Ok, jag missade lunchen. Men det är ju fredag? Jag trodde inte det skulle vara någon idag.. Hur ska jag kunna veta det?
Jag blev lite stäld bara.. Här sitter jag, i morgonrock, och så ringer han och säger "glömde du bort tiden?" "eh.. va?.. jaa..". Så det blev lite fel..
Men hur som helst. Jag missar mitt kaffe, men jag får sitta kvar och slappa. Man kanske ska ta en dusch? Alltid skönt. Sen spela lite mer? Antagligen. Bara för att jag inte har ett liv.
Jobb lär jag ju inte få heller. För jag får aldrig tummen ur röven.
Allting är elände, bara elände. Eller, ok, nej, det är det inte alls, men det känns mest som det. Vafan håller jag på med, ungefär.
Men men, allt ordnar sig, eller vad?
Bah.

Puss och te.

Så jag var hos kvackvack läkaren idag. Höll på missa tiden. Satt och spelade, sprang runt och flummade medan vi väntade på att någon skulle hitta en healer. Så kommer jag på, vid kvart över, SHIT, läkaren!!
Men jag hade kvar Oscars cykelnyckel så jag cyklade.. Tur det, annars hade jag varit sen.. Kom prick 14.20. Skickligt.
Han var iaf skum. Inte så förtroendeingivande, kollade lite, sa inte så mycket, skrev bara ut en ögonsalva. Vi får se hur mina ögon mår sen.

Var på apoteket efteråt. Hon som stod i kassan frågade om jag skulle ha salvan till ögonen, tittade upp innan jag hann svara och sa "ja, det ser jag ju att du ska". Så rödsprängda var mina ögon...

Lisa ringde igen idag. Vore kul att åka och hälsa på henne i sommar. Vi får se hur det blir med det. Ska vi vara sjuka och eländiga (mest jag som är eländig) så blir det nog inget Metaltown på lördag. Men vi får se..
Pratade med mamma också. Hon undrade när vi skulle komma upp. Måste ju hämta mina saker någon gång. Och jag vill höra om vad som hände på midsommar. Folk slogs och folk söp och pissade på golvet (i toaletten, inget annat golv). Tell me more, tell mer more...

Hade i den där salvan i ögonen. Tuben ville inte göra som jag ville så det blev en klump i ena ögat, istället för en rand. Jävla salva. Sen var jag tvungen att blinka typ tio tusen gånger igen innan jag såg tillräckligt mycket för att kunna ta bort all salva som inte hamnade i ögat. Jävla salva, sa jag det?

Och jag är torr på armen också. Va fan liksom? Lägg till en förkylning och kronisk rygg/axel/nack-smärta och sen har ni min kropp. Ok, den knakar rätt mycket också.
Och hårbotten kliar. GAAAAAH.

Puss och självdöd.

Ok, så jag ringde mamma... Inga pengar från Vivvi än. Men det kommer väl.
Och jag ringde vårdcentralen, och de ville inte ha mig. Måste fixa adressändring snart med andra ord. För efter att jag fått en tid gick jag på lunch, och fick reda på att läkaren jag skulle till bara är en kvacksalvare... Typiskt.
Men Lisa var iaf lite tröstande. Får se till att komma iväg till Göteborg snart. Hälsa på syster-yster.

Puss och ögonklet.

Lustigt nog (ha ha...) kunde jag inte sova mer efter att Oscar gått upp. Mitt jävla öga... Det började som om jag fick något i det för två dagar sen, sköljde och sköljde, men inget hände. Det var fortfarande lika irriterat. Sen vaknade jag igår och ögat hade klistrats igen. Mysigt värre. Men igår blev det lite bättre. Det var irriterande, men gjorde inte lika ont.
Idag vaknar jag och båda ögonen är igenklistrade. Går upp och sköljer, och tittar mig i spegeln. Fan, båda ögonen var blodsprängda. Och jag såg förjävlig ut i övrigt med.
Dumma förkylning. Dumma ögon. FAN.
Så jag kollade upp det..

Ögoninflammation i vardagligt tal är egentligen en bindhinneinflammation eller konjunktivit. Ögonvitan blir röd och ögat tåras. När du vaknar på morgonen kan ögonlocken vara igenklistrade och det kan kännas grusigt. Den vanligaste orsaken är virus och då läker ögoninflammationen ut av sig själv.

