Jag är obotligt trött på allt just nu. Till och med dagens väder håller med, med regn nu när det varit sol i en vecka. Typiskt. Ryggen värker, nacken värker, magen värker, händerna värker. Så hopplöst trött.

Rapporten blev klar. Även fast jag misslyckades med att spara och fick skriva om allting. Jag var klar, precis 5min innan det skulle in, överlycklig och lättad - och glömmer spara. Hade panik i en halvtimme, sedan var jag bara deppad och storbölade i 30 minuter till. Raidet fick jag hoppa över, och rapporten var klar. Fast jag glömde nog skriva en hel del andra gången. Nåvars.
Fick förstås veta idag att jag behövde komplettera den. Varför blir det alltid så? Jag hatar mig själv ibland. Nåja, det är också gjort igen. Lite hastigt, lustigt, inte så överdrivet mer avancerat. Men fuck it, jag orkar knappt mer nu. Om jag orkar mer alls.

Igår blev den andra sidan också klar. Självklart ska jag missa saker där med, och som om det inte var nog så blev jag störd med en massa prat som jag knappt lyssnade på. Vi får väl se hur det går med det där, säkert komplettering på det med, med min vanliga tur!

Helgen var.. skum. Johan var här, men jag hade raid. Så jag satt med laptopen och var social samtidigt. Hur gick det? Lite sådär. Dessutom så skapade jag lite snabb drama eftersom jag tog gubben som inte är med i DL, lalala. Snart måste jag väl flytta den med. Suck och blööh. Lika bra att jag har bestämt mig för att sluta i augusti, eller när vi nu än flyttar.

Sommarjobbet har jag inte fått veta något mer om. Jag har ingen lust att gå upp dit igen, jag hatar att tjata. Då får jag väl lika gärna vara utan skiten då! Sitta hemma och svälta är mycket bättre. Men jag är så trött på att han inte hör av sig! Jag vill bara slappna av och planera någon slags semester. Jag menar, hur jävla svårt ska det vara att komma ihåg att ta in mig för att provjobba?

Det bara regnar och regnar.

Jag tappade bort mig. Just det, helgen. Skulle ut på lördag. Johan var velig, till slut kom han inte alls, inte ens till Brygget. Synd, hade ju tänkt en kväll med lillebror.
Hela den kvällen var lite smått misslyckad. Först så blev det inställt, sen skulle vi vara hos Kw, sen skulle inte Johan med, sen tog jag på mig fel skor vilket slutade med att jag fick världens blåsor (som sprack på ena foten för övrigt) och hela grejen med avoidance mellan två personer att jag inte helt kunde slappna av. Jag vet inte om det är bullshit eller inte, men kom igen.
Slutsats: mina fötter dog och jag blev aldrig pepp.

Skippar festen nästa gång, Oz-kvällar är faktiskt bättre.


Vakuum. Det är ett bättre vakuum än innan, men ändå. Jag umgås och jag pysslar med saker, men ett liv har jag inte. Saker och ting tar fortfarande inte fart och jag har fortfarande inte bättre vanor eller blivit en bättre människa. Snäppet sämre kanske, i alla fall lika som förut. Lägger näsan i blöt, gör inte mina uppgifter ordentligt, och slappar och skjuter upp saker alldeles för mycket. Det tar aldrig slut, det tar aldrig fart.

Mitt dåliga humör får jag skylla på vädret, hormonerna och värkarna. Och det faktum att jag är dålig.