late nights, early mornings
Panik? Igen? Nej, vadå då?
Jag var bara bakis hela dagen igår. Idag vet jag inte vad jag har gjort. Allting jag inte borde, och inget av det jag skulle. I are the greatest.
Men jag gör det nu, inte sant? Ja, inte just precis nu, då jag skriver här och funderar på något vettigt jag kan komma med. Meneh. Jag gör det ju, nästan. Typ. Lite slappt sådär. Jag tror inte jag kommer lyckas hålla mitt löfte till Oscar om att inte vara uppe allt för sent. Shit happens. Specielt när jag är slapp.
Jag måste sluta vara så slapp. Jag ska jämt göra allt i sista stund. För att inte tala om efter sista stund. Det börjar gå mig på nerverna. Vad ska man göra åt det då? Självdiciplin har jag inte. Bah! Gah! Jag vet inte.
---
Shit, klar! Blev ta mig fan inte bra, men i vilket fall som helst. Det blev i alla fall klart och inlämnat. Slappar imorrn, sen kanske jag kan skärpa mig. Haha, tror jag ja.
Nu ska jag däcka. God natt. Eller god morgon, whatever.
Jag var bara bakis hela dagen igår. Idag vet jag inte vad jag har gjort. Allting jag inte borde, och inget av det jag skulle. I are the greatest.
Men jag gör det nu, inte sant? Ja, inte just precis nu, då jag skriver här och funderar på något vettigt jag kan komma med. Meneh. Jag gör det ju, nästan. Typ. Lite slappt sådär. Jag tror inte jag kommer lyckas hålla mitt löfte till Oscar om att inte vara uppe allt för sent. Shit happens. Specielt när jag är slapp.
Jag måste sluta vara så slapp. Jag ska jämt göra allt i sista stund. För att inte tala om efter sista stund. Det börjar gå mig på nerverna. Vad ska man göra åt det då? Självdiciplin har jag inte. Bah! Gah! Jag vet inte.
---
Shit, klar! Blev ta mig fan inte bra, men i vilket fall som helst. Det blev i alla fall klart och inlämnat. Slappar imorrn, sen kanske jag kan skärpa mig. Haha, tror jag ja.
Nu ska jag däcka. God natt. Eller god morgon, whatever.
not the only thing missing
Jag glömde föresten berätta om mitt katastrofala uppvaknande igår. Någon gång ganska tidigt på morgonen så vaknade jag till. Kan ha varit att jag hörde någon av Lisa och Simon gå till jobbet, och att det väckte mig. Nyvaken låg jag där, hoppades i min dimma på att jag skulle somna om så fort som möjligt, och märkte något konstigt. Min arm var borta. Hela vägen från axeln och neråt så var det bortdomnad. Helt. Jag kunde inte ens lyfta den, så fick placera om den genom att ta tag i den med den fortfarande levande armen. Jag ska tala om att det inte är kul att ligga sådär helt nyvaken, i en så tjock dimma att man knappt kommer ihåg var man är, och inte ha en arm. Det slutade naturligtvis inte där. När jag väl hade flyttat på den som började den så smått vakna till liv igen. BOOM. Kramp i hela armen, det stack så mycket i den att jag hade skrikit om jag hade haft orken. Nu kröp jag bara ihop till fosterställning och väntade på att det skulle gå över. Det tog plågsamt lång tid innan stickandet slutade helt. Sen somnade jag om.
Lisa har packat ner så gott som allt hon äger i köket. Detta har väl lätt till en akut brist på bestik och glas. För att inte tala om att jag som tänk baka kladdkaka inte har tillgång till en pajform längre. Eller någon ungsform överhuvudtaget. Ingen visp heller skulle jag tro, eller någon bunke att blanda deg eller vispa grädde i. Misstänker att en hel del av köksredskapen är väck med. Nu undrar jag då hur fasen det är meningen att jag ska klara mig i en vecka till utan allt detta? Plus att hon naturligtvis skulle fråga om sjuhundra saker när jag satt och raidade igår. Jag förstår ju henne, självklart vill man få ner allting så fort som möjligt. Men det hjälpte inte mig det minsta. Hur ska jag nu baka kladdkaka??
Idag blir en tråkig dag. Måste berömma och kritisera en hemsida, och diskutera tillgänglighet. Har hela dagen på mig, naturligtvis. Men satan, det är inte intresssant alls. Jag kommer hinna dö av tristess hundra gånger om. Inte en själ att roa mig med under pauser heller. Jag vill attackkrama Oscar, eller nått. Eller äta kladdkaka. Pfft.
Det är fint väder ute idag med. Detta är typsikt, då jag har väntat på solsken sen jag åkte från Hultsfred, men bara haft regn tills idag. Men idag måste jag plugga, och kan inte bege mig ut. Så går det. I hate my life.
Nu ska jag skutta runt lite för att komma igång och sen fortsätta läsa en massa tråk.
Live long and prosper.
Lisa har packat ner så gott som allt hon äger i köket. Detta har väl lätt till en akut brist på bestik och glas. För att inte tala om att jag som tänk baka kladdkaka inte har tillgång till en pajform längre. Eller någon ungsform överhuvudtaget. Ingen visp heller skulle jag tro, eller någon bunke att blanda deg eller vispa grädde i. Misstänker att en hel del av köksredskapen är väck med. Nu undrar jag då hur fasen det är meningen att jag ska klara mig i en vecka till utan allt detta? Plus att hon naturligtvis skulle fråga om sjuhundra saker när jag satt och raidade igår. Jag förstår ju henne, självklart vill man få ner allting så fort som möjligt. Men det hjälpte inte mig det minsta. Hur ska jag nu baka kladdkaka??
Idag blir en tråkig dag. Måste berömma och kritisera en hemsida, och diskutera tillgänglighet. Har hela dagen på mig, naturligtvis. Men satan, det är inte intresssant alls. Jag kommer hinna dö av tristess hundra gånger om. Inte en själ att roa mig med under pauser heller. Jag vill attackkrama Oscar, eller nått. Eller äta kladdkaka. Pfft.
Det är fint väder ute idag med. Detta är typsikt, då jag har väntat på solsken sen jag åkte från Hultsfred, men bara haft regn tills idag. Men idag måste jag plugga, och kan inte bege mig ut. Så går det. I hate my life.
Nu ska jag skutta runt lite för att komma igång och sen fortsätta läsa en massa tråk.
Live long and prosper.
Zomg.
OMGOMG. Paniken slår snart till. Men jag har idéer i alla fall. Ska jobba på det imorrn helt enkelt. Är alldeles för panikslagen och ofokuserad idag.
Idé till hemsidan är förstås av det nördigare slaget, tack Tass.
Kritik på hemsida är inte än bestämt. Försöker hitta en sida man kan båda berömma och kritisera. Förslag någon?
För övrigt så var jag stolt över min gryta igår. Den var god, för en gångs skull. Tur att man lyckas ibland! Får se vad jag orkar laga ihop idag. Antagligen något mindre avancerat. Däremot tror jag att jag inte har någon kyckling hemma. Katastrof!
WoW-livet: Drama i DL igen, på två fronter till och med. Healer som inte förstår sin role leader's engelska och inte kan ta kritik, och en som lämnade guildet oannonserat, med satans massa minus i dragon kill points. Han kom alltså bara och tog gear, och sen stack han när han var nöjd. Och undrar nu varför vi är tjuriga. Pfft.
Idé till hemsidan är förstås av det nördigare slaget, tack Tass.
Kritik på hemsida är inte än bestämt. Försöker hitta en sida man kan båda berömma och kritisera. Förslag någon?
För övrigt så var jag stolt över min gryta igår. Den var god, för en gångs skull. Tur att man lyckas ibland! Får se vad jag orkar laga ihop idag. Antagligen något mindre avancerat. Däremot tror jag att jag inte har någon kyckling hemma. Katastrof!
WoW-livet: Drama i DL igen, på två fronter till och med. Healer som inte förstår sin role leader's engelska och inte kan ta kritik, och en som lämnade guildet oannonserat, med satans massa minus i dragon kill points. Han kom alltså bara och tog gear, och sen stack han när han var nöjd. Och undrar nu varför vi är tjuriga. Pfft.
food, where?
Ah, det är så skönt att ha handlat. Nu har jag liksom valmöjligheter. Annars brukar det mest vara att magen kurrar men man har inget annat än kex och te, ibland ett äpple. Eller så vaknar man på morgonen och kommer på att brödet är slut, eller för gammalt, att det inte finns mjölk att göra gröt på (köpte havregryn för bara en vecka sen just för att ha något alltid att äta till frukost), inga ägg att steka, nada. Man blir lite less när man måste handla innan frukost.
Sen unnar man sig lite saker ibland med. Kallrökt skicka på mackorna. Päron. Tropisk juice (dem har inte det på willys, dem jävlarna, och bara i 1l på Ica, snyggt). Okej, jag syndade och köpte glass idag med. Oboy!! En riktigt stor köttbit. Ska blir gryta av halva, mums.
Känns som det har varit en lång dag. Inte så ofta jag är trött så här dags. Så blir det väl när man faktiskt gör något. Ah fan liksom.
Hoppas på sol nu. Det här blöta kalla vädret får mig inte precis att vilja gå ut mer. Men promenader i solsken vore rätt fint just nu. Bara för att jag mår lite okej i några dagar nu.
Nej, en sak kvar har jag att ta tag i. Inte bara en för den delen. En sak kan jag börja på imorrn, en annan får jag helt enkelt hoppas att det löser sig först, så jag kan sätta igång ordentligt. Nåja, blir väl lätt sånt här strul med mig. Dummer.
Nu ska jag lägga mig och inbilla mig att jag kan skärpa mig. Bah.
Saknar mina nattliga samtal med Puppet.
Pfft.
Sen unnar man sig lite saker ibland med. Kallrökt skicka på mackorna. Päron. Tropisk juice (dem har inte det på willys, dem jävlarna, och bara i 1l på Ica, snyggt). Okej, jag syndade och köpte glass idag med. Oboy!! En riktigt stor köttbit. Ska blir gryta av halva, mums.
Känns som det har varit en lång dag. Inte så ofta jag är trött så här dags. Så blir det väl när man faktiskt gör något. Ah fan liksom.
Hoppas på sol nu. Det här blöta kalla vädret får mig inte precis att vilja gå ut mer. Men promenader i solsken vore rätt fint just nu. Bara för att jag mår lite okej i några dagar nu.
Nej, en sak kvar har jag att ta tag i. Inte bara en för den delen. En sak kan jag börja på imorrn, en annan får jag helt enkelt hoppas att det löser sig först, så jag kan sätta igång ordentligt. Nåja, blir väl lätt sånt här strul med mig. Dummer.
Nu ska jag lägga mig och inbilla mig att jag kan skärpa mig. Bah.
Saknar mina nattliga samtal med Puppet.
Pfft.
empty spaces
Alla mina saker borde vara i Motala nu.
