När det inte finns så mycket att skriva om.. Ja då skriver jag inte. Okej, det är lite lögn. Det finns alltid saker att skriva om, men behovet att skriva av mig finns inte. Jag har med andra ord haft det ganska okej sen Oscar var här.

Vivvi var här den helgen, jag lyckades skrämma henne. Oops. Annars så hade vi det bara mysigt tillsammans, Oscar och jag. Och nu saknar jag honom. Allting som vanligt.

Jag stressar som vanligt med kurserna, allting i sista minuten. Men sån är jag. Som tur är gick ju det ena bra i alla fall. Min lilla sida har fått lite beröm. Yay. Någon på kursens forum beskrev det som hyllningskör. Fast jag tycker att det finns dem som har gjort det minst lika bra. Okej, jag kan inte ta beröm. Fast det känns bra ändå, på något vis.
Vi får se hur mycket jag kommer stressa över resten.

Annars så. Dåliga nyheter i det stora huset (alltså för mamma och Björn). Gud, det kommer inte att bli lätt för någon av dem. Jag undrar hur mycket jag kommer få ta av den dåliga stämning som oundvikligen kommer att komma av ändrade vanor, som vissa kanske inte gillar. Får se hur det går med det där.

Hur går det annars då. Händer inte så mycket. Var hos Kw igår med Linda och kollade på Oz. Det var väldigt trevligt, Linda pratade lika mycket som vanligt. Hoppas vi kan ha en sån kväll igen snart.

På tal om att prata, saknar de nattliga samtalen lite. Bara på tal om liksom. Nej, men jag tänkte bara på det igår med Kw och Linda att vad underligt det blir i hur samtalen ser ut beroende på vem man pratar med. Varför är jag så rå och öppen med vissa, men lite tillbakadragen med andra som jag ändå borde stå närmare? Lustigt som sagt.
Vad gäller sommarjobb så vet jag fortfarande inte hur det kommer att se ut över sommaren för mig. Jag hoppas på jobb i både juni och juli, förstås. Mer pengar, mer sysselsättning för mig. Jag behöver något vettigt att göra, något som håller mig igång. Men vi får se hur jag känner när jag väl kommer dit.

Står still i WoW-världen också. Har varit borta ett tag, har tagit ledigt några kvällar. Vissa har inte blivit av. På det stora hela känns det som att just 25manna inte är sådär jättespännande längre. Man får väl hålla masken uppe ett tag till, på sommaren kommer ingen att raida i alla fall.

Och på andra sidan är jag lika utstött som jag själv har gjort mig. Det gör inget, har ju inte tid att engagera mig överallt heller. Det är som det är, och jag visste att det skulle bli så. Jag hoppas bara att de inte håller något agg mot mig bara för att Areni kom till DL. De kan ju mycket väl kunna tänkas skylla det på mig, men Areni har jag väl knappast försökt rekrytera. Men som sagt, det kan tänkas vara bittra känslor på den fronten. Överhuvudtaget så har det ju kanske inte tagits så bra när folk drar vidare. Ingen vill vara det guildet som gearar upp andra för att bara förlora dem.

Lillebror lämnade DL för ett annat guild. Jag är tjurig på honom än. Dumheter.

Min födelsedag närmar sig. Min likgiltighet verkar förtära min stackars mamma. Men vadå. Jag bryr mig faktiskt inte särskilt mycket. Har inte ansträngt mig för att planera något heller, och orkar inte tänka på vad jag önskar mig. Jag bara hoppas att jag får mycket pengar. Måste ju tänka på att hålla kylskåpet lite halvfyllt iaf och magen mätt. Jag tänker bara praktiskt nu alltså. Inte så mycket drömmande om vad jag skulle vilja ha. Jag börjar förstå hur Oscar kan glömma sin födelsedag. Okej att jag inte glömmer mitt datum, däremot så bryr jag mig inte längre.
Så är det.

På tal om att inte bry sig. Eller nej, det går vi fan inte in på. Jag orkar inte gå genom det där igen. Bitterheten finns redan där, vi behöver inte bygga på det. Fuck that.

Nöjd nu Rasmuz?
Chokladsås?