Symtom
* Ögonvitan blir röd, i synnerhet i ytterkanten.
* Ögat tåras. Vätskan är antingen klar eller smetig och varig.
* Ögonen kan vara helt igenklistrade när du vaknar på morgonen. Detta tyder på bakterieinfektion.
* Ögat blir ömt och det kliar och känns grusigt. Om klådan dominerar kan allergi misstänkas.
* Du kanske också är extra ljuskänslig. Det är obehagligt, men du ser lika bra ändå.

Smitta
Bindhinneinfektion är smittsamt. Använd gärna en egen handduk i badrummet och var noga med att ofta tvätta händerna om du har sjukdomen.

Bingo?

Okej, okej, jag kanske borde skriva lite, har ju gått några dagar. Igen. Känns inte som om jag har tid. That's what WoW does to yah. Nåja, jag har ju varit trött också, och nu är jag förkyld och eländig (det ena kommer liksom med det andra). Men mest är det pga WoW... Det får väl erkännas.
Det har väl inte hänt så mycket här. Oscar blev sjuk och smittade mig... Jag har spelat WoW mest hela dagarna.
Oscar och jag spelade en WC3 match, 1v1, som var över på typ 10 min... Alla vet att jag är en dålig förlorare, så det blev inget mer WC3. Jag är tråkig, jag vet. Men om jag vet redan innan att jag kommer förlora är jag inte sådär överdrivet optimistisk av mig.
Hur som. Idag flyttades en till soffa in (den saknande 2-sittsaren) och det möblerades om.. Det börjar bli trångt här inne. Men som Oscar påpekade, det är skickligt att få in två soffor i en etta.
Någon gång ska jag sätta upp plancher också. Då blir det fiiiint.
Ikea?

Måste ringa mamma någon dag. Pengar? Arvika? Hehe, och någon att åka med..

Puss och plättar (vi åt det ikväll... :)

Jag vet inte... Typ, suck eller nått. Vad spelar det för roll?
Ja, jag tänker vara kryptisk, så det så.

Ja, då blir det ett till efter-lunch inlägg. För det är så att jag nog inte vaknar ordentligen förän efter jag har fått mitt kaffe.
Idag fick jag reda på att jag har fått in pengar på mitt konto. Jag behöver ju inte nämna summan, men det 'är tillräckligt i alla fall. Indeed. Nu är jag rik igen. Inte för att jag lär vara det länge. Arvika?

Hur som helst. Igår dingade min rogue till level 70. Woohoo. Flying mounts var lite dyrt bara, så efter lite inköp av skills och mount så är jag fattig som fan. Från 900g till 10. Nu ska man bara få ihop till 5200g för en epic flying mount. Lär ta ett tag... Om jag orkar också. Vi får se.

Efter städningen igår blev det fint här med. Jag kände mig stolt sen... Eller, nöjd kanske.
Fast jag är lite rastlös nu igen. Så jag ska nog bygga ihop skrivbordet...

Puss och skruv.

Men... om man skulle blogga lite när man tar en liten paus i diskandet.. Ja, jag diskar, mest för att jag inte tycker det är lika tråkigt som älsklingen, och så har jag ju tid. Tänkte städa lite idag, mest för att det ser förjävligt ut. det ligger kläder och påsar och småsaker överallt på golvet. För att inte tala om dammråttor och torkade blomblad. Och när man går in på set nr 2 av glas, då jävlar är det dags att diska. Mest för att vi det laget är allting annat slut också. Eller, slut och slut.. Odiskat och flockas på diskbänken, där bakterierna antagligen planerar krig. Så, städa verkade som en bra idé.
Jag la upp en liten plan på vad jag skulle göra idag inatt. När jag inte kunde sova. Älsklingen sov visst inte så bra heller, vilket märktes då jag fick ligga och försöka sova på kanten större delen av natten. Mmm, min kant, jag älskar den. Det är så mysigt att ligga och sova med ena armen och benet utanför sängen. Woohoo. Ok, sömnbrist gör mig bitter. Det är lite därför jag städar så bra kanske. Så mycket energi som läggs ner på det, istället för att tänka på saker som gör mig irriterad..