Det var lite lol på morgonen. Trodde jag skulle kunna gå upp vid 9 i alla fall, tji fick jag. Vaknade och gick upp efter 10. Pratade lite med Kezo, och sa det att jag kanske borde vakna innan Björn kommer hit. Jag visste inte riktigt när han skulle vara här, bara att det var någon gång innan 12. Det gick ungefär 1 minut, jag hade fått på mig en strumpa bara, och så ringde han. Fetingtajming.
Jag fick göra frukostgröt till oss. Sen var det bara att börja langa ner kartonger. Det gick ju i rätt bra i bilden också. Allt som jag hade packat för att skjutsa iväg gick in i bilen. Det är ju en del saker kvar, men det känns inte som så mycket jämfört med vad som har åkt idag. Möblerna ska ju inte ens med, så det är rätt lugnt. Men tomt. Saknar mina kartonger i hörnet lite. Och saknar helt klart alla mina böcker i hyllan. Böcker är sexigt.
Måste iväg och handla.
Det var lite lol på morgonen. Trodde jag skulle kunna gå upp vid 9 i alla fall, tji fick jag. Vaknade och gick upp efter 10. Pratade lite med Kezo, och sa det att jag kanske borde vakna innan Björn kommer hit. Jag visste inte riktigt när han skulle vara här, bara att det var någon gång innan 12. Det gick ungefär 1 minut, jag hade fått på mig en strumpa bara, och så ringde han. Fetingtajming.
Jag fick göra frukostgröt till oss. Sen var det bara att börja langa ner kartonger. Det gick ju i rätt bra i bilden också. Allt som jag hade packat för att skjutsa iväg gick in i bilen. Det är ju en del saker kvar, men det känns inte som så mycket jämfört med vad som har åkt idag. Möblerna ska ju inte ens med, så det är rätt lugnt. Men tomt. Saknar mina kartonger i hörnet lite. Och saknar helt klart alla mina böcker i hyllan. Böcker är sexigt.
Måste iväg och handla.
it's learning
So, eh. Jag fick en rätt bra bedömning på min sista uppsats i Grundkurs IT. Synd att jag slarvade och fick idiotkomplementeringar på en del andra uppgifter. Hade inte hanterat referenser rätt, glömt kommentera kod, sånna dumma saker. Men G får man, och då bär det av till nästa kurs. Undrar hur den blir? Är det lika mycket uppsatser kommer jag dö!
Kanske borde sätta igång på den andra kursen med, som ligger över hela våran. Motivation anyone?
Outside the box
Sitter som vanligt mitt i natten och kodar. Min bloggsida alltså. Men jag är så sjukt dålig på att komma på teman för sånt där strul. Får bara peta mig en flummig header och försöka få resten så enkelt som det går. Nåja.
Imorgon ska det packas. Idag, tekniskt sett, men jag ska sova först med. Alla böcker ska ner, alla kläder, skor, jackor. Sen har jag väl inte så jävla mycket mer. Det kommer att gå fort. Sen måste jag bara ställa kartongerna någonstans med. Jag menar, jag har inte världens största rum.
Kisspaus.
Hur som helst så.. Vad tänkte jag på nu? Fan har jag gjort idag?
Ah, jag tog ett bad och började läsa Odd Thomas, så var det. Bad är fan nice. Man är varm, skön och avslappnad efteråt. Nog för att det var kallt att gå ur, men ändå! Hinner nog dra ett bad till innan jag flyttar ska vi se...
Boken verkar också lovande, även om jag bara har läst 3 kapitel bara. Men jag har ju hört lovord om den, så det kanske inte borde förvåna mig det minsta att den är bra. Synd att det tog så pass lång tid från att jag tänkte köpa den till att jag faktiskt gjorde det. Å andra sidan så har jag väl lite väl många böcker att läsa nu, och till och med har börjat på. Har ju börjat på American Gods, Avalons Dimmor, Dragon Keeper och nu Odd Thomas. Tappade suget för att läsa någonstans för ett bra tag sen, vilket är sjukt synd med. Det har väl lite att göra med hela sinnesstämningen jag befinner mig i. Jag säger hela tiden till mig själv att det är dags att skärpa sig, men vafan, det kommer inte att hända på ett litet tag till. Kanske, möjligtvis, eventuellt, när jag har flyttat och känner mig aningen mer motiverad. Men då ska jag ju göra tusen andra saker först.
Jag har alltid så storslagna planer som jag aldrig genomför!
Kezo skrattade åt mig idag. Ja, det är sant. Jag är ju lite efter med det här att det är påsk och sådant. Vadå haft halva släkten på middag? Oh right, påsk. Varpå han lolade åt mig. Blir lätt så när man bor själv och inte riktig bryr sig om storhelger. Jag är ju varken troende eller barn, och är långt från alla som kan tänkas bjuda hem mig på påskmiddag så vafan. Det är ju inte så intressant att gömma ett påskägg till sig själv. Nej, det funkar inte alls!
Jag har ett problem. När det gäller att komma på vad jag ska laga till middag så börjar fantasin att sina. Nej, det börjar inte, det tog slut för länge sedan. Är man dålig på det så är man. Vad är enkelt att laga och gott att äta?
Nej, lägga sig kanske. Läsa några sidor innan med, sen fantisera lite om något skojs tills hjärnan inte orkar med längre och faller i dvala tills imorgon. Beräknad uppgång imorrn: efter 12. Det kan nog kännas skönt att ha press med packningen tror jag. Jag kanske gör något vettigt istället för att tro att jag har gott om tid och sen sitta och göra det halva natten. Okej, jag kommer säkert göra det halva natten i vilket fall som helst, men jag kan ju inbilla mig att jag har en plan.
Och på tal om planer: plan:Gå lägga sig - aktiverad.
Imorgon ska det packas. Idag, tekniskt sett, men jag ska sova först med. Alla böcker ska ner, alla kläder, skor, jackor. Sen har jag väl inte så jävla mycket mer. Det kommer att gå fort. Sen måste jag bara ställa kartongerna någonstans med. Jag menar, jag har inte världens största rum.
Kisspaus.
Hur som helst så.. Vad tänkte jag på nu? Fan har jag gjort idag?
Ah, jag tog ett bad och började läsa Odd Thomas, så var det. Bad är fan nice. Man är varm, skön och avslappnad efteråt. Nog för att det var kallt att gå ur, men ändå! Hinner nog dra ett bad till innan jag flyttar ska vi se...
Boken verkar också lovande, även om jag bara har läst 3 kapitel bara. Men jag har ju hört lovord om den, så det kanske inte borde förvåna mig det minsta att den är bra. Synd att det tog så pass lång tid från att jag tänkte köpa den till att jag faktiskt gjorde det. Å andra sidan så har jag väl lite väl många böcker att läsa nu, och till och med har börjat på. Har ju börjat på American Gods, Avalons Dimmor, Dragon Keeper och nu Odd Thomas. Tappade suget för att läsa någonstans för ett bra tag sen, vilket är sjukt synd med. Det har väl lite att göra med hela sinnesstämningen jag befinner mig i. Jag säger hela tiden till mig själv att det är dags att skärpa sig, men vafan, det kommer inte att hända på ett litet tag till. Kanske, möjligtvis, eventuellt, när jag har flyttat och känner mig aningen mer motiverad. Men då ska jag ju göra tusen andra saker först.
Jag har alltid så storslagna planer som jag aldrig genomför!
Kezo skrattade åt mig idag. Ja, det är sant. Jag är ju lite efter med det här att det är påsk och sådant. Vadå haft halva släkten på middag? Oh right, påsk. Varpå han lolade åt mig. Blir lätt så när man bor själv och inte riktig bryr sig om storhelger. Jag är ju varken troende eller barn, och är långt från alla som kan tänkas bjuda hem mig på påskmiddag så vafan. Det är ju inte så intressant att gömma ett påskägg till sig själv. Nej, det funkar inte alls!
Jag har ett problem. När det gäller att komma på vad jag ska laga till middag så börjar fantasin att sina. Nej, det börjar inte, det tog slut för länge sedan. Är man dålig på det så är man. Vad är enkelt att laga och gott att äta?
Nej, lägga sig kanske. Läsa några sidor innan med, sen fantisera lite om något skojs tills hjärnan inte orkar med längre och faller i dvala tills imorgon. Beräknad uppgång imorrn: efter 12. Det kan nog kännas skönt att ha press med packningen tror jag. Jag kanske gör något vettigt istället för att tro att jag har gott om tid och sen sitta och göra det halva natten. Okej, jag kommer säkert göra det halva natten i vilket fall som helst, men jag kan ju inbilla mig att jag har en plan.
Och på tal om planer: plan:Gå lägga sig - aktiverad.
April fools, there's always more of the than you'd wish, for the sake of humanity
Jag har nog inte varit så hör sugen på att skriva på länge nu. Men så är det vad man ska skriva om. Händer det något i mitt liv? Jisses, både jag och nej. Det händer lite med mig, det händer mycket runt mig, men jag gör så lite själv. Det är väl så det alltid är, alltid varit.
It was still dull and gray, just like the weather. She'd taken the train away from the sun, in more ways than one. The pain of being so far away from everything was getting to her again, like it always did the first weeks. After that she eventually got used to it, and then she'd be on that train and the cycle would start all over again. Everything was just a mess constantly. That was her life. She always kept dreaming of more, something else. She craved change, in any form, good or bad. As long as it was something else than this nothingness. But maybe some sort of life would form itself around her soon. At least there she would someone to reach out to. And the town would be a bliss during the summer. At least there was that, right?
She lived a hundred lives, and still lived none. All in her head to escape that dullness, emptiness. She never really wanted sleep, only the haze in between awake and asleep. That was were it all happened, where everything came to life inside her. But when she'd fall asleep all that was lost, and may even bring something worse: the never ending nightmares. Never the same, yet always with something in common. She would be hunted, by one man, one monster and his allies. No matter that happened in the dream, she would be chased by them all, that's what it would always come down to. And she could never really escape. Nor will she ever be able to.
Vad är det som händer runtomkring mig? Allting förändras utom jag. Jag vill helst bara att det ska sluta så jag inte behöver ha så jävla mycket ångest. Som om jag någonsin kommer bli av med det. Nu är det värre än vanligt med. Vad händer när man åker ifrån sitt hjärta? Man lider ett tag innan man vänjer sig. Egentligen vänjer man sig aldrig. Jag kurar ihop mig i en boll i sängen, ensam, övergiven, kall. Jag klär varken på mig eller äter frukost förrän kl 13. Jag menar, vad finns det för mening med att gå upp egentligen? Till synes ingen alls. Jag försöker göra saker ibland, annorlunda saker, för att känna mig nyttig, för att må bättre, om ens bara för en dag. Men det är ju det, det är så flyktigt, dem små stunderna av något annat än meningslöshet.
Just nu är jag kluven, över både små och stora saker. Den största frågan av alla är ju aktuell igen: vad ska man göra av sitt liv? Förra gången svarade jag fel, och det slutade med att jag fick sitta här i Göteborg i två månader utan inkomst. Tur då att jag var så jävla snål ett tag och sparade lite pengar, men det var fan ta mig knapert ändå. Det hela slutade med att man hamnade i Motala i en månad, en månad som i och för sig var ganska bra. Jag fick träffa Tj, Letti och Kezo (med lillebror), samt faktiskt ha en trevlig jul, och köpa julklappar. Jag älskar att köpa julklappar, särskilt när man hittar dem där perfekta klapparna som verkligen för de man ger dem till glada. Så ja, överlag var den månaden bra. Men ja, klart man ska dumma sig och hålla på.
