
Idag ska man väl rota genom lådor och se vad man kan plocka fram. En hel del i köket är redan i skåpen, glas och proslin till exempel. Fast det ser ju inte mindre förjävligt ut för det.
Ända sen man klev in här igår har man upptäckt lite småsaker. Sprickor i väggen, alla jävla pluggar i väggarna överallt, färg som börjat släppa från taket, skåpens uppenbara gamla ålder (man har lust att bara sätta in en bit plast på varje hylla bara för att man känner att man inte redigt vill att glasen ska så på det där), att vi bara har ett jordat uttag (jag tror vi har det i köket med, under överskåpen), mystiska sladdar i en garderob (och den uppenbara bristen på fler garderober med hyllor, nu har vi bara en), brist på häkten att sätta upp gardinstängerna med, de smått fula taklamporna (som jag verkligen hoppas går att byta ut). Äsh, jag slutar där, annars blir jag deppad.
Men det är skönt att ha en tvåa. Sen är ju tapeterna i vardagsrummet fina. Hehe. Nu ska jag leta kläder och sedan börja plocka lite. Hinner väl inte så mycket innan lunchen, och vid tre så har jag möte med Af. Nåja, jag hinner ju plocka lite i alla fall.

Puss och kartonger.


Nutid.

Tänkte skriva mer efter det, men blev aldrig av. Äsh, ni vet väl hur jag är i mitt bloggande. Även när det är offline, tydligen.
Har väl inte hänt så mycket sen dess då. Står kartongen överallt, även om det är lite mer organiserat. Har till och med fått upp gardiner och lampor. Man får väl ta ett krafttag en dag och fixa till det lite.
Vi vaktade Fosco igår. Var ute och gick med honom i duggregnet, i skogen. Med vår vanliga tur så började det regna. Men ska man se det från den ljusa sidan kan man ju vara glad över att missa det som kom efter (vilket var snöblandat regn, och senare bara snö). Fosco var dock inte lite blöt, och inte lite tjurig för att han var tvungen att ligga på filten när han skulle torka. När han gick var det ensam igen. Det är något med närvaron som liksom.. Jag vet inte, är mysig på något sätt. Nåja.
Jag vet inte redigt vad jag ska skriva. Funderingar man har när man går runt och glor försvinner liksom efter ett tag. Egentligen borde man skriva ner dem direkt, men det gör man ju aldrig. Jag kanske ska börja försöka? Äsh.

Puss och (fortfarande) kartonger.