I torsdags mötte jag Martin på tågstationen, sådär vid lunchtid. Några timmar senare, och en Civ4-spelande Martin i soffa, så fick jag reda på att jag också kunde få gå på festivalen. Jag som hade tänkt sitta hemma och spela WoW och vara avundsjuk. Nåja, jag klagar inte! fast vädret hade kunnat vara bättre, för jag frös rätt bra alla tre kvällar. Det regnade inte så mycket när vi var på området, vilket nog var tur, och jag slapp sova i tält. Härligt ju.
Så på området hittade Martin lite syndikalistkompisar, och Oscar och jag satte oss på campingen, med lite annat folk. Nu ska vi se, vad såg jag? Såg typ en låt av Babyshambles, några låtar av Serj Tankian, slutet av Danko Jones, och så naturligtvis Rage Against the Machine (det gick ju inte att missa). Rage var ganska mysigt. Någon spillde öl på mina byxor, men annars så. Trång, röjigt, och inte så dåligt.. Internationalen var väl fin med, och den röda stjärnan. Nåja, det var torsdag, lite sammanfattat sådär.
På fredag såg vi Arch Enemy, och sprang förbi Pampas när Timo Räisänen spelade. Senare gick vi också förbi och titta på en låt med Looptroop Rockers, när vi var på väg till HIM. Ja, jag såg HIM. Kill me if you want to, men jag är ett litet HIM-fan, i alla fall fan till det som de gjorde i början, som faktiskt var lite metal. Jag menar, jag har de fyra första skivorna? Så jag skulle ge mig fan på att i alla fall se dem en gång. Och jag är inte ett dugg kär i Ville Valo, honestly. Till skillnad från 80% av resten av publiken, som var fjortistejer. Men, det var också bra, de är inte lika aggressiva som andra publiker, och jag kom så långt fram som till typ tredje raden från staketet. Jag skrattade när någon som gick förbi bakom mig sa att det var trångt. "Var du här igår när Rage spelade?" ville jag påpeka. Då var det trångt. Trångt är när man rör på sig, fast man inte vill, som Oscar sa. När man däremot kan ta sig fram till staketet utan större problem, från att ha startat från mitten, då är det mesigt. Men annars då? HIM var lite tråkigt på scen. Fast de var bra, det var liksom inte att de inte kunde spela. Det vara bara inget röj, varken framför eller på scen. Och jag kände mig lite off när alla fjortisar började jubla när de spelade nyare låtar. Men jag sjöng mer än gärna med i Poison girl, och When love and death embrace, och Right here in my arms, och lite fler lite äldre låtar. Mmm, och Wicked game, och Rebel yell! Vackert. Så, de spelade inte Gone with the sin, men det var ingen större förlust. Nu har jag sett dem. <3
Efter det såg vi Mustasch. De var också rätt bra. Lite mer metal, och lite mer röj, trots den sena timmen.
Men så när vi var på väg ner till området på lördagen, och Oscar ringer till sin syrra, får han reda på att fan, Linkin Park har ställt in igen. Så då var det bara att vänta på campingen, denna kalla klara sommarkväll, tills Takida skulle spela. de var ganska bra live, tycker jag. Sara, jag ska lyssna på dig också ibland, jag lovar. ;) Efter det skulle vi vänta på att The Haunted skulle börja spela, och då följde vi med Emma's vän för att se på finska Disco Ensamble (som inte alls var så bra, även om Oscar påstår det ^^), och vid det laget var jag så kall och frusen att jag kunde bli irriterad på vad som helst. Vilket jag blev, nämligen mina öronproppar, som bara inte ville in i mitt öra när vi stod borta vid Atlantis och skulle se Haunted. Shit, vad irriterad jag blev. Så vi gick hem... Oscar hittade inte sin rygga på campingen heller, den (tillsammans med ölen) var försvunnen i tält- och skräpvimmlet. Aww. :(
Men det var kul.
Martin åkte hem på fredagen, btw.
Och nu tror jag det flög in en humla... Shit.
Whatever, nu ska jag diska vidare.

Puss och ses nästa rast.