(Paus för Joel, han ska få leka i snön, och jag är avundsjuk, även om det kommer vara ett par skidor han ska göra det på.)
Nyår var och var inte en höjdpunkt. Jag var bakis i två dagar. Vad som hände ska vi inte gå in mer på. Ärligt talat, det har ni inte ett skit med att göra. Jag gjorde saker jag trodde jag inte skulle, upplevde viss ångest, och gick vidare. Typ. Okej, det är lite smått fast i mitt huvud (så mycket av det som jag kommer ihåg). Nej, nog om det. Jag ska hålla käften.
Jag vet inte, sen dess har det väl bara varit dött. Jag har slutat bli besviken och förväntar mig mest det av alla, mig själv främst. Det är ju i alla fall ett steg bort från att alltid hoppas och alltid bli besviken. Jag gör ju dumma saker fortfarande, men skiter i det för det mesta. Det har ju faktiskt fört med sig något bra. De få gånger jag faktiskt ger mig ut bland folk så skiter jag mer eller mindre i dem. Det ska jag tala om är ett rätt stort steg. Jag har alltid varit orolig för vad folk tycker och tänker när dem ser mig på stan, skitsamma om det är främlingar och jag aldrig kommer få veta liksom. Det här betyder att jag faktiskt kan gå på stan utan att få paranoia och ångest. Visst, det är ingen hög grad av just dem känslorna, men de har alltid funnits där och ätit upp mitt mod. Nu är det mest bara ”fuck you, jag bryr mig inte”. Kanske för att jag har nått en ny slags botten eller för att jag faktiskt har tagit ett steg i rätt riktning. Fuck you kan vara en bra inställning ibland. Jag inbillar mig att det faktiskt ger mig mod att antingen gå ifrån eller göra något åt situationer. Sådana som jag har hamnat i tidigare men varit okapabel att handla i då jag inte velat göra dålig intryck på någon. Fuck you kanske tillåter mig agera och att inte bli trampad på så jävla mycket. Det är vad jag inbillar mig. Men jävla också, kolla nu! Nu hoppas jag igen. Skit.
Fuck this.
It was still dull and gray, just like the weather. She'd taken the train away from the sun, in more ways than one. The pain of being so far away from everything was getting to her again, like it always did the first weeks. After that she eventually got used to it, and then she'd be on that train and the cycle would start all over again. Everything was just a mess constantly. That was her life. She always kept dreaming of more, something else. She craved change, in any form, good or bad. As long as it was something else than this nothingness. But maybe some sort of life would form itself around her soon. At least there she would someone to reach out to. And the town would be a bliss during the summer. At least there was that, right?
She lived a hundred lives, and still lived none. All in her head to escape that dullness, emptiness. She never really wanted sleep, only the haze in between awake and asleep. That was were it all happened, where everything came to life inside her. But when she'd fall asleep all that was lost, and may even bring something worse: the never ending nightmares. Never the same, yet always with something in common. She would be hunted, by one man, one monster and his allies. No matter that happened in the dream, she would be chased by them all, that's what it would always come down to. And she could never really escape. Nor will she ever be able to.
Vad är det som händer runtomkring mig? Allting förändras utom jag. Jag vill helst bara att det ska sluta så jag inte behöver ha så jävla mycket ångest. Som om jag någonsin kommer bli av med det. Nu är det värre än vanligt med. Vad händer när man åker ifrån sitt hjärta? Man lider ett tag innan man vänjer sig. Egentligen vänjer man sig aldrig. Jag kurar ihop mig i en boll i sängen, ensam, övergiven, kall. Jag klär varken på mig eller äter frukost förrän kl 13. Jag menar, vad finns det för mening med att gå upp egentligen? Till synes ingen alls. Jag försöker göra saker ibland, annorlunda saker, för att känna mig nyttig, för att må bättre, om ens bara för en dag. Men det är ju det, det är så flyktigt, dem små stunderna av något annat än meningslöshet.
Just nu är jag kluven, över både små och stora saker. Den största frågan av alla är ju aktuell igen: vad ska man göra av sitt liv? Förra gången svarade jag fel, och det slutade med att jag fick sitta här i Göteborg i två månader utan inkomst. Tur då att jag var så jävla snål ett tag och sparade lite pengar, men det var fan ta mig knapert ändå. Det hela slutade med att man hamnade i Motala i en månad, en månad som i och för sig var ganska bra. Jag fick träffa Tj, Letti och Kezo (med lillebror), samt faktiskt ha en trevlig jul, och köpa julklappar. Jag älskar att köpa julklappar, särskilt när man hittar dem där perfekta klapparna som verkligen för de man ger dem till glada. Så ja, överlag var den månaden bra. Men ja, klart man ska dumma sig och hålla på.
(Paus för Joel, han ska få leka i snön, och jag är avundsjuk, även om det kommer vara ett par skidor han ska göra det på.)
Nyår var och var inte en höjdpunkt. Jag var bakis i två dagar. Vad som hände ska vi inte gå in mer på. Ärligt talat, det har ni inte ett skit med att göra. Jag gjorde saker jag trodde jag inte skulle, upplevde viss ångest, och gick vidare. Typ. Okej, det är lite smått fast i mitt huvud (så mycket av det som jag kommer ihåg). Nej, nog om det. Jag ska hålla käften.
Jag vet inte, sen dess har det väl bara varit dött. Jag har slutat bli besviken och förväntar mig mest det av alla, mig själv främst. Det är ju i alla fall ett steg bort från att alltid hoppas och alltid bli besviken. Jag gör ju dumma saker fortfarande, men skiter i det för det mesta. Det har ju faktiskt fört med sig något bra. De få gånger jag faktiskt ger mig ut bland folk så skiter jag mer eller mindre i dem. Det ska jag tala om är ett rätt stort steg. Jag har alltid varit orolig för vad folk tycker och tänker när dem ser mig på stan, skitsamma om det är främlingar och jag aldrig kommer få veta liksom. Det här betyder att jag faktiskt kan gå på stan utan att få paranoia och ångest. Visst, det är ingen hög grad av just dem känslorna, men de har alltid funnits där och ätit upp mitt mod. Nu är det mest bara ”fuck you, jag bryr mig inte”. Kanske för att jag har nått en ny slags botten eller för att jag faktiskt har tagit ett steg i rätt riktning. Fuck you kan vara en bra inställning ibland. Jag inbillar mig att det faktiskt ger mig mod att antingen gå ifrån eller göra något åt situationer. Sådana som jag har hamnat i tidigare men varit okapabel att handla i då jag inte velat göra dålig intryck på någon. Fuck you kanske tillåter mig agera och att inte bli trampad på så jävla mycket. Det är vad jag inbillar mig. Men jävla också, kolla nu! Nu hoppas jag igen. Skit.
Fuck this.
Another down
It's been a really crappy week, tbh.
Oj, engelska i huvet. Blir så efter raid med Dragon Legion. Ah, dem är så roliga.
Men kass vecka som sagt.
Vaknar en morgon kl 10 och hör odentifierad utländsk musik på hög nivå. Tjurar till lite smått sådär, men överlever. Sen börjar datorn strula, och min dag var helt förstörd. Dumma utorrent. Bah. Fick dra ner en gammal version.
Sen så går det la sådär med AaS. Man hinner inte med allt. Plugga, raida med DL och sen försöka klämma in AaS mitt i allt. Speciellt när man tjurar till. Har inte haft lust att spela och har slackat på mina dagliga uppgifter, eller vad man ska säga. Kanske lika bra iofs, men å andra sidan har jag väl inte gjort något vettigt av min tid i alla fall.
Jag har inte pluggat på min skriftliga uppgift som ska in imorrn. Vilket betyder att jag kommer sitta hela dagen imorrn, från att jag vaknat till 23:55 med att skriva skiten. Korkat, jag vet. Men så går det när jag mår piss: jag vill inget.
Hmm, igår var ju iofs intressant. Jag var dum i huvet, som vanligt. Klassiker med mig. Skulle möta Zelda, men trodde jag hade missat henne, och bytte spårvagn för tidigt. Iaf, åkte hem igen, bitter. Fick ta på hennes nr, åkte in till stan igen. Satt på Rockbaren med hennes udda men trevliga vänner. Vet inte hur det gick till men iaf, Zelda försvann och resten följde med på efterfest.
En snubbe däckade i sängen efter 5 min och visade upp sin ölmage, en tjej såg kåt ut, en annan var flata med mohawk i lila och blått, en synthartjej, och en syntharkille som också var kåt (på mig). I alla fall, trevlig musik, jag började dock bli bakis där, och mådda la inte så jävla bra sen. Kom hem runt halv sju på morgonen. Jävla spårvagnar.
Varit bakis hela dagen idag, glott på Leverage, inte kunnat äta. Drukit sjuka mängder buljong, och fått i mig lite mer nu på kvällen. Piggnade till lagom till raidet. Var lite roligt att jag vaknade precis en kvart innan. Min hjärna är WoW-tajmad. Undra om jag har WoW-tarmen?
Ensam hemma ikväll, rätt skönt. Slipper bry sig om vad man gör som kan störa liksom. Kunde också ta ett bad i lugn och ro, i min bakisdimma. Enda bristen är väl att jag slösat bort en hel jävla dag när jag skulle pluggat. Gah, bara för att jag var bitter över min ensamhet hela veckan och var tvungen att gå ut. DUMT.
Jag saknar Oscar. Jag saknar att bo med honom, för då var inte allt lika mörkt och deprimerade. Nu är han långt bort. Jag vill bo nära honom, egentligen med honom, men när duger med. Bara man kan få träffa honom när helst man har lust. Det saknar jag. Bara vara med honom. All min trygghet är som bortblåst här i Gbg. Eller, det fanns väl ingen till att börja med. Oscar, han är mitt hem, min trygghet, och han är långt borta.
Hur livet kan gå ibland. För det mesta föreställer jag mig att det är mitt eget fel, mina egna dumma val. Men en del av det är säkert slump. Det är vad man kan hoppas på i alla fall.
Och jag hoppas. Jag måste sluta med det, för jag vet att jag bara bli besviken. Hela senaste året har varit en enda lång rad med besvikelser. Det har verkligen varit hemskt, men jag sitter ändå och hoppas. Snart blir det bättre, nästa gång ska jag vara bättre. Nästa gång ska jag inte göra om samma misstag, jag ska tänka mer. Jag ska förändra. Nästa gång, nästa gång...
Jag hoppas att Joel har rätt, att jag kan lyckas och bli grym när jag väl hittar min grej. Då gäller det väl bara att leta? Jag har ju önskan att göra något av mitt liv, nu ska jag bara hitta det som ger mig motivation att engagera mig.
