worst of all
Jag fattar inte vad det är med mig. Något är det i alla fall som får de som jag faktiskt släpper nära att lämna mig, överge mig och svika mig. För nu hände det igen. Precis när jag faktiskt börjat tro på att det kunde bli bättre, när jag började tro på att det kanske kunde bli bra, när man såg framför sig allt man kunde få göra, få ha... Då. Då skiter det sig. Igen. Det finns inget värre än att bli sviken av de man älskar, de som står en närmast. Det är ju dem som faktiskt har förmågan att orsaka mest smärta.
Är det mig det är fel på? Känns ju nästan som att det måste vara det. Det är väl mitt eget fel att jag litar på fel personer. Eller så lockar jag bara fram deras dåliga sidor. Eller så var jag bara naïv den här gången. Hade en magkänsla, men struntade i den på grund av alla andra mysiga känslor, och nu fick jag betala för det. I slutändan var det jag som fick betala för det. I slutändan är det ändå jag som mår dåligt, när det var just det jag ville undvika. Men nej. Så bra kan ju inte jag ha det. Åh nej. Och här sitter jag. Arg, sviken, ledsen, sorgsen.. Och saknar hans sällskap. That's the worst part.
Kommentarer
Postat av: ztad
det är fan inte alls dej det är fel på! Evil people will be evil, oavsett om de har gulliga sidor också.
Trackback