Dubbla budskap is teh shiet. Enkla budskap is också teh shiet. Jag älskar att vara kryptisk, men vad ska man göra? Jag kan ju fortfarande inte bli sådär härligt personlig i min blogg, då jag (inte) vet vilka som läser... Nu tänker ni, vad har hon för hemligheter? Ptja, ganska många? Hur många får veta för att det ska vara en hemlighet? Går det bra om några stycken vet men inte pratar om det alls? Borde ju gå.. Annars har jag väl knappast någon hemlighet alls.
Men alla är svåra att leva med. Ok, för det mesta tänker man ju inte på dem, men det finns tillfällen... Då man nästan mår dåligt... Då man nästan måste berätta... Nästan.
Vill DU veta?

Så jag lovade att jag skulle blogga när jag väl hade flyttat, och känner att det är väl lite dags nu.
(Kan man ändra textstorlek? Jag ser inget!!)
Sådär. Det är lite jobbigt när man sitter med en 37" tv som datorskärm. ;D
Nåja. Oscar jobbar just nu. Lite tråkigt att sitta ensam hemma (det är 'hemma' nu!), men jag kan ju sitta och blogga såna dagar. Bra ju.
Hur som helst. Vad har hänt?
Sara och jag åkte till Dublin, mitt i avslutande del i skolan. Ehm, fick ju aldrig redigt tillbaka en del av mina prov, men betyget säger väl allt, antar jag. (Jag var för övrigt precis inne på mina sidor på studera.nu och såg vad jag har för värde på betygen.. 18.78)
Hur som, vi hade skitkul! Kan knappast berätta om allt, men lite kanske. Så vi anlände jättesent till Dublins flygplats och hoppade in i en taxi, som släppte av oss precis vid hotellet. Det visade sig ha ett jättebra läge, precis vid floden. Ok, våran utsikt var väl inte sådär finfin (ventilationstrumma och en bakgränd med ett mysko hostel... skräckfilmsvibbar), men rummet var mysigt. Litet, men mysigt. Märktes att hotellet var lite gammalt, men vi var ju inte så petiga heller. Det hade ju badkar! :D Så vi sov lite, sen vaknade vi. Eller, egentligen ringde min mamma och väckte oss vid 7 sådär. Vi kilade ner och åt en mäktig frukost (english breakfast ingick) och gick proppmätta upp och lade oss igen. Fast vi kom iväg och turistade runt 9.. Trinity college var först, men där började inte tourerna förän efter 10, så vi gick viadare till nationalmuseét för arkeologi. Där fick vi sitta och vänta lite (det duggregnade lite och var småkyligt) för det var inte öppet än. Därinne strosade vi runt, och sen gick vi tillbaka till Trinity. Vi fick värsta sköna tourguiden! Härlig dialekt, humor.. Woho. Så jag kommer inte ihåg allt, men okej, vem brukar göra det? Kul var det i alla fall. Och för 10 euro fick vi en tour och se the Book of Kells. Den var fin. Haha. Efteråt var det dags för lunch, och vi hamnade på Hard Rock Café!!! Ok, det var inte världens billigaste lunch, men den var god.. Så var det ju ett coolt ställe också. Vi köpte var sin t-shirt sen med. Obligatoriskt naturligtvis. Dom var fina... Och dyra. Men vafan. Jag provade en Guinness där med. Måste ha varit den vidrigaste öl jag har provat. USH!
Efter lunchen hamnade vi i diverse turistfällor (ni vet, såna där små affärer med allt möljligt skärp) och den blev tre t-shirts till (för samma pris som en på hard rock) och en nyckelring för mig som det stod mitt namn på. För, hur ofta hittar man en nyckelring som det står Jane på i Sverige? Jag har inte sett en än i alla fall. Just det, någonstans mellan Trinity och museét så köpte jag en bok med illustrationer av karaktärer ur Discworld. Den är fiiiin. Oscar har naturligtvis redan läst genom hela, Pratchett-fan som han är. Jag ska väl också gör det, någon dag.. Hm, sen då? Vi gick på Dublins största shoppinggata - Grafton Street. Det var bara en massa dyra affärer där, fast det var lite småskoj att fönstershoppa också. På kvällen (efter att ha legat ner en stund i hotellrummet) så gick vi en liten pubrunda. Först blev det Stags Head (som låg lite off på någon bakgata) som var en mysig avlång pub med mahognybar och speglar och fina fönster. Där upptäckte jag också hur god cidern på Irland är. Undrar vad det var för någon? Nån som vet?
