right where I didn't want to be

Så, Oscar är iväg på Öhlreise, och jag är och är inte avundsjukt. Jag vill också åka med på roadtrip och ha kul och umgås.. Men att bli full är nog inte helt min grej, och det är nog lite av ett krav på den där resan.
Plus att Oscar gjorde mig tjurig när han först frågade om jag skulle med, och sen 2min senare sa att det var nog bäst att jag inte följde med för jag blir ju åksjukt. Men vad fan ska han fråga för då?? Och de flesta vet ju att när jag blir tjurig då kan jag inte släppa det. Så det var bara att ursäkta sig hela tiden med att nej, jag blir åksjuk och nej, jag har inte råd, även när man kanske hade velat följa med egentligen.

Men det är som sagt det där med att supa som inte redigt har fastnat än. Jag kan dricka, bli lite full, men någonstans tar det stopp, och jag kan fan inte bli sådär aspackad och göra korkade/roliga saker som alla andra verkar ha en tendens till. Jag har hela tiden den här bilden av att hänga och kräkas över random toalettstol, och vara bakis hela dagen efter.. Jag har nog lyckats med att spärra mitt egna supande.

Just nu känns det fail, när alla andra är iväg och har kul och jag sitter kvar här själv och mår dåligt över det. Jag försöker hela tiden intala mig det här fina att jag vill ju inte vara en sån där student som super varje helg, och det är klart att det går att ha kul utan att supa. Men jag mår dåligt! Som vanligt. Alltid något. Mår fan aldrig bra numera. I alla fall inte i mer än 2-3 timmar. Sen blir det dåligt igen.

Jag vill inte må såhär, men jag vet inte vad jag ska göra åt det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn: Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)
URL/Bloggadress:
Kommentar:
Trackback
RSS 2.0