Datornörd. Jobba framför datorn. Plugga med andra datornördar. Den typen av nörd är min all time favorite. Mycket bättre än snobbnördarna jag träffade på Chalmers. Bite me liksom.
Men datornördar. Ah, underbart. I want to be like them.
Det finns saker jag älskar i mitt liv, som jag lever för, som gör mig nöjd på någon nivå.
Vi har musik förstås, bara försvinna i den världen är underbart. Hänge sig ett tag.
Böcker, ett till ställe att försvinna i. Fantasy, mm, magiskt, episkt, underbart.
Spela. Inte bara WoW, måste påpekas. Jag kommer ihåg mina perioder av oändligt spelande av Warcraft3, Diablo2, och senast Dragon Age.
Tv-serier. Jag erkänner mig smittad av denna mysiga plåga. Älskling har fyllt på min hylla med Battlestar Galatica och True blood. Såg 70show på en vecka, plöjde Tudors, gluttar på Supernatural, gråter till Dexter, skrattar åt nördiga Big Bang Theory och How I Met Your Mother, kan inte låta bli att titta på Vampire Diaries trots en viss fjortisvarning, fast i en kass Legend of the Seeker, har mina Nip/Tuck-perioder, föll för min såpasvaghet med Paradise Hotel och förundrades över mänsklig förmåga till intriger, älskar plots och vändningar i Leverage. Okej, nu orkar jag inte mer, men det finns mer. Oh ja, allt jag vill se, har sett och har kvar att upptäcka.
Datornörderi. Jag vill vara bra på något, och jag vill veta mer. Ge mig mer kunskap, så jag kan nörda mer, göra mer. Jag vill inte vara den där tjejen som frågar "älskling, det poppade upp en ruta här, vad ska jag göra?".
Men jag behöver krypa upp ur mitt hål först. Jag behöver må lite bättre först, och det börjar med att ta tag i sig själv. Jag måste klara mig själv, kan inte förlita mig på någon annan.
Imorrn ska jag plugga arslet av mig och skriva dem där 5 sidorna. Jag ska inte misslyckas och falla på mållinjen. Jag ska betala för att jag inte började på det innan, och för att jag var bakis idag. Nästa vecka ska jag planera allt.
Jag ska räkna, måste ju ha en budjet.
Jag ska planera min tid. Vad måste jag göra varje dag, varje vecka? Plugga, läsa lite varje dag. Handla, planera in det. Se till att boka tvättid lagom i förväg inte när det är panik. Hålla rummet städat. Se till att laga mat i god tid. Kanske börja ta någon kort promenad varje dag? När jag gjort det jag ska, då kan jag spela wow, eller läsa, eller titta på tv-serier.
Skaffa post-its igen?
Jag ska lyckas. Jag tänker inte kasta bort mitt liv. Det är bara jag som kan få mig själv att må bättre, att lyckas. Det är mitt jobb, ingen annans. Det måste vara jag. Och jag tänker göra det. Nu. Fasta rutiner, förändra mina dåliga vanor, må bättre. Jag kan och jag ska.
Oj, engelska i huvet. Blir så efter raid med Dragon Legion. Ah, dem är så roliga.
Men kass vecka som sagt.
Vaknar en morgon kl 10 och hör odentifierad utländsk musik på hög nivå. Tjurar till lite smått sådär, men överlever. Sen börjar datorn strula, och min dag var helt förstörd. Dumma utorrent. Bah. Fick dra ner en gammal version.
Sen så går det la sådär med AaS. Man hinner inte med allt. Plugga, raida med DL och sen försöka klämma in AaS mitt i allt. Speciellt när man tjurar till. Har inte haft lust att spela och har slackat på mina dagliga uppgifter, eller vad man ska säga. Kanske lika bra iofs, men å andra sidan har jag väl inte gjort något vettigt av min tid i alla fall.
Jag har inte pluggat på min skriftliga uppgift som ska in imorrn. Vilket betyder att jag kommer sitta hela dagen imorrn, från att jag vaknat till 23:55 med att skriva skiten. Korkat, jag vet. Men så går det när jag mår piss: jag vill inget.
Hmm, igår var ju iofs intressant. Jag var dum i huvet, som vanligt. Klassiker med mig. Skulle möta Zelda, men trodde jag hade missat henne, och bytte spårvagn för tidigt. Iaf, åkte hem igen, bitter. Fick ta på hennes nr, åkte in till stan igen. Satt på Rockbaren med hennes udda men trevliga vänner. Vet inte hur det gick till men iaf, Zelda försvann och resten följde med på efterfest.
En snubbe däckade i sängen efter 5 min och visade upp sin ölmage, en tjej såg kåt ut, en annan var flata med mohawk i lila och blått, en synthartjej, och en syntharkille som också var kåt (på mig). I alla fall, trevlig musik, jag började dock bli bakis där, och mådda la inte så jävla bra sen. Kom hem runt halv sju på morgonen. Jävla spårvagnar.
Varit bakis hela dagen idag, glott på Leverage, inte kunnat äta. Drukit sjuka mängder buljong, och fått i mig lite mer nu på kvällen. Piggnade till lagom till raidet. Var lite roligt att jag vaknade precis en kvart innan. Min hjärna är WoW-tajmad. Undra om jag har WoW-tarmen?
Ensam hemma ikväll, rätt skönt. Slipper bry sig om vad man gör som kan störa liksom. Kunde också ta ett bad i lugn och ro, i min bakisdimma. Enda bristen är väl att jag slösat bort en hel jävla dag när jag skulle pluggat. Gah, bara för att jag var bitter över min ensamhet hela veckan och var tvungen att gå ut. DUMT.
Jag saknar Oscar. Jag saknar att bo med honom, för då var inte allt lika mörkt och deprimerade. Nu är han långt bort. Jag vill bo nära honom, egentligen med honom, men när duger med. Bara man kan få träffa honom när helst man har lust. Det saknar jag. Bara vara med honom. All min trygghet är som bortblåst här i Gbg. Eller, det fanns väl ingen till att börja med. Oscar, han är mitt hem, min trygghet, och han är långt borta.
Hur livet kan gå ibland. För det mesta föreställer jag mig att det är mitt eget fel, mina egna dumma val. Men en del av det är säkert slump. Det är vad man kan hoppas på i alla fall.
Och jag hoppas. Jag måste sluta med det, för jag vet att jag bara bli besviken. Hela senaste året har varit en enda lång rad med besvikelser. Det har verkligen varit hemskt, men jag sitter ändå och hoppas. Snart blir det bättre, nästa gång ska jag vara bättre. Nästa gång ska jag inte göra om samma misstag, jag ska tänka mer. Jag ska förändra. Nästa gång, nästa gång...
Jag hoppas att Joel har rätt, att jag kan lyckas och bli grym när jag väl hittar min grej. Då gäller det väl bara att leta? Jag har ju önskan att göra något av mitt liv, nu ska jag bara hitta det som ger mig motivation att engagera mig.
Datornörd. Jobba framför datorn. Plugga med andra datornördar. Den typen av nörd är min all time favorite. Mycket bättre än snobbnördarna jag träffade på Chalmers. Bite me liksom.
Men datornördar. Ah, underbart. I want to be like them.
Det finns saker jag älskar i mitt liv, som jag lever för, som gör mig nöjd på någon nivå.
Vi har musik förstås, bara försvinna i den världen är underbart. Hänge sig ett tag.
Böcker, ett till ställe att försvinna i. Fantasy, mm, magiskt, episkt, underbart.
Spela. Inte bara WoW, måste påpekas. Jag kommer ihåg mina perioder av oändligt spelande av Warcraft3, Diablo2, och senast Dragon Age.
Tv-serier. Jag erkänner mig smittad av denna mysiga plåga. Älskling har fyllt på min hylla med Battlestar Galatica och True blood. Såg 70show på en vecka, plöjde Tudors, gluttar på Supernatural, gråter till Dexter, skrattar åt nördiga Big Bang Theory och How I Met Your Mother, kan inte låta bli att titta på Vampire Diaries trots en viss fjortisvarning, fast i en kass Legend of the Seeker, har mina Nip/Tuck-perioder, föll för min såpasvaghet med Paradise Hotel och förundrades över mänsklig förmåga till intriger, älskar plots och vändningar i Leverage. Okej, nu orkar jag inte mer, men det finns mer. Oh ja, allt jag vill se, har sett och har kvar att upptäcka.
Datornörderi. Jag vill vara bra på något, och jag vill veta mer. Ge mig mer kunskap, så jag kan nörda mer, göra mer. Jag vill inte vara den där tjejen som frågar "älskling, det poppade upp en ruta här, vad ska jag göra?".
Men jag behöver krypa upp ur mitt hål först. Jag behöver må lite bättre först, och det börjar med att ta tag i sig själv. Jag måste klara mig själv, kan inte förlita mig på någon annan.
Imorrn ska jag plugga arslet av mig och skriva dem där 5 sidorna. Jag ska inte misslyckas och falla på mållinjen. Jag ska betala för att jag inte började på det innan, och för att jag var bakis idag. Nästa vecka ska jag planera allt.
Jag ska räkna, måste ju ha en budjet.
Jag ska planera min tid. Vad måste jag göra varje dag, varje vecka? Plugga, läsa lite varje dag. Handla, planera in det. Se till att boka tvättid lagom i förväg inte när det är panik. Hålla rummet städat. Se till att laga mat i god tid. Kanske börja ta någon kort promenad varje dag? När jag gjort det jag ska, då kan jag spela wow, eller läsa, eller titta på tv-serier.
Skaffa post-its igen?
Jag ska lyckas. Jag tänker inte kasta bort mitt liv. Det är bara jag som kan få mig själv att må bättre, att lyckas. Det är mitt jobb, ingen annans. Det måste vara jag. Och jag tänker göra det. Nu. Fasta rutiner, förändra mina dåliga vanor, må bättre. Jag kan och jag ska.
welcome back bitter darkness, my loyal friend
Nej ush. Det är väl vad jag har att säga just nu. Jag är bara jävligt less igen. That's what coming home means for me.
Det var den där jävla väskan som utlöste det. Igen.
Jag fattar inte att jag glömde dem. Det är fan det mest korkade jag har gjort på länge. Och nu är den väck. Alla mina saker, mina kläder. Mitt liv, på sätt och vis. Saker jag använde till vardags, det viktigaste. Någonstans på ett tåg i Skåne försvann mitt liv. Det bara åkte iväg, och jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka det.
Det finns egentligen så mycket mer att säga.
Hela det här halvåret har varit en enda lång katastrof. Jag tror det har varit det värsta jag har varit med om, helt ärligt. Och allting, precis allt, kan jag skylla på mig själv.
Skolan började. Flytten till Göteborg var plågsam redan den. Den dagen det hade gått 3 år började det som jag skulle se om elände. Jag tror inte ens att jag då såg fram emot det. Jag var bara vilse. Borta från all trygghet. En sak de flesta kanske vet om mig är att jag inte är så bra runt nya människor. Någon glömde bort att ge mig social kompetens, och det lider jag av förjämnan. Första dagarna var illa nog. Det blev inte bättre heller. Mina erfarenheter av studentliv är inte dem bästa. Orkar jag ens berätta det...