Efter det bar det av till Irlands äldsta pub, The Brazen Head. Därinne på gården var det också myspys.
På vägen hem köpte vi godis och chips och satt på hotellrummet och titta på BBC news. Och badade i badkaret förstås! Mmm.
Nästa dag sov vi så länge att vi höll på att missa frukosten, så det var att klä på sig fort och springa ner! Vi var i alla fall inte sist, även om det kändes så. Monsterfrukosten följdes av en lååång promenad bort till Moderna Muséet. Jag kan säga dig, det var en bra bit att gå. Vi hittade inte heller, eftersom gatorna plötsligt låg utanför min turistkarta. Vi fick gå in på tågstationen och fråga om vägen. Vi kom ju fram i alla fall, med värk i fötterna. Sen kan jag ju säga såhär, visst jag förstår inte konst för det mesta, och jag stannar inte och tittar på dem och försöker tänka "varför?", men det är fortfarande kul att gå och titta, bara för att dem är fina... Dessutom kan jag ju säga att vi i alla fall var där. Efter några timmar, och en liten promenad i parken, så bar det av tillbaka och vi gick förbi ett annan national muséeum, där vi naturligtvis också kikade in. Hallå, inträdet var ju gratis till alla muséum! In överallt!! Så vi såg lite kulturhistoria; mynt, kläder, silver, smycken, möbler, lite sånt där. Och en samurajdräkt. Inte för att jag vet vad den hade med Irlands historia att göra, men visst. Cool var den i alla fall.
Det var här inne jag också fick ett samtal från mamma, som inte var så kul... Morfar hade tagits till akuten, och där visade sig att han hade en massiv pågående hjärtinfarkt. De visste inte ens om han skulle klara sig... Fast det gjorde han. Tack och lov. De gjorde en balongsprängning på honom, och nu käkar han en massa medicin, men han lever...
Ehm, tillbaka till Dublin. Vi låg på hotellet ett tag till, och sedan gick vi på en annan shoppinggata, också med en massa dyra affärer. Vi hittade en resturang och åt lunch, och vid det här laget var vi väl ganska utmattade. Men det hindrade oss inte från att ta ett pubbesök till. Dock inte långt från hotellet. Faktiskt så var det på hotellet. De skulle ha irländsk musik där, och stepdansare (fast så länge satt vi inte kvar). Jag drack mig lite onykter på cider, budwiser och någon annan öl. Bartendern var snäll som lät mig prova lite. Mums. Men jag kunde gå rakt sen! Eller, det var inte så mycket rakt som uppför trappan till tredje våningen... Vi somnade inte så fort... Trots att vi skulle upp 4.45 nästa morgon... Man ville inte redigt somna, för då skulle resan vara slut för fort. Men vi somnade, vi vaknade, vi checkade ut hos de trevliga receptionisterna, vi satte oss i taxin och vi åkte till flygplatsen. Jag kan säga att för att vara så tidigt på morgonen var det ganska många som skulle genom säkerhetskontrollen. Jisses, vi stod och köade en bra stund alltså. Tur att vi var lite tidiga. Men vi kom genom utan missöden (och pipanden eller bomber i kontrollen) och sen var det bara att promenera bort till gaten. Det var en liten bit att gå, kan jag säga dig. Det verkade som om Ryanair fick de bortglömda gamla gatesen som blev över efter nybygget. Där satt vi på våra väskor i prioritetskön och väntade på att de skulle släppa på oss på flyget. Bästa platserna (de med mer benytrymme) gick till oss. Eller, inte bara, för det är ju 12 platser, men vi fick två. Skönt! Det var samma platser som på vägen dit. Flyget var lite äldre den här gången bara. Lät lite mer.. Lät som om halva inredningen skulle braka ner i huvet på en. Men vi landade, utmattade, i Sveriges 30-gradiga stekheta värme, och plockades upp av en Volvo med A/C. Sen bar det av till Motala igen, vilket alltid känns som fel håll. Alltid.

