Nej, har inte haft sådär jättestor lust att blogga de senaste dagarna. Inte bara för att jag har varit eländig och sjuk, men för att en del saker ska man gå genom själv först, kanske diskutera med andra, och sen kan man skriva ner det.

Jag har bestämt mig. Så här ska det bli.
Det känns ganska skönt. Som en stor lättnad. Kanske är det ett tecken på att jag har valt rätt, kanske är det bara skönt att ha bestämt sig för en gångs skull istället för att vela hela tiden.

Det kommer finnas de som har förutfattade meningar om varför jag gör det.
Därför ska jag nu förklara hur det ligger till. Troligtvis mer för mig egen skull än eran, jag behöver trots allt få ordning på mina tankar.

Jag trivs inte. Jag har funderat på det mycket nu, egentligen redan från början eftersom jag redan då hade tvivel. Nu blev det bara bekräftat av mig själv.

Jag vet nu att fysik och matte är inte vad jag vill plugga och jobba med i resten av mitt liv. Ja, översiktligt så är ämnena intressanta, men när man går ner till grunden, delar upp det i bitar, så tappar det genast sin glans. Elektriska fält och kraftpåverkan, ellära rent allmänt, atomfysik och allt vad som finns mer.. Nej tack. Satsbevis, derivator, integraler, matriser, induktion. Pass.

Varför valde jag då den linjen?
Ja, jag hade en fallenhet för ämnena i gymnasiet. Där var det dock mer att lära sig att använda en formel, testa att den fungerade på diverse labbar, och förstå mer allmänt. Jämfört med högskolan så var det mer en övergriplig kurs. Lite allmänbildning i ämnet fysik, ungefär. Samma sak gällde matte, men då var det bara formler, inga labbar. Ibland förstod man, ibland såg man mönster. Ja, det gick väl bra?

Men jag tror att jag saknar något fundamentalt för att kunna läsa något så svårt ämne. För en annan anledning är att det är för svårt.

Jag ställde aldrig så mycket frågor. Jag tog in, och bearbetade det till viss del. Men de som verkligen var smarta, eliten så att säga, de var annorlunda. De tog in, bearbetade, tänkte genom det, och ställde frågor. Jag kom aldrig på några frågor. Jag tog allting för givet. Sen satt jag där, dumbstruck, och tänkte "varför kom inte jag på den frågan för?". Och efter ett tag tänkte jag mest "varför kommer jag inte på några frågor för?". Ni kanske inte kan greppa skillnaden, och jag är inte så bra på att förklara, men det är en skillnad, och jag tror att den är viktig. Ja, jag har en nyfikenhet, men min kanske är mer allmän? Det sker liksom inte samma bearbetning i min hjärna, som i sin tur leder till en djupare förståelse om saker och ting. Den föståelsen behövs i teknisk fysik, det kan jag lova.

Men hur var det med intresset då?
Ja, det var ju mer allmänt. Jag antar också att jag lyssnade för mycket på vad andra tyckte att jag borde göra, istället för att anstränga mig och ta reda på själv vad jag var intresserad av. Så det blev bara att så att jag sökte för att jag inte än hade hittat något annat, och valet av teknisk fysik kom just av andras förväntningar på mig. Men du är ju så smart, klart att du ska plugga och bli civilingenjör. Jag tänkte aldrig på vad som var viktigt i mitt liv, vad jag ville få ut av allting, vad som intresserade mig mest. Det fick väl bara bli som det blev. Ja, bra det gick då...

Vad jag vill i livet.. Vad som är viktigt. Att jag inte har funderat på det innan. Mycket korkat, indeed.
Allra helst vill jag bara vara nöjd med mig själv. Jag behöver inte plugga något avancerat, bara jag pluggar något jag tycker är kul och intressant. Jag ska bara hitta det intresset först. Det spelar ingen roll om jag inte får ett sjukt välbetalt jobb, bara jag gillar det jag gör.

Och ja, teknisk fysik tar för mycket av min tid. Jag antar att det spelar roll med. Jag vill ha tid över till annat. Jag vill ha en stund där jag kan slappna av, bara ta det lugnt, göra något helt annat, utan att behöva oroa mig för att jag hamnar efter i något. Det är klart att det spelar roll. Det handlar om hur jag vill leva. Jag klarar helt enkelt inte av den dagliga påfrestningen.

Nej, plugga är aldrig lätt, det inser jag med. Men som syon sa, i stort sätt vad som helst annat skulle vara lättare (eller i alla fall ta mindre av ens fritid) än just teknisk fysik.

Vad jag vill säga är att det handlar om mig, hur jag vill ha mitt liv, vad som är viktigt för mig, hur jag mår, hur jag trivs.

Det är trots allt upp till mig, och ingen annan, att bestämma sådanna saker. Mitt liv, jag bestämmer. Blir det fel är det jag som får ta konsekvenserna. I sig så är allting det här en konsekvens av mina fel. Nu ska jag försöka göra rätt, utifrån mig själv.

Ingen annan ska få bestämma över mig mer.

Imorrn ska jag gå och försöka lösa det praktiska. Jag har trots allt ganska mycket jag inte vet hur det fungerar, hur det ska bli.
Vad har jag för alternativ med CSN? Om jag måste få ihop mina 45hp, hur ska jag lösa det? Går det att söka kurser till andra läsperioden nu i höst? Ska jag läsa distans i vår? Vad ska jag läsa, vart ska jag läsa? Vart ska jag bo? Ska jag leta efter ett deltidsjobb? Hur mycket extra får jag tjäna? Osv.

Men först behöver jag sömn.



Och ett litet tack till alla som har stöttat mig genom det här. Hoppas ni finns där resten av vägen också.