Igår flyttade jag in. Björn fixade andra sängen, bar in skärmen, satte upp lite gardinhängen. Mamma hjälpte att städa lite. Sen sov jag här inne. Det var läskigt. Hade mardrömmar. Jag undrade lite när de skulle komma.
För någon kväll sen var Joel online, min fellow nattuggla. En sån där kompis man kan prata med, och när han frågade hur jag har det var det väl inte mycket mer man kunde göra. Klart man berättar. Han fick läsa innan jag la upp det här. Han är ta mig fan den bästa på att ge stöttande ord, även om jag inte tror så mycket på dem just då. Har man varit i helvetet.. vad kan då skrämma dig då? Vad finns det då som du inte kan övervinna? För en gångs skull fick jag stödet jag letade efter, där mitt i natten.
Annars känner jag mig bara hemskt ensam.
Idag var inte en bättre dag. Sämre om något. Jag visste väl att jag skulle spricka någon gång, men det var väl inte bästa tillfället. Nog lite mitt eget fel med. Jag hade alldeles för stora förhoppningar. Så går det när man hoppas, det bara krossas.
Så jag såg fram emot att ha en laptop. Hittat en som jag verkligen ville ha med. Du vet sådär saligt kär i en pryl. Nördigt, jag vet. Så jag tog upp det vid maten idag igen. Hade kollat lite mer om sidan, tyckte själv att det verkar vara bra deal. Men både morsan och Björn ska vara misstänksamma. Jag förstår dem, inga problem. Jag kollade upp dem så gott jag själv kunde innan de ens frågade, så dum är jag inte. Men när man har gått genom den processen i flera dagar, så börjar man tröttna på deras frågor hela tiden. Men jag lackade ur. Så går det. Jag kunde inte hålla käften. Så går det. Jag sa bara att de kunde skita i det helt enkelt. Jag tänker inte beställa något. Mamma blev tjurig och gick från bordet. Björn gjorde en drink och sa sen när jag i princip hade ätit klart (fan vilken fart jag fick) att det väl inte var något fel på att ställa frågor. Nej, sa jag. Men det är skillnad på att vara försiktig och att vara paranoid. Han sa något mer men jag var redan på väg ut och hade stängt av.
Nu är jag trött och ledsen och vill bara åka bort. Synd att det inte går fler tåg till Kumla idag. Hahah. Jag kan åka ner och överraska Oscar? Bussen går om en timme. Men då springer jag ifrån allting igen.
Så jag ska väl bara ligga här och vara deppad. The way it always goes.
De ringde aldrig tillbaka från vårdcentralen. Leva ett tag till i ovisshet. Leva ett tag till utan en plan.
Det här kommer att gå åt helvete.