Nog med Dublin. Men vi stannar kvar samma dag, fredag den 30:e. På kvällen hade nämligen Ska Bara spelning i Martins trädgård, där ingick grillning, och hela kvällen blev mysig. Jag blev onykter igen (mamma var glad att jag hade börjat drick öl så jag fick lite ;), men den var inte slut där. När jag var som onyktrast så börjar trädgårdsfesten ta slut, men då kommer jag på att Micke skulle ju spela på Brygget. Då utbrister jag "är det någon som ska med till brygget??" och får med mig Emma, Karin, Mari och Sofie. Så det var hem och hämta leg (pass..) och in till stan. Jag ska inte nämna så många detaljer, det behövs inte... Men vi hade kul, vi var onyktra och jag hade ont i nacken dagen efter. Dra slutsatserna själv. Det finns bilder också, men det vill jag inte skada era ögon med...

Eftersom det var inledningen till studentveckan så var det mycket på gång, men jag var lagom utmattad så det enda jag hakade med på var en liten tur till Varamon på söndag. Tack för skjutsen, Tim. ;D Efter en sådär 2-3 timmar i stekande sol, bestämmer jag mig, trots tidigare vägran, att bada. Vilket inte var en så bra idé, för jag blev lagom förkyld sen. Men det var i alla fall kul. Måndag inleddes med att gå till skolan kl 8, för en avslutande lektion i filosofi. Fika is teh shiet. Jag hade engelska sen också, och fick glädjande besked. Jag äger helt enkelt.

Resten av veckan låg jag hemma och snöt mig själv var 5:e minut, ingen förfest här inte. Onsdag så följde jag med till lunchen i Medevi, som var ganska god, fast det hade behövts lite salt.. Och där sades det förväl till Ion... Ja, jag började nästan gråta, men jag är ju lite sentimental av mig, faktiskt. Efter det skulle vi iväg och pynta vagnen, och tre bilar åkte runt lite, och vi frågade lite efter vägen, och vände lite, tills jag såg en skylt och sa, är det inte dit vi ska? Jo, det var det. Vad skulle de göra utan mig? Vi hade lätt aldrig hittat dit annars. Väl där så uppstod en del diskussioner om vad vi skulle ha på våra lakan, och ja... Det blev som det alltid blir med våran klass. Ingen kan bestämma sig. Så några lite mer bestämda bestämde, så att säga. det blev bra till slut. Tycker i alla fall jag. Nördigt, men bra.

Så, torsdag den 5:e juni vaknade man kl 6, för att göra sig iordning för sin student. Nog för att man var nervös, man var trött också. Jag kunde inte somna på kvällen, jag var så nervös... Men man vaknade, man gjorde sig i ordning, tog på sig sin klännning, fixade håret lite smått, och gick ner för att vänta på Sara. Vi klarade av fotograferingen. Mannen som tog porträttfoton var lite rolig. Säg 'tchena" (tjena?). Tog säkert 10 kort på mig, tills jag log så han blev nöjd. Ush.
Fort som attan satte vi oss i Saras bil (alltså, inte hela klassen, bara jag och två till, och Sara själv då) och åkte iväg till champagnefrukosten hemma hos Emil, som var himla trevlig måste jag säga. Ett par glas gick väl sönder, och champagne hamnade på golvet, men det var trevligt. Det skrevs namn i mössorna också. Det blev lite förvirrat där ett tag.. Med 20 mössor som vandra runt lite hur som helst, och inte lika många pennor.
Vad var det Sara skrev? "Champagne och kaffe har väl inte skadat någon?". Hehe. Efter en timme var det att sticka tillbaka till skolan för avslutningen i parken. Det delades ut stipendier, det hölls tal, och det spelades musik, och på det stora hela var det ganska tråkigt. Jag hälsade på Linda, Jennifer, Kristin och Lisa. Ovanligt att man ser alla på en dag. Rezana var ganska högljudd också... Onykter? Övertrött? Bara sig själv? Jag vet inte. Inne i klassrummet delades sedan blommor och betyg och stipendier ut (jag fick ett av varje, 500kr är väl något det med...). Martin hade skrivit en väldigt bra dikt, som i alla fall fick mig att böla. Ok, det var väl inte bara den, det var hela situationen... Men det var bara så sorgligt. När jag började gråta började en massa andra också att gråta och min lilla nästduk med komönster fick vandra runt en stund. Jag slutade inte gråta förän vi sprang ut. Våran klass stod och tvekade vid entrén, ingen ville ut först, så jag och Karin sprang ut tillsammans. Sedan utroppades det ljuvliga, att vi nu hade tagit studenten, och alla jublade. Bandet släpptes och alla fick leta upp sin familj. Jag hittade mitt plakat efter ett tag. Oscar var där, och Johan, och mamma och Björn förstås, och mormor. Jag fick blommor och gosedjur och champagne och en massa kramar och gratulationer för mitt betyg. Sedan hittade Sara oss, och mamma hittade Katarina och Josefine, så vi grattade dem också. Efter en stund besöt vi för att försöka hitta fler från våran klass, för alla skulle försöka vandra ner till stan klassvis. Det blev en smärtsam promenad, dels var det varmt, dels så var mina skor lite obekväma och så blev ju min stortå överkörd av en skateboard. Idiotas! Nere vid hamnen stod våra flak, som vi klättrade upp på och där stod vi och drack lite champage och blev fotograferade av.. ja.. alla? Sen åkte vi iväg, runt, runt, runt på stan, och skrek och jublade till trummornas slag (Tims lillebror och Ska Bara's slagverkare var närvarande :). Någon kastade öl på oss när vi passerade en annan vagn. Vilka jävlar. Annars jublade alla studenter åt varandra. En sådan dag ska väl alla vara vänner? Eller?