Vi blev instängda i ett rum för att göra våra nollbrickor. Jag var tjurig, och det slutade med att jag gjorde det mesta. Tack era jävlar. Vad gör man då? Jo, man dränker sina sorger med öl. Det råkade vara det enda vi fick. Det var inte så smart av mig. Nåja, när vi var klara tågades vi iväg med ögonbindel och fick svära en ed, tagen rätt ur Iron Maiden. Passande... Sedan, mitt i natten, satt vi på våran första sittning. Den var inte fin. Det söps. Jag söp. Jag var inte glad då heller. Jag tackade ja till lite frisk luft.
Jag borde ha pungsparkat asen. Men jag blir så avtrubbad när sånt händer. Bara låtsas som inget hänt. Men det fungerar inte så, jag borde ha lärt mig det. Det slutar alltid med att jag går och bär på det, och stänger in mig ännu mer, med mina skuldkänslor. Bort från mig, bara ta bort mina minnen, allt som har hänt. Det hade kunnat vara värre, jag inser det med. Men jag hatar mina egna reaktioner. Jag hatar att jag alltid ska låtsas som om inget har hänt, att jag inte kan vara arg så som jag borde. Det bara ebbas ut i ingenting. Sen går jag och bär på det.
Jag mådde inte bra av det. Faktum var att inget av det påverkade mig på ett bra sätt. Stressen, pressen, bristen på folk jag kände att jag kunde umgås med, allt. Jag ville inte mer, och så blev det.
Jag hoppade av. Hurray. Nej, det var inte så det lät när man ringde hem. Men de tog det bättre än vad de har tagit saker tidigare under åren.
Hej förnedring. Arbetsförnedring. Jobb fanns inte, det gjordes ganska tydlig för mig, och några pengar fick man inte heller. Vettskrämd för socialen, det är sånt som lever kvar.
Pengarna började sina. Jag började snåla på maten. Satt mest på rummet, gick inte ut annat än för att handla när det verkligen inte fanns ett dugg kvar. Drack mycket te, men det var inte det minsta mättande. Magen kurrade alltid när jag gick och lade mig.
Så resan ner till Ronneby i november. Det började med att jag inte vaknade och missade mitt tåg och fick beställa nytt. Där var jag på gränsen till att bryta ihop. En vecka senare skulle jag hem och vad gör jag då? Jag är så jävla tankspridd att jag glömmer min jävla väska. Då blev jag knäckt. Då var det kört, jag orkade inte med något sen.
Det var väl då morsan sa till mig att komma hem ett tag. Och jag sa inte emot. Det var bara att åka.
Antar att det blev bättre då. Här är det bara små irritationer, som nu kanske har blivit stora. Men jag höll mig sysselsatt. Jag hade filmkväll, jag åkte till Letti och Jimmy, jag träffade Jesper och Kristin, jag pysslade med JavaScripten. Tiden gick fort, julen närmade sig. Jag träffade Kezo, köpte julklappar som jag var nöjd med, och längtade efter att få åka ner till Hultsfred för att vara ett tag med min älskling.
Sen tar julen slut, man kommer hit igen. Går bra ett tag, sen sjunker jag. Det är så det går. Bra ett tag, sen drar det neråt igen.
Det finns alltid saker som utlöser det. Internet är mer segt än någonsin. Vivvi är här och hon är jobbig. Björn tjatar som vanligt. Mamma är det för det mesta bara synd om. Små saker, så små...
Jag antar att saknaden har en hel del med det att göra. Saknad efter allt, som det var, när mitt liv inte bara var ett enda långt mörker.
Så vilse.
Så borta.
Jag vet bara vad jag inte vill.
Det var den där jävla väskan som utlöste det. Igen.
Jag fattar inte att jag glömde dem. Det är fan det mest korkade jag har gjort på länge. Och nu är den väck. Alla mina saker, mina kläder. Mitt liv, på sätt och vis. Saker jag använde till vardags, det viktigaste. Någonstans på ett tåg i Skåne försvann mitt liv. Det bara åkte iväg, och jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka det.
Det finns egentligen så mycket mer att säga.
Hela det här halvåret har varit en enda lång katastrof. Jag tror det har varit det värsta jag har varit med om, helt ärligt. Och allting, precis allt, kan jag skylla på mig själv.
Skolan började. Flytten till Göteborg var plågsam redan den. Den dagen det hade gått 3 år började det som jag skulle se om elände. Jag tror inte ens att jag då såg fram emot det. Jag var bara vilse. Borta från all trygghet. En sak de flesta kanske vet om mig är att jag inte är så bra runt nya människor. Någon glömde bort att ge mig social kompetens, och det lider jag av förjämnan. Första dagarna var illa nog. Det blev inte bättre heller. Mina erfarenheter av studentliv är inte dem bästa. Orkar jag ens berätta det...
Vi blev instängda i ett rum för att göra våra nollbrickor. Jag var tjurig, och det slutade med att jag gjorde det mesta. Tack era jävlar. Vad gör man då? Jo, man dränker sina sorger med öl. Det råkade vara det enda vi fick. Det var inte så smart av mig. Nåja, när vi var klara tågades vi iväg med ögonbindel och fick svära en ed, tagen rätt ur Iron Maiden. Passande... Sedan, mitt i natten, satt vi på våran första sittning. Den var inte fin. Det söps. Jag söp. Jag var inte glad då heller. Jag tackade ja till lite frisk luft.
Jag borde ha pungsparkat asen. Men jag blir så avtrubbad när sånt händer. Bara låtsas som inget hänt. Men det fungerar inte så, jag borde ha lärt mig det. Det slutar alltid med att jag går och bär på det, och stänger in mig ännu mer, med mina skuldkänslor. Bort från mig, bara ta bort mina minnen, allt som har hänt. Det hade kunnat vara värre, jag inser det med. Men jag hatar mina egna reaktioner. Jag hatar att jag alltid ska låtsas som om inget har hänt, att jag inte kan vara arg så som jag borde. Det bara ebbas ut i ingenting. Sen går jag och bär på det.
Jag mådde inte bra av det. Faktum var att inget av det påverkade mig på ett bra sätt. Stressen, pressen, bristen på folk jag kände att jag kunde umgås med, allt. Jag ville inte mer, och så blev det.
Jag hoppade av. Hurray. Nej, det var inte så det lät när man ringde hem. Men de tog det bättre än vad de har tagit saker tidigare under åren.
Hej förnedring. Arbetsförnedring. Jobb fanns inte, det gjordes ganska tydlig för mig, och några pengar fick man inte heller. Vettskrämd för socialen, det är sånt som lever kvar.
Pengarna började sina. Jag började snåla på maten. Satt mest på rummet, gick inte ut annat än för att handla när det verkligen inte fanns ett dugg kvar. Drack mycket te, men det var inte det minsta mättande. Magen kurrade alltid när jag gick och lade mig.
Så resan ner till Ronneby i november. Det började med att jag inte vaknade och missade mitt tåg och fick beställa nytt. Där var jag på gränsen till att bryta ihop. En vecka senare skulle jag hem och vad gör jag då? Jag är så jävla tankspridd att jag glömmer min jävla väska. Då blev jag knäckt. Då var det kört, jag orkade inte med något sen.
Det var väl då morsan sa till mig att komma hem ett tag. Och jag sa inte emot. Det var bara att åka.
Antar att det blev bättre då. Här är det bara små irritationer, som nu kanske har blivit stora. Men jag höll mig sysselsatt. Jag hade filmkväll, jag åkte till Letti och Jimmy, jag träffade Jesper och Kristin, jag pysslade med JavaScripten. Tiden gick fort, julen närmade sig. Jag träffade Kezo, köpte julklappar som jag var nöjd med, och längtade efter att få åka ner till Hultsfred för att vara ett tag med min älskling.
Sen tar julen slut, man kommer hit igen. Går bra ett tag, sen sjunker jag. Det är så det går. Bra ett tag, sen drar det neråt igen.
Det finns alltid saker som utlöser det. Internet är mer segt än någonsin. Vivvi är här och hon är jobbig. Björn tjatar som vanligt. Mamma är det för det mesta bara synd om. Små saker, så små...
Jag antar att saknaden har en hel del med det att göra. Saknad efter allt, som det var, när mitt liv inte bara var ett enda långt mörker.
Så vilse.
Så borta.
Jag vet bara vad jag inte vill.
presents? for me?
"Hem"kommen från Hultsfred. Dagen efter känns det alltid som om allting var en dröm. Julveckan var den bästa på länge, det kändes fail att åka ifrån. Men det är ju klart. Allas liv måste flyta på som vanligt igen. Man kan inte bara sitta och häcka som jag gör.
Vi hade en trevlig liten julklappsträff igår. Jag var till min egen förvåning inte sist, men jag var lite stressad också, då jag redan var 1,5 timme sen. Slutligen var dock alla där (även fast Ztad höll på gå till väster, fick jag höra, och KW sen förstås), och alla julklappar delades ut. Sen öppnade vi dem i tur och ordning, det blev några varv ska ni veta. Och sist kvar var Ztad. Massor med små klappar hade hon. Nöjd var hon med. Hehe. Jag var nöjd över dem jag fick, hoppas att alla andra var nöjda med det dem fick. Linda blev ju glad över iskubsformen i alla fall. Haha.
Sen pratade vi ett tag om allt möjligt, från vaccin till skräckfilmer (fast det steget kanske inte är så långt). Själv stannade jag inte kvar till längre än nio, och det var nog lika bra det, för jag var ganska utmattad. Sen fick man ju prata lite med lillebror med, trevligt.
Men nej, det blev kanske inte världens bästa inlägg när man var nyvaken.
Puss och ögongrus.
Vi hade en trevlig liten julklappsträff igår. Jag var till min egen förvåning inte sist, men jag var lite stressad också, då jag redan var 1,5 timme sen. Slutligen var dock alla där (även fast Ztad höll på gå till väster, fick jag höra, och KW sen förstås), och alla julklappar delades ut. Sen öppnade vi dem i tur och ordning, det blev några varv ska ni veta. Och sist kvar var Ztad. Massor med små klappar hade hon. Nöjd var hon med. Hehe. Jag var nöjd över dem jag fick, hoppas att alla andra var nöjda med det dem fick. Linda blev ju glad över iskubsformen i alla fall. Haha.
Sen pratade vi ett tag om allt möjligt, från vaccin till skräckfilmer (fast det steget kanske inte är så långt). Själv stannade jag inte kvar till längre än nio, och det var nog lika bra det, för jag var ganska utmattad. Sen fick man ju prata lite med lillebror med, trevligt.
Men nej, det blev kanske inte världens bästa inlägg när man var nyvaken.
Puss och ögongrus.
it's a jolly gaming season
Julafton passerade. Kanske inte lugnt och stillsamt, men den passerde och kanske med lite avsaknad av julkänsla. Men julafton är alltid ett antiklimax. Alltid.
