not the only thing missing
Jag glömde föresten berätta om mitt katastrofala uppvaknande igår. Någon gång ganska tidigt på morgonen så vaknade jag till. Kan ha varit att jag hörde någon av Lisa och Simon gå till jobbet, och att det väckte mig. Nyvaken låg jag där, hoppades i min dimma på att jag skulle somna om så fort som möjligt, och märkte något konstigt. Min arm var borta. Hela vägen från axeln och neråt så var det bortdomnad. Helt. Jag kunde inte ens lyfta den, så fick placera om den genom att ta tag i den med den fortfarande levande armen. Jag ska tala om att det inte är kul att ligga sådär helt nyvaken, i en så tjock dimma att man knappt kommer ihåg var man är, och inte ha en arm. Det slutade naturligtvis inte där. När jag väl hade flyttat på den som började den så smått vakna till liv igen. BOOM. Kramp i hela armen, det stack så mycket i den att jag hade skrikit om jag hade haft orken. Nu kröp jag bara ihop till fosterställning och väntade på att det skulle gå över. Det tog plågsamt lång tid innan stickandet slutade helt. Sen somnade jag om.
Lisa har packat ner så gott som allt hon äger i köket. Detta har väl lätt till en akut brist på bestik och glas. För att inte tala om att jag som tänk baka kladdkaka inte har tillgång till en pajform längre. Eller någon ungsform överhuvudtaget. Ingen visp heller skulle jag tro, eller någon bunke att blanda deg eller vispa grädde i. Misstänker att en hel del av köksredskapen är väck med. Nu undrar jag då hur fasen det är meningen att jag ska klara mig i en vecka till utan allt detta? Plus att hon naturligtvis skulle fråga om sjuhundra saker när jag satt och raidade igår. Jag förstår ju henne, självklart vill man få ner allting så fort som möjligt. Men det hjälpte inte mig det minsta. Hur ska jag nu baka kladdkaka??
Idag blir en tråkig dag. Måste berömma och kritisera en hemsida, och diskutera tillgänglighet. Har hela dagen på mig, naturligtvis. Men satan, det är inte intresssant alls. Jag kommer hinna dö av tristess hundra gånger om. Inte en själ att roa mig med under pauser heller. Jag vill attackkrama Oscar, eller nått. Eller äta kladdkaka. Pfft.
Det är fint väder ute idag med. Detta är typsikt, då jag har väntat på solsken sen jag åkte från Hultsfred, men bara haft regn tills idag. Men idag måste jag plugga, och kan inte bege mig ut. Så går det. I hate my life.
Nu ska jag skutta runt lite för att komma igång och sen fortsätta läsa en massa tråk.
Live long and prosper.
Lisa har packat ner så gott som allt hon äger i köket. Detta har väl lätt till en akut brist på bestik och glas. För att inte tala om att jag som tänk baka kladdkaka inte har tillgång till en pajform längre. Eller någon ungsform överhuvudtaget. Ingen visp heller skulle jag tro, eller någon bunke att blanda deg eller vispa grädde i. Misstänker att en hel del av köksredskapen är väck med. Nu undrar jag då hur fasen det är meningen att jag ska klara mig i en vecka till utan allt detta? Plus att hon naturligtvis skulle fråga om sjuhundra saker när jag satt och raidade igår. Jag förstår ju henne, självklart vill man få ner allting så fort som möjligt. Men det hjälpte inte mig det minsta. Hur ska jag nu baka kladdkaka??
Idag blir en tråkig dag. Måste berömma och kritisera en hemsida, och diskutera tillgänglighet. Har hela dagen på mig, naturligtvis. Men satan, det är inte intresssant alls. Jag kommer hinna dö av tristess hundra gånger om. Inte en själ att roa mig med under pauser heller. Jag vill attackkrama Oscar, eller nått. Eller äta kladdkaka. Pfft.
Det är fint väder ute idag med. Detta är typsikt, då jag har väntat på solsken sen jag åkte från Hultsfred, men bara haft regn tills idag. Men idag måste jag plugga, och kan inte bege mig ut. Så går det. I hate my life.
Nu ska jag skutta runt lite för att komma igång och sen fortsätta läsa en massa tråk.
Live long and prosper.
Kommentarer
Trackback