Hur som helst, man hade lagom ont i fötterna när vi stannade igen, och promenaden hem (barfota på varm asfalt) var inte så mysigt. Hemma blev det ett fotbad och det dök upp lite fler släktingar som grattade mig. Jag måste erkänna, det var ganska trevligt för att vara en släktsammankost. Antagligen för att alla pratade svenska (för det mesta). Det blir lite snällare då. Jag blev kallade mattesnille också. Hehe.

Senare, när folk hade börjat åka lite smått, så skulle det göras i ordning för förfest med klassen, och bord lyftes och sköljdes av och lite sånt där. En sopptunna med småkryp i ställdes fram... Folk droppade in lite smått, och snart var alla där. Det var himla mysigt, trevligt. Det var lite fram och tillbaka med musiken, men vad gör man? Tim och Oscar hittade varandra också. Vilket var väl tur för Tim. När vi gick in till stan sen var alla lagom packade (även jag) och stackars Tim mådde inte bra alls. Oscar orkade inte så och köa, så jag gick in, och han skulle hem. Alla undrade var Tim var när vi väl kom in, och det visade sig sedan att Oscar hade kommit tillbaka och stod i kön med Martin och några, då Tim hade vandrat ut ur Harry's på jakt efter vatten eller nått. Ja, han var full. Ganska så. Oscar, snäll och godhjärtad (och onykter) beslöt sig för att hålla koll på Tim, som däckade efter ett tag. Oscar tog hans mobil och ringde runt lite, fick tag på Joel, som också gick ut. Sedan dök nattvakterna upp (föräldrar på stan) och det ringdes efter Tim's föräldrar som kom och hämtade honom. Det var ju så här att han och Joel skulle iväg och tågluffa kl 10 nästa dag. Alla undrar nog fortfarande hur det gick för stackars Tim då...
Vi gick in på Harry's igen och dansade runt lite, och lite för två när alla skulle göra sig redo att gå blev det lite sentimentalt igen och ett par av oss började gråta och kramas och ha oss. Det var bara det att jag blev så rörd.. Jag såg Sara kramar Martin, jätteledsen som hon var, och så satt Sörling på trappan och såg sorgsen ut, och My satt brevid och fångade såpbubblor som Viktor gjorde... Det blev liksom... för mycket. Så jag började också gråta. Sen gick vi (Sara, jag och Oscar) och Sara var så ledsen, och jag var också ledsen, och vi grät, och sa hur mycket vi skulle sakna varandra.. Ush, det var jobbigt.

Resten av helgen gick åt till att packa, och det gick åt lite kartonger.. Vi kom iväg på lördag (bilen startade, efter att ha varit lite tjurig på grund av det varma vädret). Och nu sitter jag här i H-fred. Det mesta är väl uppackat, även om det är lite rörigt. Måste skaffa lite såna där fövarningslådor som man kan ha småskit i..

Här i H-fred har det inte hänt så mycket. Lugna livet. Eller ptja, vi har hunnit äta sill å potatis och badat.. Och sen sov jag tills 11.20 idag. Lagom tills man skulle iväg på lunch (som då blev frukost för mig...). Nu ska jag spela lite WoW tills Oscar kommer hem.

Citat: "Åh, jag kommer sakna dig så mycket... titta, ett flygplan!"

Puss och student.