Men jag frossade i julmat och kakor och godis och bakelser. Magen var sjukt nöjd. Och jag var nöjd för alla klappar. Okej, det var tre, men nöjd får man vara ändå, för det var bra klappar. Tredje säsongen av Battlestar Galactica, wopa. Första säsongen av True Blood, och Dragon Age:Origins för PC. Sa jag att jag var nöjd? Jag tror oscar blev nöjd med. Jag vet ju vad han gillar, det blir roligare så.
Nu leker alla med sina klappar utom jag, Wii Fit här nere, Gears of War 2 däruppe. Men man kanske ska sluta skriva och lira lite Dragon Age på Oscars laptop (den är så snygg, gief).
Jag fick lite julgratulationer, båda som sms och per telefon. Någon tycker om mig i alla fall! Glad man blir.
Hum, tråkigt väder idag. Snön regnar bort. Det gillar vi inte det minsta. Men å andra sidan så fick vi ju en vit jul för en gångs skull. Det var ju inte lite snö heller. Men idag var det mindre kul hur som helst, speciellt då man var ute och gick i det. Ännu mindre när Oscars fastnade med bilen i det. Jepp, han körde fast. Satt i 20min ungefär och väntade på att bli upphämtade. Putt putt och så var vi loss, och vi kom hem. Så det var dagens äventyr.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra på söndag. Allt beror väl på. Man får ringa och höra efter. Blir det för sent kanske jag inte kommer fram alls. Fan vet hur många som åker tåg dagarna efter jul.
Puss och wrrroom.
Men jag frossade i julmat och kakor och godis och bakelser. Magen var sjukt nöjd. Och jag var nöjd för alla klappar. Okej, det var tre, men nöjd får man vara ändå, för det var bra klappar. Tredje säsongen av Battlestar Galactica, wopa. Första säsongen av True Blood, och Dragon Age:Origins för PC. Sa jag att jag var nöjd? Jag tror oscar blev nöjd med. Jag vet ju vad han gillar, det blir roligare så.
Nu leker alla med sina klappar utom jag, Wii Fit här nere, Gears of War 2 däruppe. Men man kanske ska sluta skriva och lira lite Dragon Age på Oscars laptop (den är så snygg, gief).
Jag fick lite julgratulationer, båda som sms och per telefon. Någon tycker om mig i alla fall! Glad man blir.
Hum, tråkigt väder idag. Snön regnar bort. Det gillar vi inte det minsta. Men å andra sidan så fick vi ju en vit jul för en gångs skull. Det var ju inte lite snö heller. Men idag var det mindre kul hur som helst, speciellt då man var ute och gick i det. Ännu mindre när Oscars fastnade med bilen i det. Jepp, han körde fast. Satt i 20min ungefär och väntade på att bli upphämtade. Putt putt och så var vi loss, och vi kom hem. Så det var dagens äventyr.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra på söndag. Allt beror väl på. Man får ringa och höra efter. Blir det för sent kanske jag inte kommer fram alls. Fan vet hur många som åker tåg dagarna efter jul.
Puss och wrrroom.
wait, it's tomorrow today?
Från att ha gått från "fan, det är lite för många dagar kvar till jul" så slog det mig att det är jul imorrn. Woho! För att inte tala om den fina julstormen igår (som slog ut tv1000). Muddra upp sig sen och gå ut och slänga snöbollar? Tihi.
Annars så går tiden fortfarande långsamt. Saknar granen jag klädde med stor omsorg och som faktiskt luktar gott. Saknar WoW också, naturligtvis. Det är världens bästa tidsfördriv. Men annars saknar jag inte så mycket.
Undrar förstås hur julen i Motala blir. Styvsyskonen ska ju åka dit, och styvfarmor. Frid och fröjd man kan väl glömma, å andra sidan kanske det gäller här med. Busig liten valp... Jag borde ringa och höra hur mamma har det.
Puss och kramsnö.
Annars så går tiden fortfarande långsamt. Saknar granen jag klädde med stor omsorg och som faktiskt luktar gott. Saknar WoW också, naturligtvis. Det är världens bästa tidsfördriv. Men annars saknar jag inte så mycket.
Undrar förstås hur julen i Motala blir. Styvsyskonen ska ju åka dit, och styvfarmor. Frid och fröjd man kan väl glömma, å andra sidan kanske det gäller här med. Busig liten valp... Jag borde ringa och höra hur mamma har det.
Puss och kramsnö.
vi åker hit, vi åker dit
Huh, vad ska man säga då. Är i Hultsfred nu. det är lite kyligt, men det har ju varit nere på 20 minusgrader ute, så det kanske inte är så konstigt.
Så det har inte hänt på mycket sen söndagen. Men den kanske man ska dra genom lite snabbt med. Saker gick ju inte som de brukade (eller det beror på hur man ser det).
Att resa på söndagar är inte att rekomendera. Saken är ju den att bussar och tåg inte åker lika ofta. Jag hade ju redan i vanliga fall fått sitta och häcka på stationen i en halvtimme, men på en söndag, i alla fall om det är neråt jag ska, så blev det en hel timme. Kul, riktigt kul. Fast kul på riktigt denna gången. Woot woot, jag känner en i Linköping nu ju. Höhö. Men dem där dumma skåpen. Kan man inte välja antar timmar, det var korkat värre. Men mina paket blev inlåsta, och off på en liten tur till på stan. Det köptes mer te (och stämplades fullt på ett kort, varsågod!), Kezo köpte en present till lillebror, och jag köpte en sista grej till Oscar. Tiden gick verkligen fortare än den hade gjort själv på stationen i en timme. Skönt, sannerligen. Även fast det var kallt menar jag.
Men det ska alltid vara något som jävlas. "Inställt, ersätts med buss". I hate you, Veolia. Men det gick bra, jag hade ju te och bullar, och åksjukan slog inte till så hårt. Och var bara en kvart sen, rätt bra för att ha åkt med buss istället för tåg.
Nu sitter jag hur som helst och slappar och bara vill ha julafton och julmat och julmys. Kanske lite mer snö?
Puss och frusten snor.
Så det har inte hänt på mycket sen söndagen. Men den kanske man ska dra genom lite snabbt med. Saker gick ju inte som de brukade (eller det beror på hur man ser det).
Att resa på söndagar är inte att rekomendera. Saken är ju den att bussar och tåg inte åker lika ofta. Jag hade ju redan i vanliga fall fått sitta och häcka på stationen i en halvtimme, men på en söndag, i alla fall om det är neråt jag ska, så blev det en hel timme. Kul, riktigt kul. Fast kul på riktigt denna gången. Woot woot, jag känner en i Linköping nu ju. Höhö. Men dem där dumma skåpen. Kan man inte välja antar timmar, det var korkat värre. Men mina paket blev inlåsta, och off på en liten tur till på stan. Det köptes mer te (och stämplades fullt på ett kort, varsågod!), Kezo köpte en present till lillebror, och jag köpte en sista grej till Oscar. Tiden gick verkligen fortare än den hade gjort själv på stationen i en timme. Skönt, sannerligen. Även fast det var kallt menar jag.
Men det ska alltid vara något som jävlas. "Inställt, ersätts med buss". I hate you, Veolia. Men det gick bra, jag hade ju te och bullar, och åksjukan slog inte till så hårt. Och var bara en kvart sen, rätt bra för att ha åkt med buss istället för tåg.
Nu sitter jag hur som helst och slappar och bara vill ha julafton och julmat och julmys. Kanske lite mer snö?
Puss och frusten snor.
blöööh
Ush.
Det är ju inte ordet jag vill börja dagen med, men ush på riktigt. Magen är i uppror, jag har sovit dåligt, jag kan inte duscha för det är så gott som stopp i avloppet, jag måste fortfarande städa idag.
Så snälla. Kan detta bli en bättre dag äv hur den började?
Det är ju inte ordet jag vill börja dagen med, men ush på riktigt. Magen är i uppror, jag har sovit dåligt, jag kan inte duscha för det är så gott som stopp i avloppet, jag måste fortfarande städa idag.
Så snälla. Kan detta bli en bättre dag äv hur den började?
hohoho
Så, aktivt bloggande ett tag? HAHA. Jag brukar säga så, blir aldrig av i alla fall.
Nåja, igår då. Stack iväg på kvällen för att köpa julgran och klementiner. Och vilken julgran. Gud så fint! Naturligtvis blev det att ställa upp den efter maten också. Och vems jobb var det att pynta den? Mitt ofc! Mamma fick sin julklapp, den verkade gå hem, och den passade alldeles perfekt i granen också. Slutresultatet blev som det brukar bli: bästa julgranen i stan
Ja, det var väl inte så mycket att berätta egentligen, men det var hur som en trevlig kväll med god mat, lite alkoholhaltiga drycker och en vacker gran som slutresultat. Mycket julstämning och myspys med andra ord.
Det blev sent sen efteråt. Satt lite för länge vid datorn igen (och störde dem som försökte sova i huset), men vad gör man inte för vänner? Nattliga Skype-samtal är faktiskt inte så dumma.
Men jag borde vända tillbaka mitt dygn ändå.
Idag blir det väl inte så mycket att göra. Tvätta lite, kanske packa lite inför julen, så jag slipper stressa imorrn. Jag kan ju försöka göra en lugn dag av det.
Sen måste det ju tas reda på när vi ska dela ut julklappar med. Nu har jag ju köpt en massa, nu ska vi banne mig ha våran träff med.
Ah, kort paus för att logga WoW för ett litet raid. Kommer lagga ur, nanana.. Hoppas Björn kommer hem snart så jag kan sno hans dator.
Nåja, igår då. Stack iväg på kvällen för att köpa julgran och klementiner. Och vilken julgran. Gud så fint! Naturligtvis blev det att ställa upp den efter maten också. Och vems jobb var det att pynta den? Mitt ofc! Mamma fick sin julklapp, den verkade gå hem, och den passade alldeles perfekt i granen också. Slutresultatet blev som det brukar bli: bästa julgranen i stan
Ja, det var väl inte så mycket att berätta egentligen, men det var hur som en trevlig kväll med god mat, lite alkoholhaltiga drycker och en vacker gran som slutresultat. Mycket julstämning och myspys med andra ord.
Det blev sent sen efteråt. Satt lite för länge vid datorn igen (och störde dem som försökte sova i huset), men vad gör man inte för vänner? Nattliga Skype-samtal är faktiskt inte så dumma.
Men jag borde vända tillbaka mitt dygn ändå.
Idag blir det väl inte så mycket att göra. Tvätta lite, kanske packa lite inför julen, så jag slipper stressa imorrn. Jag kan ju försöka göra en lugn dag av det.
Sen måste det ju tas reda på när vi ska dela ut julklappar med. Nu har jag ju köpt en massa, nu ska vi banne mig ha våran träff med.
Ah, kort paus för att logga WoW för ett litet raid. Kommer lagga ur, nanana.. Hoppas Björn kommer hem snart så jag kan sno hans dator.
in the very near past
Så, okej, det har igen gått ett tag sen jag bloggade sist. Men som folk som läser bloggen kanske har märkt bloggar jag inte om jag inte har något att gnälla över.
Förvisso har jag haft det, och har det nu, men i alla fall. Det har i alla fall varit ganska mycket att göra. Jämförelsevis alltså. Jag har ju trots allt suttit och degat mig alldeles för länge.
Var ska vi börja? Vart var jag framför allt.. *kollar upp* Ah, där.
Okej, efter filmkvällen och nojan över min uppgift kom det lite roligare saker, minsann. En liten tågtur till Stockholm, för att träffa Jimmy och Letti (Tjolahopp och Litium). Hoho, det var spännande. Som vanligt var det konstigt att se personer vars röst man kände så väl igen, men det vande man sig vid fort. Nåja, det var alltså ett par dagar där. Där ingick promenader på stan (en viss Sci-fi bokhandel fick ett besök), det fikades, och åts klementiner, vi kollade på film och vi kollade på Star Trek Voyager, vi spelade WoW (ofc) och det var allmänt mysigt. Jag gillade att sitta och spela med en liten katt vid namn Signe i knät. Det var fruktansvärt mysigt. För att inte tala om att sova med en katt vid fötterna (och en morgon vid ansiktet).
Så där var jag måndag till torsdag. Sen var det bara att åka hem och sätta igång med ännu en uppgift i JavaScript som lyckades frustrera mig. Men gjord blev det likförbannat, och tror Kezo hade lite med det att göra.
Jag vet inte vad som hände sen, eller i vilken ordning. Det var iaf en lunch med Jesper en fredag, trevligt trevligt, nördigt nördigt. Höhö. Vad mer, fika och shoppning med Kristin fanns där någonstans med (gud vad allt flyter ihop efter ett tag).
Det är väl senaste veckan som har varit intressant om något. Åh jo. Sannerligen intressant.
Så, julklappspaniken började så in lite där i förra veckan. Jag hade ju bara köpt något till Oscar, och hade ingen aning om vad dem andra skulle få, eller var jag skulle köpa det. Det var väl bara att ringa till Kristin och höra om hade tid att åka in till Linköping och shoppa med mig. Måndag kom och Kw sade att nix, tid fanns inte. Men julklappar skulle jag banne mig ha, och kolla vem som räddade mig då! Ja, det var ju tänkt att jag skulle peta på Kezo i vilket fall som helst, men nu tvingade jag runt stackaren på stan med mig med. Men hehe, det var igen trevligt att träffa sånna där personer man hört och pratat mycket med i WoW. I alla fall, några timmar där resulterade i så gott som alla julklappar (där en del blev över till mig till och med, men ingen förlust där!). Det resluterade också i ett sjukt sug efter choklad, men det är idag åtgärdat. Mmm, choklad(sås).
Nåja, veckan har väl varit lugn nog efter det. Varit på loppis och på stan med morsan några gånger nu, hittat lite gamla Gustaf-tidningar. Mycket nöje när man har tråkigt. Stackars Avalons dimmor har förblivit lite smått oläst denna vecka. Men den återkommer jag väl till sen någon kväll när lässuget gör sig påmint.
Vad har jag mer gjort? Packat alla klappar förstås. Det är alltid ett stort nöje som tar slut alldeles för fort. Men det blev fint, jag är nöjd. Nu ska dem bara ges bort också. Gissa vem som får mest? Tihi.
Tredje uppgiften i JavaScript blev klar också, det var också en lättnad. Nu är det bara en kvar. Förhoppningsvis löser sig resten med. Jäkla kåravgifter menar jag, att inte tala om vart dem ska betalas är bara korkat. Men det löser sig, inte sant?
Bara 6 bitar kvar i min chokladkalender. Men du, nu kom jag på en grej. Jag måste ju ha med mig den när jag åker till Hultsfred!! Kan ju inte missa dem sista dagarna. Haha, jag är barnslig, jag vet det, men det är väl inget jag kan rå för. Jag bara är sån, okej!
På tal om barnsligt. Snö. Jag vet att alla inte gillar varken den eller kylan. Men snö. I'm dreaming of a white christmas. Ja, jag vet att julen brukar bli ett jävla antiklimax, men snön är alltid mysig (tills det blir slask). Någon som vill göra snölyktor och snöänglar med mig? Och ha snöbollskrig?
Jag märker att det blir himla rörigt när man ska berätta allt man har gjort på tre veckor ungefär. Nåja, ni får stå ut helt enkelt..
Allt skriver man inte om heller, vilket kanske är lite synd. Man pratar bara om det.
Exempelvis det som skedde samma dag som jag träffade Kezo. Det sved, ända in i hjärtat. Men det skriver vi inte om, åh nej.
Roligare ämne : lan. Gief. Åka upp till Kumla igen, kånkandes på en dator, och bara ha en jävligt nördig helg. Hoppas det blir av bara. Så att jag har något att se fram emot. Vi har ju våra planer menar jag. Hehe.
Nej, snart kommer Björn hem, och då ska vi åka och köpa en gran. Får se om jag orkar klä den idag, men det ska väl inte vara några problem, bara vi får upp den. Julmust, och klä granen. Sen slappa med te och choklad och bara beundra mitt verk. För på söndag bär det av på tåget igen, neråt landet för att fira min jul, så som den ska firas. Ah, och saknaden ska bannlysas, och det ska mysas och delas ut julklappar. Underbart, ser fram emot det som en tok.
Kram och choklad.
Förvisso har jag haft det, och har det nu, men i alla fall. Det har i alla fall varit ganska mycket att göra. Jämförelsevis alltså. Jag har ju trots allt suttit och degat mig alldeles för länge.
Var ska vi börja? Vart var jag framför allt.. *kollar upp* Ah, där.
Okej, efter filmkvällen och nojan över min uppgift kom det lite roligare saker, minsann. En liten tågtur till Stockholm, för att träffa Jimmy och Letti (Tjolahopp och Litium). Hoho, det var spännande. Som vanligt var det konstigt att se personer vars röst man kände så väl igen, men det vande man sig vid fort. Nåja, det var alltså ett par dagar där. Där ingick promenader på stan (en viss Sci-fi bokhandel fick ett besök), det fikades, och åts klementiner, vi kollade på film och vi kollade på Star Trek Voyager, vi spelade WoW (ofc) och det var allmänt mysigt. Jag gillade att sitta och spela med en liten katt vid namn Signe i knät. Det var fruktansvärt mysigt. För att inte tala om att sova med en katt vid fötterna (och en morgon vid ansiktet).
Så där var jag måndag till torsdag. Sen var det bara att åka hem och sätta igång med ännu en uppgift i JavaScript som lyckades frustrera mig. Men gjord blev det likförbannat, och tror Kezo hade lite med det att göra.
Jag vet inte vad som hände sen, eller i vilken ordning. Det var iaf en lunch med Jesper en fredag, trevligt trevligt, nördigt nördigt. Höhö. Vad mer, fika och shoppning med Kristin fanns där någonstans med (gud vad allt flyter ihop efter ett tag).
Det är väl senaste veckan som har varit intressant om något. Åh jo. Sannerligen intressant.
Så, julklappspaniken började så in lite där i förra veckan. Jag hade ju bara köpt något till Oscar, och hade ingen aning om vad dem andra skulle få, eller var jag skulle köpa det. Det var väl bara att ringa till Kristin och höra om hade tid att åka in till Linköping och shoppa med mig. Måndag kom och Kw sade att nix, tid fanns inte. Men julklappar skulle jag banne mig ha, och kolla vem som räddade mig då! Ja, det var ju tänkt att jag skulle peta på Kezo i vilket fall som helst, men nu tvingade jag runt stackaren på stan med mig med. Men hehe, det var igen trevligt att träffa sånna där personer man hört och pratat mycket med i WoW. I alla fall, några timmar där resulterade i så gott som alla julklappar (där en del blev över till mig till och med, men ingen förlust där!). Det resluterade också i ett sjukt sug efter choklad, men det är idag åtgärdat. Mmm, choklad(sås).
Nåja, veckan har väl varit lugn nog efter det. Varit på loppis och på stan med morsan några gånger nu, hittat lite gamla Gustaf-tidningar. Mycket nöje när man har tråkigt. Stackars Avalons dimmor har förblivit lite smått oläst denna vecka. Men den återkommer jag väl till sen någon kväll när lässuget gör sig påmint.
Vad har jag mer gjort? Packat alla klappar förstås. Det är alltid ett stort nöje som tar slut alldeles för fort. Men det blev fint, jag är nöjd. Nu ska dem bara ges bort också. Gissa vem som får mest? Tihi.
Tredje uppgiften i JavaScript blev klar också, det var också en lättnad. Nu är det bara en kvar. Förhoppningsvis löser sig resten med. Jäkla kåravgifter menar jag, att inte tala om vart dem ska betalas är bara korkat. Men det löser sig, inte sant?
Bara 6 bitar kvar i min chokladkalender. Men du, nu kom jag på en grej. Jag måste ju ha med mig den när jag åker till Hultsfred!! Kan ju inte missa dem sista dagarna. Haha, jag är barnslig, jag vet det, men det är väl inget jag kan rå för. Jag bara är sån, okej!
På tal om barnsligt. Snö. Jag vet att alla inte gillar varken den eller kylan. Men snö. I'm dreaming of a white christmas. Ja, jag vet att julen brukar bli ett jävla antiklimax, men snön är alltid mysig (tills det blir slask). Någon som vill göra snölyktor och snöänglar med mig? Och ha snöbollskrig?
Jag märker att det blir himla rörigt när man ska berätta allt man har gjort på tre veckor ungefär. Nåja, ni får stå ut helt enkelt..
Allt skriver man inte om heller, vilket kanske är lite synd. Man pratar bara om det.
Exempelvis det som skedde samma dag som jag träffade Kezo. Det sved, ända in i hjärtat. Men det skriver vi inte om, åh nej.
Roligare ämne : lan. Gief. Åka upp till Kumla igen, kånkandes på en dator, och bara ha en jävligt nördig helg. Hoppas det blir av bara. Så att jag har något att se fram emot. Vi har ju våra planer menar jag. Hehe.
Nej, snart kommer Björn hem, och då ska vi åka och köpa en gran. Får se om jag orkar klä den idag, men det ska väl inte vara några problem, bara vi får upp den. Julmust, och klä granen. Sen slappa med te och choklad och bara beundra mitt verk. För på söndag bär det av på tåget igen, neråt landet för att fira min jul, så som den ska firas. Ah, och saknaden ska bannlysas, och det ska mysas och delas ut julklappar. Underbart, ser fram emot det som en tok.
Kram och choklad.
if (Jane == gnällig); mute (Jane)
Inte nog med att jag redan hade ångest över min andra uppgift i kursen, jag var tvungen att ta ut det. Nu har jag dåligt samvete också. Jag är så clever. Onekligen. Nu vandrar jag bara planlöst runt i huset, halft påklädd, och vet inte vad jag ska ta mig till, varken med Javascripten eller mig själv och den här korkade situationen jag satt mig i. Jag vill bara säga förlåt, men det är någon slags vrickad stolthet som säger att nej, nu ska jag göra som jag sa. Hålla käften.
Det är alltid så. Någon felvänd balans till allting. När jag har ett par bra dagar, när jag njuter av tillvaron och är nöjd ett litet tag, så vänder allting till något så mycket värre. Något bra medför allting något dåligt gånger tio. Dalarna är alltid så mycket djupare än höjderna. Något säger mig att det alltid är mitt eget verk (my own doing). Något säger mig att jag aldrig kommer finna en balans därmellan allting. Jag känner för mycket, tänker för lite. Tänker snett...
Det saknas något i mig, i min tillvaro. Jag vet inte alls vad jag kan fylla upp det med. Kanske saknas det allt för mycket? Var är mina drömmar, min tro på mig själv, mina framtidsutsikter, min vilja, mina ambitioner, min lust? Tappade jag bort dem på vägen? Tog någon dem ifrån mig? Fanns dem aldrig till att börja med?
Jag vill bara hitta min väg tillbaka till livet, till allt.
Det är alltid så. Någon felvänd balans till allting. När jag har ett par bra dagar, när jag njuter av tillvaron och är nöjd ett litet tag, så vänder allting till något så mycket värre. Något bra medför allting något dåligt gånger tio. Dalarna är alltid så mycket djupare än höjderna. Något säger mig att det alltid är mitt eget verk (my own doing). Något säger mig att jag aldrig kommer finna en balans därmellan allting. Jag känner för mycket, tänker för lite. Tänker snett...
Det saknas något i mig, i min tillvaro. Jag vet inte alls vad jag kan fylla upp det med. Kanske saknas det allt för mycket? Var är mina drömmar, min tro på mig själv, mina framtidsutsikter, min vilja, mina ambitioner, min lust? Tappade jag bort dem på vägen? Tog någon dem ifrån mig? Fanns dem aldrig till att börja med?
Jag vill bara hitta min väg tillbaka till livet, till allt.
the sights, the sounds.
Vilken underbart trevlig kväll vi hade igår. Hela dagen gick ovanligt bra (och jag bävar i vetskap att det måste då komma en utomordentligt dålig dag snart).
Jag vaknade upp, klar i huvudet, och satte genast igång och löste min uppgift i Javascript. Jag hade våndats och svettats över uppgiften dagen innan och det kändes som om jag aldrig skulle lyckas med den, men igår morse så bara lossnade det. Det bara rann ur mig. Jag pausade för lunch och WoW och rådfrågade Kezo i slutet, men.. Jag blev klar. Fucking awesome, jag blev klar och det fungerade.
Sen bakade jag pepparkakor i säkert tre kvart, oooh. Det var så himla länge sen sist, så det var ganska kul. Jag hade inte ens några större pepparkaksolyckor. ^^
Kristin blev sen, naturligtvis, men jag visste i alla fall att hon skulle bli det. Lisa kom lite efter 19 och vi satt och pratade och drack te ett tag tills Kristin cruisade upp utanför och så begav vi oss av till Video Ett. I rondellen tog vi 6 och tre kvarts varv! Vi var alla ganska roade, kanske lite uttittade och helt klart lite yra efteråt.
Mina planer om ett tema till filmkvällen gick lite i stöpet då de inte hade Hogfather, men jag erkänner att jag inte är förvånad. Den och Nightmare Before Christmas hade varit perfekt en mörk vinterkväll, och passat med det lite juliga med pepparkakorna. Men men, det blev en skräckis som Puppet föreslog istället, och Nightmare förstås (som fanns i barnhyllan, shame on them). Till min glädje upptäckte vi efter skräckisen att Nightmare hade extramaterial, och så kollade vi på Vincent (som Ztad blev förälskad i, och den är bra), och Frankenweenie.
Nightmare before christmas sågs genom med en hel del allsång från mig och Ztad (what's this, what's this, there's color everywhere). Efteråt tvingade jag dem att lyssna på covers lite roliga band har gjort (Fall Out Boy har t.ex gjort What's This?, Amy Lee har gjort Sally's Song osv) och så pratade vi om konspirationsteorier och tv-serier. Fram för allt såpor och hur lång tid det skulle ta att kolla genom serier som Våra bästa år (som har hållit på i 30-40 år). Vi kom fram till att om man gjorde det till sitt heltidsjobb och höll sig till typ 40timmarsvecka skulle det ta ungefär 4 år, bara för den serien. Galet.
På det stora hela hade vi trevligt, mycket trevligt. Till nästa gång tänker jag fixa Hogfather. Vi ska se den innan jul, så det så.
Men min dag tog inte slut där, och Skype-konversationen jag lite hux flux blev injuden till kanske urartade lite. Jag vet nu mer än jag vill veta, exempelvis vad en portugisisk frukost är. Haha, men kul var det.
Idag ska det städas antar jag. Inte så farligt ändå, bara att plocka undan allt från bordet och plocka i ordning lite, sen har jag dagen helt till mig själv. Jag kan sitta och vara avis på dem som lanar i Uppsala, och sen kan jag leda ett raid efter bästa förmåga. Jag ser också fram emot ett par sidor i min bok, och kanske lite framsteg i Dragon Age. Den ultimata slappardagen.
Försöker planera min mat. Kyckling? Lite ungsbakade rotfrukter till kanske? Ljuvligt kryddade.. Fan, nu blev jag sugen.
Frukost först.
Jag vaknade upp, klar i huvudet, och satte genast igång och löste min uppgift i Javascript. Jag hade våndats och svettats över uppgiften dagen innan och det kändes som om jag aldrig skulle lyckas med den, men igår morse så bara lossnade det. Det bara rann ur mig. Jag pausade för lunch och WoW och rådfrågade Kezo i slutet, men.. Jag blev klar. Fucking awesome, jag blev klar och det fungerade.
Sen bakade jag pepparkakor i säkert tre kvart, oooh. Det var så himla länge sen sist, så det var ganska kul. Jag hade inte ens några större pepparkaksolyckor. ^^
Kristin blev sen, naturligtvis, men jag visste i alla fall att hon skulle bli det. Lisa kom lite efter 19 och vi satt och pratade och drack te ett tag tills Kristin cruisade upp utanför och så begav vi oss av till Video Ett. I rondellen tog vi 6 och tre kvarts varv! Vi var alla ganska roade, kanske lite uttittade och helt klart lite yra efteråt.
Mina planer om ett tema till filmkvällen gick lite i stöpet då de inte hade Hogfather, men jag erkänner att jag inte är förvånad. Den och Nightmare Before Christmas hade varit perfekt en mörk vinterkväll, och passat med det lite juliga med pepparkakorna. Men men, det blev en skräckis som Puppet föreslog istället, och Nightmare förstås (som fanns i barnhyllan, shame on them). Till min glädje upptäckte vi efter skräckisen att Nightmare hade extramaterial, och så kollade vi på Vincent (som Ztad blev förälskad i, och den är bra), och Frankenweenie.
Nightmare before christmas sågs genom med en hel del allsång från mig och Ztad (what's this, what's this, there's color everywhere). Efteråt tvingade jag dem att lyssna på covers lite roliga band har gjort (Fall Out Boy har t.ex gjort What's This?, Amy Lee har gjort Sally's Song osv) och så pratade vi om konspirationsteorier och tv-serier. Fram för allt såpor och hur lång tid det skulle ta att kolla genom serier som Våra bästa år (som har hållit på i 30-40 år). Vi kom fram till att om man gjorde det till sitt heltidsjobb och höll sig till typ 40timmarsvecka skulle det ta ungefär 4 år, bara för den serien. Galet.
På det stora hela hade vi trevligt, mycket trevligt. Till nästa gång tänker jag fixa Hogfather. Vi ska se den innan jul, så det så.
Men min dag tog inte slut där, och Skype-konversationen jag lite hux flux blev injuden till kanske urartade lite. Jag vet nu mer än jag vill veta, exempelvis vad en portugisisk frukost är. Haha, men kul var det.
Idag ska det städas antar jag. Inte så farligt ändå, bara att plocka undan allt från bordet och plocka i ordning lite, sen har jag dagen helt till mig själv. Jag kan sitta och vara avis på dem som lanar i Uppsala, och sen kan jag leda ett raid efter bästa förmåga. Jag ser också fram emot ett par sidor i min bok, och kanske lite framsteg i Dragon Age. Den ultimata slappardagen.
Försöker planera min mat. Kyckling? Lite ungsbakade rotfrukter till kanske? Ljuvligt kryddade.. Fan, nu blev jag sugen.
Frukost först.
*slaps Sunshine around with a large trout*
Nu sitter jag i Motala. Har ordnat en bra skärm till mig själv, så jag slipper bli allt för irriterad över de kommande 5 dagarna.
Husvakt, medan de åker till Tyskland. De har redan begett sig av, och här sitter jag. I ett stort hus, helt själv. Jag kommer bli lagom paranoid.
Jag börjar också få en krypande ångest över min brist på självdiciplin, vi får se vad vi kan göra åt det. Jag måste ju trots allt klara min uppgift, och jag har till söndag på mig. Det ska gå, fan ta mig! Det SKA! Jag måste bara göra upp ett schema för mig själv, sätta upp regler, och sen följa dem så gott jag kan.
Jag har gått ner i vikt. Typ 10%. Låter mer chockerande i procent, faktiskt. Visar att 6 kilo är en hel del för lilla mig. Ännu mindre mig... Dags att göda upp sig, jag tror mamma och julen i allmänhet kommer lyckas bra med det.
Jag måste hitta någon slags determination. Svengelska, sorry, men jag kom inte på ett bättre ord på svenska. Det ska fan ta mig lösa sig, så det så.
Nu ska jag äta en liten frukost med en kopp te, och sedan fundera över om jag behöver något på stan. Jag ska träffa Kiruna, det blir mys.
Filmkvällen blir av, med Ztad och Kiruna. Det blir nog bra. Jag planerar att baka pepparkakor av mammas deg och sen ställa fram te i den varitaion som finns här. Det blir nog bra. Hoppas jag.
Husvakt, medan de åker till Tyskland. De har redan begett sig av, och här sitter jag. I ett stort hus, helt själv. Jag kommer bli lagom paranoid.
Jag börjar också få en krypande ångest över min brist på självdiciplin, vi får se vad vi kan göra åt det. Jag måste ju trots allt klara min uppgift, och jag har till söndag på mig. Det ska gå, fan ta mig! Det SKA! Jag måste bara göra upp ett schema för mig själv, sätta upp regler, och sen följa dem så gott jag kan.
Jag har gått ner i vikt. Typ 10%. Låter mer chockerande i procent, faktiskt. Visar att 6 kilo är en hel del för lilla mig. Ännu mindre mig... Dags att göda upp sig, jag tror mamma och julen i allmänhet kommer lyckas bra med det.
Jag måste hitta någon slags determination. Svengelska, sorry, men jag kom inte på ett bättre ord på svenska. Det ska fan ta mig lösa sig, så det så.
Nu ska jag äta en liten frukost med en kopp te, och sedan fundera över om jag behöver något på stan. Jag ska träffa Kiruna, det blir mys.
Filmkvällen blir av, med Ztad och Kiruna. Det blir nog bra. Jag planerar att baka pepparkakor av mammas deg och sen ställa fram te i den varitaion som finns här. Det blir nog bra. Hoppas jag.
